Browsing Tag

kärlek

Livsstil

Fläskesteksburgare, karusell och en bra söndag

En bra söndag.

12:30 kom syrran Jojjo, hennes man Kidde med barn samt släktingar till Kidde med tåget och vi var redo för ett par timmars häng på Malmöfestivalen. Först ut blev jakten på korv till ungarna så dom fick något i magen och där efter gick vi runt och kollade in festivalen. Det käkades Churros samt jag och sjömannen tryckte i oss varsin fläsketeksburgare .. Fantastiskt god.

Jag åkte en karusell jävel och vrålade för halva Malmö. Ungarna åkte karusell och så blev det massa prat, skratt, dans och springa i från getingar. Satan vad getingar det är framme nu som gottar sig i allt sött som festivallivet drar med sig.

Det började regna och vi tog skydd på centralen och tog världens minsta och dyraste cappuccino och de andra drack det äckligaste kaffet någonsin. Starkt som fan var det och beskt haha. Det har varit en härlig eftermiddag och tiden har bara sprungit iväg, 4.a timmars häng med syrran och Kidde blev det, tiden går alldeles för snabbt och synd vädret inte var lite bättre och att dom kunde stanna lite längre. Men så kul att träffa dom.

Jag, lillsyrran och sjömannen tog bussen hem till syrran där vi hade bilen. Det är alltså med livet som insats man har när man åker buss  men vi kom hem med livet i behåll, kamphunden har fått varit ut och vi har kört i gång en maskin med jeans. Nu chillar vi i soffan och resten av kvällen är helt oplanerad, vi får se vad som händer.

Föresten, följer ni mig på instagram? Om inte så gör det och kolla in världens coolaste unge på min instastory, dansar så fort hon hör musik –> @tommytott

Livsstil

Sista dagarna, kärlek och en ovanligt lycklig kamphund

En bra dag börjar alltid med Nocco.

Torsdag morgon och jag och kamphunden har sovit ännu en natt i soffan. Här sover jag bra. I sängen mindre bra förutom när sjömannen är hemma , för då sover jag bra oavsett vart vi sover och nej, tolka det nu inte som att vi sover lite varstans, utan vi sover faktiskt i sängen om det inte är en powernap som vi gamlingar ofta tar på lediga dagar i soffan på eftermiddagen haha!

Jag och kamphunden har varit på en morgonpromenad och det är en ovanligt glad kamphund jag har att göra med nu. Som jag skrivit så många gånger så är våran häxan surtant inte superglad för alla hundar, vissa går bra, men vissa reser hon ragg från svanen och sen fram till huvudet och skäller och beter sig som en best, men vissa går superbra. Nu är det konstaterat efter morgonens beteende att hon löper och är gladast i hela världen  … för allt och alla. Till och med de 2 små bråkstakarna som skäller värre än kamphunden ville hon fram till med viftande svans och inget skällande eller reste ragg. Jag tyckte vi kunde passa på att låta dom hälsa, men det tyckte inte tanten. Hon sa – vad har dom för nytta av det?  Men skit på dig då var mitt svar och så svansade vi vidare.

Tusen tusen tack för all kärlek från gårdagens inlägg. Mycket kärlek och självklart trillar det in ett och annat mail där människan i fråga är tappad på bb. Märkligt det där, jag är oxå tappat på BB och troligen förväxlad oxå, men inte fan beter jag mig som ett svin för det.  Jag fick oxå kommentarer och mail om att folk blir ledsen, men glad för att jag är så uppriktig och vågar ta upp ett ämne som är så laddat och att många tror att alla kan och vågar visa sin kärlek öppet på gatan, många tror bättre om Sverige och trodde vi kommit längre. Tyvärr är det inte så och jag menar inte att jag och sjömannen ska grovhångla på Ica stormarknad ( hur trevligt nu det kan vara ).  Utan det jag menar är att en puss på gatan när man skils åt, eller bara en puss eller att man håller handen gör att omgivningen tittar så ögonen håller på hoppa ur huvudet på de och man blir direkt en “attraktion” eller cirkus apa som alla synar med glödande ögon. Det där grovhånglandet och att trycka upp i ansiktet på hela omgivningen att man är ett par är inte det jag menar, för grovhånglandet kan man sköta hemma när det hettar till, men att kunna visa varandra kärlek öppet, det är det jag menar. Den där fina kärleken, för jag vet inte om jag tycker grovhångel är så fint haha.

