Browsing Category

Homosexualitet

Homosexualitet

Den nakna sanningen

Den nakna sanningen.

Här står jag, den nakna sanningen med tårar som rinner från min kind.
Så är livet ibland och det är okej, men är det okej att någon ska gråta för att han för 14 år sedan tog steget och vågade komma ut som homosexuell, att vilja och känna att nu är det min tur att få vara den jag är, få älska den jag vill, att 14 år senare fortfarande får den där känslan att jag inte duger pga min sexualitet, att man väljer att ta avstånd, att inte inkluderas , att inte vilja se och veta hur jag har det och hur jag bor och att få frågan om vem som är man och vem som är kvinna i förhållandet, att jag inte är manlig nog?

Det bästa beslutet tog jag för 14 år sedan, att sluta låtsas, att våga vara jag och att våga älska en man.  Hade jag inte gjort det då hade jag nog inte hittat kärleken i mitt liv, som än i dag står stadigt vid min sida, han som älskar mig för den jag är och han som får mig att bli gråhårig.  Är inte det något att glädjas åt, att få inkluderas och få veta hur jag har det? Samtidigt så har tanken under alla dessa år , som jag levt som öppet homosexuell frågat mig själv, hade det varit annorlunda om jag föddes som heterosexuell?

Ordspråket att du duger som du är kan någon köra upp i röven, för uppenbart gäller det inte alla.  Jag är en öppen person och har absolut inga problem att jag och andra skämtar om homosexualitet, självdistans är bra och att vara pk är något som jag aldrig har varit. Jag får ofta höra att jag har så många som stöttar mig via sociala medier, att jag behövs och att jag är viktig. Men hur mycket tror jag på detta när handling betyder mer än ord.

Det gör ont och jag har lovat mig själv att aldrig mer gråta över att någon inte accepterar mig för min sexualitet och det liv jag valt att leva. Men jag är inte mer än människa och ibland behöver man falla för att orka vara stark. Och det är okej och det kommer jag vara.

Jag funderade på om jag skulle skriva detta inlägget som jag har raderat 3 gånger och sedan skrivit om det igen för 4:e gången och nu väljer jag att vara ärlig, för det är så här jag känner just nu och mår. Nu ska jag torkar tårarna, pussa på den älskade kamphunden och fortsätta önska att sjömannen kunde vara hemma och öppna  sin varma famn. Jag kommer igen!

Homosexualitet

Jag är så jävla feg

Det är Pride i Stockholm och man läser aldrig om att du och sjömannen är där och firar, njuter och umgås med andra homosexuella” 

Pride och jag är så jävla feg.

Jag fick ett mail tidigare ikväll , massor med kärlek och massor med beröm för min ärlighet och råhet här i bloggen. Tack från botten av mitt hjärta … och samtidigt så längst upp i detta inlägg så ser ni ett stycke från mailen som gjorde att det knöt sig i magen och jag bara känner, jag är så jävla feg.

Jag har aldrig varit på en Pride, av olika anledningar. En av anledningarna är att jag tycker alla har rätt att älska den man vill, vara den man är men jag har lite svårt för detta med att så många kastar av sig kläderna och går så gott som naken igenom paraden, inget ont, men jag har inte satt mig in i vad det egentligen står för och den andra, men största, anledningen är att det ligger en underliggande rädsla och gror och som säger, gå inte, gå inte Totten.  Och det sistnämnda är det som gör att jag inte gått på en enda Pride.

Jag får ofta höra att du som vågar vara dig själv, du som bloggar och skriver om ditt liv som öppet homosexuell. Du om någon borde väl vara på Pride.  Och här känner jag att jag har ett ansvar som jag inte riktigt klarar av att bemästra och det känns .. fruktansvärt. Att för 13 år sedan med tårar komma ut som homosexuell och äntligen få den där känslan att en stor sten föll från mina axlar, jag kunde börja leva. Leva det liv jag vill och för den jag verkligen är. Men nu många år senare så är det inte samma känsla. För kan jag verkligen leva mitt liv för den jag är och visa öppet vem jag älskar? Säger jag alltid rakt ut när någon frågar om min flickvän, säger jag då att jag har en pojkvän? Nej , jag läser av situationen och pratar bort det.  Just av rädslan att behöva bli påhoppad, inte alltid men ofta.

