Foto

Behind the scene, guncle Totten och ha galen bög

 Oförskämda läsare.

Jag lever och har i veckan känt av att något är på gång i kroppen och mycket riktigt, det är en början till en mancold som har börjat bryta ut och den som har spridit denna elakartade och ack så dödliga sjukdom ska jag minsann få tag i och ta ett allvarligt snack med.  Därav har det varit en lite längre tystnad här i bloggen i kombination med fruktansvärt otacksamma läsare och följare.

Jag börjar fundera lite på människors mentalitet och hur lättkränkta många är? Det är absolut inte lätt att göra alla till lags, att tillfredsställa alla men att anordna en tävling till er läsare, men rätt enkla regler är något jag kan göra för att visa min uppskattning. Det var en hel del som var med i min senaste tävling och det var verkligen inte lätt att dra vinnaren , men en vinnare drogs och kontaktades. Mailkorgen fylldes om hur elak jag är, att tävlingen inte är på riktigt och att jag troligen behöll vinsten för mig själv för jag är ju tydligen en ha galen bög? Att bloggen var bra tills den påhittade tävlingen kom upp så jag avföljer dig i sociala medier.  Skit på er – era namn är sparade tills nästa tävling så ni har inte en chans att vinna alls . någonsin. i mina tävlingar.

Behind the scene.

Men nu släpper vi bitterheten och tystnaden här i bloggen och berättar om något annat , mycket mer fantastiskt än hatmail.
I onsdags packade jag ner mina dagsljuslampor, kameran var fulladdad och minneskortet var formaterat inför dagens fotografering. Jag hade nämligen en nyföddfotografering inbokad hos världens coolaste sjuksköterska Sheima. Jag fick starkt gott kaffe, lite bebismys och prat innan vi körde i gång.

Det var ett par fantastiska timmar och vad jag kan utse från resultatet i kameran så är både jag och Sheima nöjda som fan. Det blev ett par ååååååååh när jag lyckades med vissa foton och Luna , är en exemplarisk bebis och trots våra ideér och att vi förflyttade henne i olika foto upplägg och konstiga liggstilar så sov hon och var så snäll igenom hela fotograferingen. Jag vill så gärna göra en djupdykning bland fotona , redigera dom och skicka över till Sheima, men tiden har inte funnits till och i dag finns det inte riktigt heller. Jag har en jobb helg som väntar, fredag kväll, lördag kväll och så upp kl 5 söndag morgon för ett morgonpass. Livet är bra fantastiskt va? Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge haha!

Inte nog med att jag fick mysa med Sheima och Luna i onsdags , så fick jag lite kvalitetstid med syrran på Triangeln och vid 16.30 stod jag och kamphunden ivrigt på centralen och väntade och välkomnade sjömannen hem med öppna armar. Så ja, han är hemma igen och både jag och kamphunden är lyckligare än någonsin!

 

1

Previous Post Next Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply