All Posts By

tommytott

Chanel, Prada & Gizmo

Sov så gott älskade, älskade kamphund

Chanel – The world best kamphund!

Vårt liv har vänts upp och ned.  Chanel, vår älskade kamphund finns inte mer.  Tänk att det lilla knytet som Ronny hittade på blocket när han var ute till sjöss för 16 år sedan, skickade länken till mig och jag ringde på annonsen och åkte och tittade på henne. Där längst inne i lägenheten, i ett barnrum, i hörnan under en våningsäng låg du, hunden som ägarna inte ville gå in till för att hon bits. Jag kröp under och hämtade dig och bestämde mig direkt att du ska inte bo där, du ska bo hos oss och jag körde Malmö runt kl 23 på natten för att hitta en automat som inte var avstängd och 00:32 fick jag ut pengarna och kundes stoppa dig innanför min jacka köra och hämta hem dig… Till ditt föralltida hem.

Du har varit en problemfri hund och du har tagit dig igenom allt. Du har stått stadig och stark när dina yngre syskon vandrat över bron och när Prada fick somna in bestämde vi oss för att det blir inga fler, du får leva ensam med oss , men så blev det inte, utan Molly mus , svärmors gamla hund fick flytta hem till oss när svärmor somnade in. Du visade direkt att här hemma är det du som bestämmer och inte flicksnärtan Molly direkt skulle visa sin plats.

De 3 senaste åren har vi märkt på dig att du blivit så gammal, Rädslan hur länge vi skulle få ha dig kvar, men du har stundtals varit en böld i röven och trots din ålder så har du alltid visat ditt valpbeteende.  Förra sommaren tittade Ronny på mig och sa, jag är övertygad om att detta är Chanels sista sommar i stugan med oss. Jag var tveksam, för du har alltid varit envis och du har alltid varit den som stått stark när vindarna har blåst som kraftigast.

Ronny hade rätt. I söndags hoppade du ner från terrassen och skrek och lyfte på tassen och efter lite kärlek och att jag kollade tassen så var du i gång igen.  Du har sovit mer de senaste månaderna, men det är väl inte konstigt när man är 16 år.  Du och Molly möter mig vid grinden i tisdags när jag kommer hem, ni skäller, pussas och så får ni ett ryck och busar.  30 min senare går du ut och jag hör dig skrika och hittar dig liggandes på gräsmattan, skriker, huvudet vridet konstigt, molly orolig runt dig.  Jag lyfter upp dig och du skakar, kollar igenom dig men hittar inget och du kan röra alla ben, sätter ner henne och hon skakar, kan inte gå rakt och där och då fick vi ta beslutet , den där porten till bron till hundhimlen ska du nu få möta.  Jag och Ronny satt och ringde runt till alla veterinärer som hade kvällsöppet i hela skåne, allt för att jag skulle behöva slippa ta dig till djursjukhuset. Ingen kunde ta emot dig den kvällen, förutom djursjukhuset akut och det skulle kosta.

Jag tittade på Ronny och sa, jag kan inte vänta, jag vill inte vänta och betalar vad det kostar för att vår älskade bebis, the worlds best kamphund inte ska behöva lida och ha ont.  Vi kom till djursjukhuset, jag höll på få en stroke av summan men blippade telefonen skakandes med tårarna rinnandes  från min kind.  Du somnade in fint med dom du älskade mest runt dig och dom 2 som älskade dig mest. Det gjorde så ont att se dig gå från den pigga damenen till att se dig ligga skrikandes på gräsmattan.

Du har levt ett fantastiskt och bortskämt liv tillsammans med oss och du har varit starkast av oss alla. Och vi hann flytta ut till stugan och du fick leva dina sista dagar på din favoritplats  och skälla ut allt och alla som rörde sig runt stugans tomt.  Du har inte ont längre och du springer nu med Gucci, Prada och Gizmo!

Detta var det vidrigaste jag gjort i mitt liv,  jag har ingen aptit, sömnen är katastrof och jag förstår helt ärligt inte hur livet ska fortsätta på samma vis, utan dig.Hur mycket tårar finns det och hur ont kan ett hjärta göra ? Jag har haft dig vid min sida varje dag i 16 år,  nu är det bara Molly kvar, som gnäller, letar och saknar dig.  Vi alla saknar dig.