För ett par år sedan blev jag påhoppad och sparkad i ryggen, när jag gick på kryckor för en förslitningsskada i foten. Sjömannen gick med hundarna. Vi visade inget att vi var ett par, men just där och då blev jag sparkad i ryggen och än i dag kan orden eka i mitt huvud när jag möter ett killgäng – go faster , go faster you gay. 

Varför går ni inte hand i hand? Varför pussas ni inte offentligt?

Nej, jag och sjömannen visar sällan våran kärlek till varandra ute och på offentliga platser. Och nej det beror inte bara på ovan skrivna styckte att vi ska bli påhoppad, sparkad och slagen, få höra skällsord utan för den enkla anledningen att jag vill inte vara en “attraktion” som folk stirrar på.  Jag vet inte vad som är värst, att bli hoppad, ropad efter eller helt enkelt bli utstirrad. Att inte våga och kunna lägga armen om den man älskar  eller att inte våga ta sin killes hand när man går någonstans,av rädslan att gänget lite bakom ska börja ropa och kalla en okvädesord – det är inte att leva och vara den man är.

Jag har en hel del vänner som ser ner på Pride och tycker det är onödigt, för varför ska vi HBTQIA-personer ha en egen parad när de heterosexuella inte har en egen parad?  Andra som åker på pride säger att dom åker för att här kan man vara “normen”. Och just av den enkla anledningen är att vi inte kan eller rättare sagt , vi vågar inte göra det ni heterosexuella par gör dagligen utan att någon höjer på ögonen, ropar skällsord eller sparkar på er – Så dra åt helvete med frasen att vi inte har någon parad.

Det är 2018, jag är fruktansvärt stolt över mig själv och den jag har kommit att bli sedan jag kom ut som homosexuell. Jag är så förbaskat kär i killen som fångade mitt hjärta för 13 år sedan och jag önskar och vill visa hela världen att , titta på honom, titta på oss. Jag vill hålla hans hand och visa att , oavsett fast vi enligt många inte tillhör normen så är vår kärlek lika fin och värdefull som din är. Men det gör jag inte, det gör vi inte. Jag är en fegis. 

 

 

Homosexualitet

När hatet mot homosexuella slår till ..

Jag vet, det har varit tyst här inne men jag har helt enkelt inte haft varken tid eller lust att blogg. Sjömannen har bara varit hemma i 6 dagar och i dag drog han till jobbet till sjöss igen i 14 dagar så i dag när jag blev erbjuden att jobba extra ikväll så tvekade jag inte en sekund utan tog passet utan att fundera. Och här sitter jag nu hemma , med en kärleksfull kamphund och är halvt nere. Jag hatar verkligen påmönstringsdagarna mer än gud vet vad och speciellt när han varit iväg i 24 dagar och så är han bara hemma 6 dagar.

Men anledningen till min frånvaro i bloggen då? Jo om ni tittar ner på bilden här nere så finns det en liten förklaring till min lilla blogg-dipp. Inte den värsta kommentarer och mailet, men den kändes!

Hatet mot homosexualitet fortsätter.

Hej och välkommen tillbaka igen Krister, det var ett tag sen.  Denna Krister har under flera års tid kommenterat min blogg med hatiska kommentarer om både mig som person och om min sexualitet. Jag vet att det är så jävla fel att bara ta åt mig och reagera och över huvudtaget outa detta i ett inlägg, för det är 2018 och det ska inte pågå något hatiskt mot varken mig som person och absolut inte om min sexualitet.  Men samtidigt, varför ska jag inte kunna ta upp ämnet, kommentaren och visa att det fortsätter att pågå 2018. Jag får så ofta hör att det kan inte stämma att det fortfarande finns ett så stort homo-hat och då jag ibland blir misstrodd av det jag säger, att jag fortfarande ibland, inte lika ofta, men det sker då och då att jag både får kommentarer och hatiska mail om mig och mitt liv som öppet homosexuell.

Jag får ofta höra att, men du som är så säker på dig själv och står upp för dig själv och din sexualitet kan väl inte ta åt dig och bli ledsen? 

