Browsing Tag

näthat

Krönika/åsikter/ tankar

Jag undrar

Ibland känns det som att huvudet ska explodera, hjärtat och hjärna är trött och frågorna är många. Ibland vill jag kanske inte ens ha svaret, men ändå så poppar dessa frågor och tankar upp.

Som ni vet har jag ju genom åren som bloggare varit utsatt för en hel del näthat p.g.a min homosexualitet. Och även blev jag påhoppad och sparkad i ryggen på en promenad med sjömannen och hundarna. Det oxå för min sexuella läggning. Jag funderar en hel del på detta, på vad som försiggår i huvudet på dessa personer, som sprider näthat och bokstavligt talat ger sig på människor.

Men tanken slår mig oxå att det pratas mycket om näthatet och att man ska sprida nätkärlek. Vilket jag tycker är ett ämne som aldrig kommer dö ut, men taken slår mig oxå. Att det pratas så extremt mycket om näthatet, nätkärlek men det är faktiskt något som glömts bort i dimman av vågen av näthat och nätkärleken – Att visa varandra respekt och kärlek i det verkliga livet när man ses. Hur kommer det sig?

Jag har sprungit på en hel del event de senaste åren och detta är konstigt nog något som alltid kommer upp efter de större eventen. Där träffas fantastiska människor, både nya och gamla och stelheten och “omänskligheten” är ett faktum. Man hälsar inte, man tittar konstigt och man går bara förbi varandra?
Om vi nu är en sånna fantastiska inspiratörer inom de sociala medierna , varför är vi inte det när vi inte sitter bakom en datorskärm och sprider kärlek?

Jag jobbar dagligen på att jag ska våga bli mer framåt, att tro på mig själv och är inte en person som dyker en annan människa och hälsar, om det nu inte är så att jag faktiskt har följt personen på någon av de sociala medierna en längre tid och faktiskt sett fram emot att träffa personen bakom. Men jag är oxå en person som älskar att träffa nya människor, lära känna nya människor och faktiskt få ett bredare nätverk inom de sociala medierna. Men för en person som både bjuder på sig själv och samtidigt är lite tillbaka dragen i större folksamlingar är det inte alltid så lätt att armbåga sig fram och hälsa.

En tanke som slagit mig många gånger och den tåls att funderas på. Vad kan vi alla göra för att faktiskt fortsätta sprida nätkärlek, få bukt på näthatet men framförallt oxå att – hälsa på varandra på event, tillställningar och faktiskt hjälpa att höja varandra som personer?  För oavsett vad så har vi bloggare mer  eller mindre samma önskan – Att vi höjer varandra och faktiskt tillåter varje person att känna en rädsla, att inte våga och att behöva hjälpa att våga.

Homosexualitet

Bögjävel – du vet aldrig vem du har bakom dig

I år, Augusti 2015 är det 10 år sedan jag kom ut som homosexuell. Sen jag började om. Jag flyttade över ca 130 mil , kom ut som homosexuell och började om och träffade killen, som jag än i dag känner är mannen i mitt liv, 10 år senare.  I Malmö. I min, de senaste 10 åren, min hemstad. Staden jag känner att, äntligen är jag hemma. Här trivs jag och det är här jag ska bo. Ska jag någonsin flytta så är det utomlands.

Jag har bloggat sedan 2007. Aktivt sedan 2009 och här på tommytott.com sedan början av 2015. Utan någon som styr och ställer, mitt eget ställe. Här är det jag som bestämmer.  Lycka, extrem lycka. Trots att jag ibland har tvivlat på mig själv och funderat på vilken portal jag ska kontakta för att det ska bli bäst för mig. Men jag har blivit kvar , att vara min egen är något jag strävar efter och håller på. Jag vill inte ha någon som bestämmer och granskar mig, för de texter som jag skriver, de texter som är… jag!

Näthätet. Homfobin. Kärt barn har många namn, och det har kommit och gått. De senaste året har jag var skonad från homofobiskt hat. Det har trillar in en och annan kommentar som var hatiskt, men majoriteten har varit bra. Tills för ett par veckor sedan, värst för ett par dagar sedan, och ikväll,  då jag fick både kommentarer och mail som jag direkt raderade, kommentarer som :

  • Du är bara en äcklig jävla bög. Vem fan tycker om dig?
  • Du är en skam för svenska folket, en dag kommer du få igen för ditt äckliga beteende. 
  • Bögjävel, du bör hålla ett vaksamt öga på vem du har bakom dig.
  • Äckliga jävla bögjävel, din mamma och pappa måste hata dig.

Tårarna rinner på mig. Ännu en gång träffade ni på den ömma punkten. Grattis, ni har lyckats igen!  Jag kände mig som den osäkra 13 åringen som varje dag vaknade upp, grät och innan jag gick ur från mitt sovrum, torkade tårarna, gick in på toaletten och tvättade ansiktet för att familjen och vännerna i skolan inte skulle se det rödgråtna ansiktet , för att varje morgon komma på en ny orsak att dölja att det var killar jag gillade. Jag hatade normerna. Jag hatade att folk var så inrutade, för att skaffa familj så skulle det vara man och kvinna. Jag hatade det. Jag hatar det än i dag. Är det du eller jag som inte haft kontakt med din far på över 7 år? Är det du eller jag som fått höra att din pappa inte har en son, p.g.a homosexualitet?  Jag tog mig igenom det, varje dag i flera års tid. Och lovade mig själv den dagen jag kom ut, augusti 2005 att jag aldrig mer ska gråta över de osäkra skitarna som kastar hat över mig. Onsdag, 2015 och jag gråter. Varför?!

