2 år av saknad älskade Mamma.
18 Mars. En vidrig dag. Det gör ont i hela kroppen, i varenda cell och jag har bara lust att lägga mig ner och dra täcker över huvudet. Jag vet , livet funkar inte så, i stället får man dra på sig sitt mentalt störda leende och fånga dagen. I dag är det 2 år sedan vi begravde min älskade mamma och det är en lika vidrig känsla, nu som då. Mamma, du fattas mig.
Stughäng och premiärsolning.
Helgen sprang i från oss .. vi hann ju knappt blinka så är det en helvetes vecka framför mig. I går spenderade vi dagen i stugan, planen var att fixa massor men vi gjorde lite, jag började gräva lite men gav upp pga det är så vidrigt mycket rötter där i hörnan och jag kände bara, detta gör jag fan inte. Sjömannen fixade med batteribyte och krattade upp massa löv utanför staketet, jag planterade en liljeknöl, den ny pion och sen rensade jag ogräs i vår lilla gång inne på tomten. Sen hittade jag ett perfekt läge på terrassen , slet av mig tröjan och låg där i den gassande vårsolen och njöt. Vi käkade lunch i stugan, planenen var att premiär grilla men vi insåg att vi inte hade någon tändväska så det sket sig, men vi stekte korven i stället. Smakade minst lika bra och lunchen intogs i solen på terrassen. Nu är det nedräkning. Snart flyttar vi ut.
Måndag och en ny vecka. Jag har 3 kvällspass och sjömannen ska lämna oss här hemma i morgon för 14 dagar ute på de sju haven. Jag hoppas innerligt att dessa 14 dagarna går snabbt så han kommer hem så vi kan flytta ut till stugan, för nu jävlar kliar det i stugtarmen.
Ha en fantastiskt måndag och vecka.
No Comments