Fel, ack så fel. Visst , jag står för vem jag är, jag skäms inte och jag har inga problem att berätta att jag lever tillsammans med min livskärlek, en man som jag älskar högt, men jag väljer tillfällena väl och läser av personen och situationen till fullo. Detta har många andra svårt med och jag har varit med om alldeles för många tillfällen där jag känner i helvete att jag berättar som det är och så vräker personen ur sig och outar något som inte är någon stor deal för personen men som kan bli kaos för mig, i all välmening, men det kan och har blivit så fel.  Jag är inte mer än människa och alla människor har perioder i sitt liv där som känner sig mer ledsen och svagare än vad man egentligen är, och just nu har det varit lite mycket i livet och speciellt när det närmar sig påmönstringsdag för sjömannen så sjunker jag som en sten i havet och känner – jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och fulgråta. Och så kommer en sån här kommentar och jag tänker , det är okej att känna sig svag,ligga i fosterställning och fulgråta  .. och hata mänskligheten.

Men sen så tänker jag om. Krister och ni andra , ska inte få vinna denna gången heller, det är inte mig det är fel på utan det är Krister det är fel på. Eller nej det är inte fel på honom heller, utan han kan inte rå över sin rädsla över sin egna sexualitet och det kan inte vara lätt för honom att gå och känna en sån rädsla som visar sig genom att han sitter bakom en skärm och vräker ut sig hat. Allt detta för sin egen osäkerhet. Tragiskt men sant och grattis Krister,för en stund hade du ett litet grepp över mig , men jag reste mig igen.

Så nu när jag rest mig, utan att lägga mig ner i fosterställning och fulgråta ( ett par tårar rann det på kinden ) men dom torkades snabbt så är jag på benen igen. Men att sjömannen bara var hemma 6 dagar efter 24 dagar till sjöss påverkade mig enormt mycket och att jag är inne i en work-your-ass-off period och passar på att jobba mer än vanligt nu när sjömannen är borta är oxå en anledning till att frånvaron här är större, men inte att jag tog ett par dagars paus, för det lyckades Krister med att fixa för mig.

Men efter detta så har jag bestämt mig, det har ekat tomt på inlägg om min upplevelse och livet som öppet homosexuell och mer homo-inlägg så kommer det nu framöver komma flera inlägg om hur det är att leva som homosexuell. Och här behöver jag er hjälp, jag behöver frågor som jag kan ta upp för att få upp flera inlägg gällande ämnet och ja ,jag vet .. Krister och andra homofober kommer gå loco  men det är något jag kommer ta. Jag har trott här i en längre tid att mina inlägg om mig och mitt liv som öppetbhomosxuell och ämnen rörande homosexualitet inte behövs längre och att det inte är värt att läsa, så som jag skrev inlägg förr. Men jag och min ärlighet, min erfarenhet och er nyfikenhet och frågor behövs mer än någonsin.  Så hjälp mig. Låt oss tillsammans sprida kärlek, vara ärliga om fördomar och låta alla andra unga och även oss öppna få leva och vara den vi är och framförallt , våga älska den man vill, oavsett kön, ålder och etnicitet!

Vill du dela inlägget så gör gärna det. Och sprid gärna facebooksidan Tommytott för att vi ska nå ut till fler och för att inte missa inlägg från bloggen via Facebook!

Homosexualitet

Skatteverket, sömn och hjälpa unga hbtq personer

Jag tvingade kamphundarna att lägga sig i sängen hos mig och ge mig lite kärlek ihop om att jag skulle få sova ett par timmar.  När jag jobbar natt önskar jag att jag kunde vara som kamphundarna, eller som sjömannen, att somna så fort man kommer till sängen. Jag förstår inte hur dom klarar det, kamphundarna bara lägger sig pladask och så sover dom. Och ja, visst fasiken är det mysigt och jag har slumrat lite i eftermiddag!

När jag inte kunnat sova så har jag duschat, fixat här hemma och fått massuppdatering om att folk som inte fått utbetalt skatten i Juni börjar få den nu. Jag gick in i ett maniskt tillstånd och har uppdaterat och kollat mitt skattekonto en miljard gånger och sagt minst en miljard könsord, vafan får inte jag mina för? Jaja, jag gav upp och blev så irriterad så jag ringer till skatteverket – Du är placerad i kö, din köplats är 8 och beräknad väntetid är 27 minuter? Seriöst, jag hinner fan dra i krigaren, springa 2 varv runt huset, duscha och tagit en snabbis med sjömannen ( om han var hemma ) men med lite musik och fulsång för grannarna så var det helt plötsligt min tur ..  I juni fick jag besked om att jag som deklarerade som företagare kunde få ut skatten i år från Juni framåt till december. Peter på skatteverket tycker jag var otrevlig när jag informerade om detta och att det inte stämde. När jag påtalade att hans kvinnliga kollega som jag talade med i Juni sagt detta var han tvungen att kolla och speciellt eftersom jag har vänner som är företagare som fick in skatt i Juni .. Vafan?! Enligt Peter ska jag troligen få min skatt i september. Jag vill inte vänta, jag vill ha den nu .. Fattar ni? haha! Jaja .. Vad är en bal på slottet?

