Skatteverket, sömn och hjälpa unga hbtq personer

Jag tvingade kamphundarna att lägga sig i sängen hos mig och ge mig lite kärlek ihop om att jag skulle få sova ett par timmar.  När jag jobbar natt önskar jag att jag kunde vara som kamphundarna, eller som sjömannen, att somna så fort man kommer till sängen. Jag förstår inte hur dom klarar det, kamphundarna bara lägger sig pladask och så sover dom. Och ja, visst fasiken är det mysigt och jag har slumrat lite i eftermiddag!

När jag inte kunnat sova så har jag duschat, fixat här hemma och fått massuppdatering om att folk som inte fått utbetalt skatten i Juni börjar få den nu. Jag gick in i ett maniskt tillstånd och har uppdaterat och kollat mitt skattekonto en miljard gånger och sagt minst en miljard könsord, vafan får inte jag mina för? Jaja, jag gav upp och blev så irriterad så jag ringer till skatteverket – Du är placerad i kö, din köplats är 8 och beräknad väntetid är 27 minuter? Seriöst, jag hinner fan dra i krigaren, springa 2 varv runt huset, duscha och tagit en snabbis med sjömannen ( om han var hemma ) men med lite musik och fulsång för grannarna så var det helt plötsligt min tur ..  I juni fick jag besked om att jag som deklarerade som företagare kunde få ut skatten i år från Juni framåt till december. Peter på skatteverket tycker jag var otrevlig när jag informerade om detta och att det inte stämde. När jag påtalade att hans kvinnliga kollega som jag talade med i Juni sagt detta var han tvungen att kolla och speciellt eftersom jag har vänner som är företagare som fick in skatt i Juni .. Vafan?! Enligt Peter ska jag troligen få min skatt i september. Jag vill inte vänta, jag vill ha den nu .. Fattar ni? haha! Jaja .. Vad är en bal på slottet?

Men nu lämnar vi skatten och att jag får vänta på mina skattepengar . Helvetesjävlakuk oxå och går över till något otroligt roligt.
Jag har de senaste dagarna fått en hel hög med mail och personliga meddelande på både bloggens facebooksida och på instagram från unga killar som inte vågat komma ut ännu. Självklart ställer jag upp och pratar med dom, för ni som hängt med här ett tag vet ju om att jag brinner för att hjälpa unga , tjejer och killar som inte vågat komma ut.  Lättast är att kontakta mig via mail eller bloggens facebooksida, Tommytott , för det går snabbare att skriva via datorn än via meddelande på instagram!

Jag får en klump i magen av att läsa hur dom känner och det tar mig tillbaka till hur jag själv kände det och upplevde det innan jag vågade ta steget och vara mig själv, fullt ut. Det är fan inte lätt och jag är inte ett dugg avundsjuk, men jag har kött på benen, erfarenheten av att komma ut och vet vad jag tyckte har hjälpt mig.

Något som jag oxå tycker är upprörande är just en fråga som varit återkommande och som gör mig så jävla förbanand och den frågan tänker jag faktiskt ta upp i ett enskilt inlägg här i bloggen nu under dagarna.  Men jag ville mest bara skriva av mig och tala om hur glad jag blir att det är så många unga som faktiskt vänder sig till mig, i förtroende och med massor med frågor. Inga frågor är dumma och jag blir rörd och tacksam och så glad att ni väljer att vända er till mig. Glömt inte att ni är fantastiska och jag är bara ett meddelande bort och svarar så fort jag har tid.

Nu ska kamphundarna rastas, jobbväskan ska packas och jag ska snygga till mig och dra över med klädroller på min tröja/jacka. För kamphundarna fäller något så fruktansvärt och håret fastnar överallt. Natt 2 av 5 – Bring it on!

Och tack för att ni sprider bloggen vidare, delar och kommenterar!