För att jag är inte mer än människa. Ibland, som ikväll känner jag att jag fått nog. Det räcker nu och låter tårarna rinna. Det är okej att gråta. Under större delen av min uppväxt har jag varit “mobbad” för att jag inte varit som andra, för att jag i andras ögon varit “bögen”! Jag har varit killen som fått mycket skit för att jag klädde mig “annorlunda”, killen som hade annan frisyr än de andra killarna, killen som inte var med i det matcho gänget,killen som klädde mig i de kläder jag tyckte om,  killen som gick sin egen väg.

Jag är så fruktansvärt trött på att behöva utstå detta hatet p.g.a min sexualitet. Jag är så trött på att folk använder ordet som “gay” när man tycker något är “fjolligt” och inte håller sig inom ramarna för de manliga. Jag är så trött på att vi homosexuella ska få skit för att vi älskar någon av samma kön som vi själva är. Vad du gör i sängen och vem du älskar lägger jag inga värderingar i, den du älskar avgör inte hur jag ska tycka om dig eller ej.

Varje dag är inte en dans på rosor. Många tycker att jag inte bör ta åt mig. Lätt att säga. Men ibland träffar man rätt, tårarna rinner och jag känner mig som en usel människa.Det är okej att känna så! Jag vet att om jag torkar tårarna, sträcker på mig och att det är en ny dag i morgon. Jag vet allt detta, men jag är inte mer än människa och jag kommer torka tårarna, sträcka på mig och fortsätta kämpa för det jag jobbar för – att stå upp för de som ännu inte vågat komma ut, att hoppas att de som läser här och ännu inte kommit ut en dag vågar komma ut och vara stolta för den dom är, och för den dom älskar!

I dag är jag ledsen p.g.a näthatet som jag själv väljer att radera för att du ska slippa läsa, men främst för att jag själv ska slippa läsa. I dag är jag stark, därför låter jag tårarna rinna och i morgon är en ny dag. En ny dag, jag är starkare och arbetet fortsätter , för mig, för dig som ännu inte kommit ut. Trots allt hat så är du inte ensam, vi , jag finns här för dig!

DSC_6348

Kommentera, dela och sprid. För varje ord och delning kan du hjälpa.

 

 

 

 

Livsstil

Bögslungan hänger i luften

Jag följer debatten kring sexandet på Mellbystrands naturist strand och  den nya “naken Janne” i kvinnligt format ( för mig är hon dock inte Naken-Malin, utan Malin), Meekatt, är med och debatterar i, vilket hon i vanlig ordning gör med bravur. Men jag tycker samtidigt så fruktansvärt synd om Malin för det näthat som hon fått till sig och beundrar henne för hennes styrka att orka. Samtidigt så skäms jag så fruktansvärt, över hur snedvridna och hemska människor är. Hur i helvete kan man skriva att någon är en hora, fitta och att ens barn ska dö ?! Hur mår man själv då och jag tänker direkt, hur i helvete uppfostrar dessa så kallade föräldrar sina barn ? För med tanke på hur föräldrarna beter sig och vräker ur sig bakom en skärm så kan ju inte deras barn bli mycket bättre?  Och hur gör ni för att kunna somna med gott samvete efter att ni suttit bakom skärmen och vräkt ur er mängder med näthat?

Malin är en av de få bloggar som jag faktiskt dagligen klickar mig in på, dagligen ler, skratt så tårarna sprutar och vrålar högt när hon publicerar ett inlägg i bloggen.Ibland får hon mig till och med att gråta. Jag avundas hennes kunskap att beröra och att förmedla, debatterar och skriva. Att trots att folk skriver öppet i debattartiklar om vad dom tycker och tänker om Malin så håller hon huvudet högt, är saklig och inte ger igen med personliga påhopp. Och att hon i mina och många andras ögon måste vara en av Sveriges bästa debattörer , saklig, rakt på sak och ärlig. Att hon genom våra bloggar har blivit en fantastisk vän med en gåva för att uttrycka sig både i tal och skrift gör ju saken bara ännu roligare. Och nej, jag håller inte med Malin i allt hon skriver, men när jag tycker något är bra så förtjänar alla, oavsett vem det är att få höra det. Något som ingen någosin förtjänar är att få näthat, hat överhuvudtaget på sig.

Jag har efter att jag kommenterat Malins inlägg på Facebook väntat på att få ännu ett mail om att jag ska sluta slicka röv och rygg dunka Malin. För jag vet fortfarande inget om barnuppfostran eller hur det är att uppfostra barn, för jag är ju ingen förälder. Det fick jag höra sist Malin var på tapeten då även Norge uppmärksammade hennes inlägg.  Folk tror att bara för att jag bloggar att jag försöker hålla mig på god kant med Malin för att få läsare?! Seriöst, det där gav jag upp för många år sedan, att försöka bli vän med någon större bloggare bara för att få läsare. Tro det eller ej så kan man faktiskt lära känna varandra så pass bra att man har ett socialt liv och träffas utan behöva försöka fiska läsare av varandra.

Senaste debattartikeln kan ni läsa här och på Expressens facebooksida kan ni följa debatten som pågår för fullt.

Den där bögslungan hänger i luften och jag hade med gott samvete velat samla alla dessa näthatare och svinga slungan ett par rundor.

Fina , underbara och älskade Malin i tidningen!

Skärmavbild 2015-09-01 kl. 01.22.49