Tack för dessa 16 åren, du är och kommer för alltid vara the worlds best Kamphund , älskade älskade Chanel.
Pappa älskar dig!

Stuglivet

Vi har flyttat

Tillbaka till stugan för säsongen.

Vilken helg det har varit. Det har varit en helt magisk helg, nästan helt jävla perfekt om jag får säga det själv. I går var jag iväg på äventyr och efter det när jag ändå var i Lund så passade jag på att hälsa på älskade Andreas och Lisa. Kaffe och blev bjuden på en sinnesjukt god kaka och fick även träffa deras hund Tyra. Jag blev ordentligt utskälld i trapphuset vill jag lova haha.  I bilen på väg hem blev jag tok sugen på thai mat och kunde inte bestämma mig för om jag och kamphundarna skulle packa och köra till stugan, så jag beställde maten via foodora och fick hem den. Käkade och sen beslutade jag mig att vi kör ut och kör hem till stan i dag, då det skulle vara så fint väder.  Jag kom till stugan, packade upp och tanken var att jag skulle tända massa ljus och ta ett glas vin och bara mysa. Men jag slockande på soffan, vaknade, rastade hundarna, borstade tänderna och la mig haha.

I dag vakande jag till strålande sol, kaffe på terrassen i solen och sen gjorde jag mig klar för att köra och handla, både mat och present till sjömannen , så det finns mat när han kommer hem och kommer ut till stugan på onsdag när jag jobbar kväll, så han slipper tänka på det, men när jag väl är hemma i stugan igen och sitter i solen så känner jag bara, jag är dum i huvudet, jag kan ju lika gärna flytta ut redan nu i stället för att komma ut då och då när vi ändå flyttar ut på onsdag, så efter lite skrivande med sjömannen slängde jag mig i bilen och körde till lägenheten, roffade åt mig kläder, påsen med dahlia knölar och gud vet vad jag fick med mig i klädväg till mig och sjömannen. Jag ville bara ut och viktigast var dator, kamera och jobbväska.  Och det fick jag med mig.  Jag köpte även fyra nya växter i dag, för vi har inga växter här i stugan och ett hem är inget hem utan växter, så jag började så smått med fyra nya haha.

Så nu har vi officiellt flyttat ut och det känns så bra. Kamphundarna njuter till fullo och även jag. Vi har spenderat dagen i trädgården hela dagen, jag har dessutom planterat ut 15 dahlia knölar direkt i jorden och vi får se hur det går, för det är ju lite risky om det blir kyligare igen men vi håller tummarna att vårvärmen är här för att stanna.

Så här sitter jag nu med ett mentalt stört leende och kramper i magen.  Denna helgen har kunde ha blivit 100% men hamnar på ca 70%.  Hade sjömannen varit hemma och jag inte varit dum i huvudet när jag beställde thai mat i går utan att tänka mig för och får hem “thai stark” mat, så hade den hamnat på 100% .. kanske 110, men jag är nöjd. Magen och mitt rövhål ska vi inte prata om haha.  Men gott var det! Tur sjömannen inte är hemma, så jag har toan för mig själv haha!

Nu ska jag ta en runda med vattenkannan och vattna dahlior, tomater och änglatrumpeter. Och de nya växterna inne. Jag ska även försöka vara normal numera och framåt och inte lägga mig vid 19-20, utan hålla mig uppe till 21-22 , som alla andra “normala” människor.

Stugsäsongen är äntligen här och jag verkligen njuter till fullo.
Livet, livet  fina ni.

Stuglivet

Så mycket som händer, stugmys och tårar både av glädje och sorg

Tulpaner för mamma och svärmor!

Onsdag och jag har haft en extremt produktiv arbetsdag. Jag hade studie tur och har hunnit med så extremt mycket i dag så jag är fan chockad över mig själv.  Jag har verkligen legat i under dagen och tagit tag i saker jag legat efter jobbmässigt. Så det känns så extremt bra.