Skärmavbild 2016-08-11 kl. 18.13.42 (kopia)

Men nu lämnar vi skatten och att jag får vänta på mina skattepengar . Helvetesjävlakuk oxå och går över till något otroligt roligt.
Jag har de senaste dagarna fått en hel hög med mail och personliga meddelande på både bloggens facebooksida och på instagram från unga killar som inte vågat komma ut ännu. Självklart ställer jag upp och pratar med dom, för ni som hängt med här ett tag vet ju om att jag brinner för att hjälpa unga , tjejer och killar som inte vågat komma ut.  Lättast är att kontakta mig via mail eller bloggens facebooksida, Tommytott , för det går snabbare att skriva via datorn än via meddelande på instagram!

Jag får en klump i magen av att läsa hur dom känner och det tar mig tillbaka till hur jag själv kände det och upplevde det innan jag vågade ta steget och vara mig själv, fullt ut. Det är fan inte lätt och jag är inte ett dugg avundsjuk, men jag har kött på benen, erfarenheten av att komma ut och vet vad jag tyckte har hjälpt mig.

Något som jag oxå tycker är upprörande är just en fråga som varit återkommande och som gör mig så jävla förbanand och den frågan tänker jag faktiskt ta upp i ett enskilt inlägg här i bloggen nu under dagarna.  Men jag ville mest bara skriva av mig och tala om hur glad jag blir att det är så många unga som faktiskt vänder sig till mig, i förtroende och med massor med frågor. Inga frågor är dumma och jag blir rörd och tacksam och så glad att ni väljer att vända er till mig. Glömt inte att ni är fantastiska och jag är bara ett meddelande bort och svarar så fort jag har tid.

Nu ska kamphundarna rastas, jobbväskan ska packas och jag ska snygga till mig och dra över med klädroller på min tröja/jacka. För kamphundarna fäller något så fruktansvärt och håret fastnar överallt. Natt 2 av 5 – Bring it on!

Och tack för att ni sprider bloggen vidare, delar och kommenterar!

Homosexualitet

Första natten, glädjande sms och åsikter

image

Första natten och jag har alltid lite svårt att försöka vända på dygnet inför första natten, så jag sockerchockar kroppen som vanligt med en energidryck och ikväll lyxar jag till det med nötter, favoriterna så klart.

Det här med att dela med sig av oerhört privata saker är alltid känsligt. Jag tvekar alltid och delar inte allt för ofta med mig om just dessa personliga saker, men jag har gjort en del avväganden och detta gällande saker kring hbtq valde jag att skriva om, vilket ger både positiv och negativ respons. 98% är så fantastisk respons. Och i dag fick jag faktiskt glädjande sms, det kom en och annan glädjetår. Min far svarade och vi har smsat lite under dagen.

Med personliga inlägg kommer ju även massa åsikter och en del negativa mail. En del tycker jag skulle stänga av helt och sluta försöka, och dömmer både mig och min far. Seriöst, vissa människor tolkar verkligen texter och lägger till saker. Lägg av med det. Jag vet innerst inne om att de orden han sa inte alls var något han menade, jag vet oxå omständigheter som jag inte delat med mig,  men ändå så gör det ju ont. Och för dom som känner mig vet att jag är en människa som allt för ofta ger människor en andra chans. Och nu hoppas jag på det bästa och att vi kan återfå den där far och son relationen vi en gång hade.

Det har trillat in ett par mail, bland annat från en man som tyckte att det var rätt åt mig att, för vi bajspackare ska utrotas ?!  Tack för ditt mail, du bidrar verkligen till ett bättre Sverige .. Heja dig och jag hoppas du halkar på pedalen och slår pungen i cykelstången!

Och ja , det blev en ruskigt bra lördag och jag är oerhört varm i hjärteroten av alla fina mail, kommentarer och ord. Jag har helt ärligt inte hunnit svara på allt, men om du läser så ska du veta, du är så fantastisk och är värd en stor varm kram och en dask på gumpen! 🙂