Så tack för alla fina ord, mail och kommentarer. Ni är fantastiska och jag hoppas ni fortsätter vara så kärleksfulla, öppna och hjälper till att låta alla vara den man vill, älska den man vill. Alla hade mått så bättre då.  Nu ska jag fortsätta mysa med kamphunden, njuta av min Nocco och dagens bästa – att skita utan att behöva kolla på klockan av rädsla att vattnet stängs av och jag inte hinner bli klar haha, dessutom så har jag nedräkning, nu är det bara ett par dagar kvar tills jag säger .. This buttboy going on vacay!

Och för att klargöra och svara på frågorna om jag är sponsrad av Nocco? Tyvärr är jag inte det men i fall någon på Nocco ser detta så hade jag varit enormt tacksam för ett litet sponsorskap, mitt bankkonto hade nog varit lyckligast haha.

Livsstil

Madlady.se ringer på dörren

Madlady.se ringer på och delar ut madpresenter.

Godmorgon godingar. I går eftermiddag fick jag ett samtal på mobilen och när jag svarade så var det madlady.se  som ringde för att höra om jag var hemma då dom ville komma och sprida lite extra kärlek på alla hjärtansdag. Fantastiskt kul att träffa de fina tjejerna som kom och tack som fan för presenterna, jag har redan använt presentkortet och väntar på att en t-shirt ska komma!

I dag torsdag och klockan ringer 06.30 för att vi hade bokat tvättstugan för att kunna tvätta om massa lakan och skit som låg i vårat extra rum. Det känns sådär att behöva ställa ett larm för att tvätta på sin semester och ledighet, men a man got to do what a man got to do. Och det är nog sista gången vi behöver springa 5 våningar ner och upp för att tvätta. På nya stället kommer det finnas tvättstuga på varje våningsplan och jag och sjömannen funderar själv på införskaffa tvättmaskin och torktumlare till lägenheten.

Utöver tvättningen ska vi nog ge oss iväg till återvinningsstationen och slänga lite säckar med skit. Annars har vi inga större planer för dagen.

Livsstil

Bloggåret 2017

Sammanfattning av mitt blogg år 2017.

Det dyker upp en massa sammanfattningar av blogg året 2017 i bloggosfären och jag vill egentligen bara be blogg året 2017 att dra åt helvete, men det kan man tydligen inte göra men jag gör det ändå och har samtidigt knåpat ihop en sammanfattning av mitt blogg år , på mitt vis.

Det är årets sista dag och jag sitter här hemma och tittar tillbaka på mitt blogg år  och inser att detta året har verkligen inte varit mitt år gällande bloggen och jag vill egentligen, från hjärta bara be det dra åt helvete. Året började bra men sen hände det något, i kapp med livet och dess drastiska ändringar.  Det har varit tungt, jag har tappat mig själv i influencer världen, en del hatkommentarer , bristande intresse,  ett stirrande på statistik som var som en berg och dalbana och jag kände att jag inte levererade varken texter eller foton som jag önskar och kvalitetsmässigt var det inte mitt år. Jag har saknat eventen och all umgänge med andra bloggare och tackat nej till event och eventen och roligheterna har minskat här nere i Skåne regionen.  Ni anar inte hur många gånger jag tittat på bloggen, inte haft någon skrivlust och tänkt, jag lägger ner, jag orkar inte mer, negativitet och hat och att kommunikationen i kommentarsfältet minskat i takt med att det kommenteras mer gör att man ibland bara känner. Jag.skiter.i.blogg.helvetet.

Men så kommer dagarna då jag sitter där med mitt mentalt störda leende , läser fantastiska mail och kommentarer på bloggens facebooksida. Ännu ett blogg år finns ner printat, både för mig själv, familjen, alla fantastiska bloggläsare och alla människor som lever ett liv med skam, tårar och att varje dag vakna upp som jag gjorde en gång i tiden och funderade på vad jag skulle komma på för nytt för att inte avslöja min sexualitet. För jag vet att min blogg är uppskattad av både föräldrar och unga hbtq människor som inte våga komma ut, fibro experterna väntar på att få äran att slå till och så mammamaffian som väntar på inlägg från bögen som inte vet och kan ett skit om barn  .. enligt dom. Att få läsa om mitt liv, hur jag lever som öppet homosexuell har stärkt andra medmänniskor.  Samt orden från sambon att jag inte har bloggat, att han vill ha något att läsa och faktiskt läsa om vad jag gör när han är till sjöss.  Alla era mail, allt slit och att jag kanske ännu en gång hjälpt en eller 2 människor att våga vara sig själv, att ni älskar sättet jag skriver på och att jag har potential,  gör allt slit med bloggen det värt att fortsätta.

2018 är en dag bort och om du får önska , vad vill du läsa mer om 2018?

Jag kommer ta efter lite av min vän Fnulan´s mål för bloggen 2018.

Mina mål med bloggen 2018 är:

Att vara mig själv fullt ut.
Att skriva om saker som jag själv vill skriva om och inte vad andra vill läsa.
Att beröra mer och att skriva mer hbtq relaterade inlägg.
Att höja standarden på fotona ännu mer.
Att inte publicera inlägg bara för att hålla statistik uppe, kvalitet före kvantitet.
Jag hoppas att jag och min älskade och saknade Meekatt , kan ro i land och köra i gång vårat projekt.

Och med det sagt så ska jag rasta kamphunden och fixa med henne innan jag drar på mig ytterkläderna, drar en suck över att jag ännu ett år inte får fira nyår med den man jag älskar mer än allt annat, en kväll på jobbet ska spenderas och därefter åker jag nog hem till ett par vänner för en lugn nyårs kväll då jag jobbar nyårsdag 06:45. Och med det är 2017 sista inlägg i bloggen skrivet och jag lägger gärna detta skitåret bakom mig och ser fram emot ett helt fantastiskt 2018, utan större krav på vare sig bloggen eller livet. För gud vet vad som väntar nästa dag.

Men ett stort tack till alla er läsare som varje dag tittar in här, skickar mail och till er få som kommenterar ( det får ni gärna ha som nyårslöfte, att kommentera mer här i bloggen ) och där med önskar jag er alla ett gott slut och ett gått nytt 2018.

Mina bestnine2017 på instagram. Det är en blandad kompott som fått mest likes där och ni får mer än gärna följa mig även på instagram – @Tommytott.

 

 

 

 

 

 

Krönika/åsikter/ tankar

Att våga komma ut

På begäran kommer ett inlägg om hur jag kom ut och hur mitt liv som homosexuell sett ut tills i dag.


 

De var värsta åren i mitt liv.

I början av året 2005 var de värsta månaderna i mitt liv. Månaderna innan hade det blivit en del sömnlösa nätter, men det var nu jag mådde som sämst, jag var trött på att alltid gråta mig till sömns, vrida och vända, både på mig själv och kudden blöt av tårar, jag var trött att leva i tysthet, i lögn för andra men mest av allt för mig själv, så många tårar, hur kan det finnas så många tårar?

Studenten infann sig och jag tog steget och åkte och hälsade på mannen som jag förälskade mig i via internet. Han som jag pratat med dagligen via samtal, sms, msn och via Qx. Ännu en lögn för mina nära och kära om vad jag skulle göra i Malmö.  En vecka i Malmö hos Ronny fick mig att må bra, jag var hemma och det är här jag ska bo. På tåget tillbaka till Östersund släppte jag bomben för min stora syster, hon var den första som fick veta om hemligheten jag så länge burit på – Det var många tårar på tåget, tur jag satt så gott som helt ensam för jag grät av lycka, det var en sten som släppt, äntligen vågade jag vara mig själv. Övriga i familjen fick beskedet när jag var framme i Östersund.  Jag är i dag oerhört tacksam för den långa tågresan från Malmö till Östersund, för tankarna var många, hur kommer familj och vänner reagera? Det som var svårast att berätta var till de personer som uttryckt en stor rädsla och som klart och tydligt uttryckt hatiska ord om Bögar. Det fick bära eller brista, jag var trött på att leva i en lögn, att ljuga för andra men mest att jag ljög för mig själv.

Ett par dagar gick innan jag släppte nästa bomb för familj och vänner. Jag hade bokat en enkelbiljett ifrån Östersund, staden jag aldrig trivts i och jag skulle börja om mitt liv, ett liv där ingen känner mig och med kärleken – I mitt hem Malmö.

Kommer bögen tillbaka så ska han få så mycket stryk att han ångrar att han kom ut som homosexuell.

Någon vecka hann bara gå för mig i mitt nya liv i Malmö , i staden där jag från första besöket kände att här är mitt hem, det är här jag skulle ha blivit född. Jag fick mail av en vän som berättade att jag var det stora samtalsämnet i Jämtland, det pratades så mycket om mig ” Har ni hört? Tommy har flyttat till Malmö och gift sig med en rik äldre man?  Och det slutade inte där, jag fick mail, sms och även konstiga samtal om nätterna där folk skrev och talade om för mig att kom bögjävlen upp till Jämtland och hälsade på igen så skulle jag få så mycket stryk att jag ångrar att jag kom ut som homosexuell! Jag grät, grät och grät, för hur fan kan folk vara så förbannat genomrutten?

Det var nu i slutet på sommaren 2005 jag började mitt nya liv, mitt liv som öppet homosexuell och med önskan och tro att de värsta hindren var över och att jag ska inte behöva skämmas för att jag älskar en person, en man, någon med samma kön som jag.  Men på vägen har det varit mycket skratt, många tårar och saker har hänt som jag aldrig trodde skulle ske, något jag aldrig trodde att jag skulle bli utsatt för.  Ung och nyligen vågat ta steget och vilja leva ett liv som alla andra, men som öppet homosexuell.

Att synen på homosexualitet kan vara så fruktansvärd än i dag är något jag har svårt för, men samtidigt lär man sig hantera situationer, att undvika situationer som kan bli obehagliga och för att skydda sig själv. Jag startade en blogg 2007 och var fortfarande en rätt osäker kille, för jag hade aldrig fått glåpord, undantag från några från Jämtland när jag flyttat,  blivit nedtryckt för min sexuella preferens, men nu kom det, både privat och i bloggen. Jag försvarade mig med samma medel som jag fick, vart defensiv och svarade tillbaka, just av rädsla och av ilska. I dag har jag fått mer skinn på näsan, lärt mig hantera de orden och skaka av mig och ibland även bli riktigt förbannad, som vilken människa som helst.

Många tror att det är väll inget problem att komma ut som homosexuell, för vad är det för skillnad att vara homosexuell och heterosexuell? I mina ögon inga alls, mer än jag och tjejerna jagar samma köttbit, men det har inte alltid varit en dans på rosor.

En hårig röv, för det är ju vad bögar gillar

I början av min tid i Malmö blev jag utsatt för sexuella trakasserier på ett jobb av en av mina manliga kollegor, sms och en bild på en hårig röv, för det var ju det vi bögar gillade och för att jag skulle ha något att titta på och inte glömma bort han i fall vi inte träffades igen..… Trodde han ja! Det tog hårt, men jag tog hjälp av en fantastisk kvinna, kollega och vän! Hon stöttade mig och fick mig att bara släppa det och gå vidare och brister ut – Han kunde väl ha rakat röven lite innan va?! Allt för att få mig att skratta.

7 Juli 2012 hände det jag aldrig någonsin trodde skulle hända mig.   Jag och sambon var på den vanliga kvällspromenaden med hundarna i Trelleborg, där vi har husvagnen vi hör musik bakom oss, 2 killar kommer på cykel. Vi vänder oss om och tittar och sen bara går vidare. Jag hoppar på kryckor och var sjukskriven vid tillfället då jag hade mindre förslitning i foten och sambon hade hundarna.  Vi svänger av och sambon går framför mig. Jag hör hur ena killen hoppar av cykeln och kommer springandes mot mig, det enda jag tänker på är att Ronny ska ta upp hundarna och skydd sig. Killen ropar på engelska, ”Gay , Gay, go faster ” och sen sparkar han mig i ryggen. Jag hinner precis sätta ner kryckorna när han sparkar och får sedan fatt i ena kryckan med båda händerna och vevar. Killen är redan uppe vid cykeln hos den andra killen och ger sig iväg.  Chockerad, öm i ryggen och funderar på vad som egentligen hände och vad som kunde hänt.  Platsen ger mig fortfarande i dag obehag och jag undviker att gå där och tankarna kommer än i dag ,vad hade hänt om vi gick hand i hand?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2017  och jag och mannen, sjömannen , i mitt liv håller fortfarande ihop och jag är mer kär än någonsin. Livet är bra men än i dag kan jag få ett och annat mail och kommentar om hur fruktansvärd vi homosexuella är, vilken skam vi är för mänskligheten. Nyfikenheten och okunskapen om att 2 män som är tillsammans är att någon av oss måste vara kvinna, vem gör vad i hemmet, vem bestämmer och vem sätter på vem .. ? Heterosexuella , vem är man och vem är kvinna? Vem sätter på vem och vem av er gör vad där hemma?

Att 2017 få höra att – Dom kanske inte tycker om dig för att du är lagd åt fel håll , det kändes som en kniv rakt in i bröstet och jag blev så arg, ledsen och besviken och ännu ett tecken på att jag måste fortsätta vara den jag är och fortsätta kämpa.

Jag ler, svarar och är oerhört stolt över mig själv att jag vågade ta steget att komma ut, leva det liv jag vill och inte skämmas för mig själv. Vi har kommit långt , men ännu har vi en lång väg att gå och jag kommer fortsätta dela med mig av livet här i bloggen som öppet homosexuell och fortsätta vara den jag är i dag – vägen har varit lång, men här står jag nu, oftast stadigt och med ett leende på läpparna och förhoppningsvis kan jag fortsätta hjälpa föräldrar att förstå och hjälpa de unga som ännu inte vågat ta steget att komma ut och få leva sitt liv, precis som den dom är och den dom älskar!

Följ bloggen på :
Facebook: Tommytott
Instagram: Tommytott