Sjömannen drog på jobb i går så det var en ensam natt. Jag sover fruktansvärt dåligt varje gång sjömannen ska mönstra på , som alltid, så jag trodde inte jag skulle orka så mycket i dag, men tydligen finns det reservbatteri och så finns det saker man brinner extra för som gör att man hinner med extremt mycket.  Mitt tvångsmässiga beteende hjälper nog till här lite.

Det händer mycket i livet just nu. Det är mycket som pågår och jag förstår inte riktigt hur jag hinner med allt med tanke på dygnets alla timmar, men på något vis lyckas jag lösa det och ändå hålla humöret uppe, men det är kul, jag njuter och jag känner mig tillfreds med sakerna och livet. Det rullar på kan vi väl säga. Jag önskar jag kunde delge men jag kan inte det, så ni får helt enkelt glädjas åt och med mig. I tystnad!

När tårarna bara rinner.

Jag tog bilen till jobb i dag för att jag hoppades att jag skulle få 2 paket levererat till utlämningsställe som jag hoppade på och det fick jag. Så efter jobb så hämtade jag ut dom, tankade bilen och körde hem. Öppnade både och packa upp den ena som var en raritet inom samlar växter och den andra var ännu en dahlia stickling jag vann på auktion. Sen hem till hundarna och jag funderade fram och tillbaka hur vi skulle göra, sjömannen drog till de sju haven i går och jag har 2 dagars ledighet nu inför helgens arbete, så ska vi åka till stugan eller vara hemma. Men jag valde att packa ihop och köra till stugan, för lugnet och för att jag vet hur mycket hundarna älskar det. Vi älskar det, men det är inte samma sak när sjömannen inte är hemma.  Men ändå lugnet och jag vet hur mycket hundarna älskar att vara här ute.  Och att jag verkligen kopplar av!

Väl här ute och vi närmade oss stugan så brast det, tårarna sprutade på mig .Jag ser det jag ser varje vår. Tulpanerna blommar och sjömannen är inte här, vidrigt men så vackert.  Det är magiskt att komma ut hit men samtidigt hjärtskärande.  Våren och allt blommar och med våren så kommer min älskade mamma och älskade svärmors favorit blommor upp, nämligen Tulpaner.  Det är sjukt hur mycket en blomma kan ge så mycket kärlek men samtidigt så mycket hat, en blomma som är så vacker, blommar så kort tid , som är så älskad men samtidigt kan ge så mycket hat.  Jag är så glad över att tidigare ägare planterat tulpaner i trädgården, men så mycket hat för att dom är så utspridd.  Så mycket kärlek för att mamma och svärmor varje vår sprider sån glädje men samtidigt så ledsen varje år dom jävla blommorna kommer upp för dom är ju Mamma och svärmor. För tulpaner är ju dom.  En sån jävla hatkärk och tårarna rinner för saknaden, kärleken men även för att dom blommar och sjömannen inte är hemma. Jag har en önskan och det är att dom blommar i sin prakt när sjömannen kommer hem. Så även han får se och vi kan plocka in en bukett … för mamma och svärmor.

Men jag mår bra , riktigt bra ..trots massor av tårar när jag kom till stugan.  Jag har hunnit varit borta hos en älskade vän som jag tyckte lät lite ledsen på telefon med en dahlia stickling som jag fixat som jag hoppas tar sig,  hon har fått kräka av sig och jag fick se att det ändå var okej. Och det kommer bli okej efter allt. Vi finns oavsett vad för varandra, i alla lägen. Så det kommer bli bra. För vi är starka tillsammans och inget kan krossa oss.

Jag har fixat med all odling, fått med mig 8 nya tomatplantor hem som jag knappt hade plats med och fick göra extra plats för, men som tur är så ska hon ha ett par plantor haha, så platsen finns.   Sjukt att vi varje år säger att vi inte ska ha lika många plantor och ändå varje år så har vi lika många plantor ändå haha. Nästa år får vi fan börja sälja våra plantor. Men jag är tacksam för vår vänskap.

Nu blir det mys med hundarna och bara vara, njuta av ledigheten och stugan och hoppas vädergudarna är med oss. Så vi kan vara ute i trädgården när vi ändå är här.

 

 

 

Stuglivet

Den ljuva ledigheten, trädgårdsjobb och hosta från helvetet

Ledigheten i stugan.

Det var den ledigheten.Vi körde ut till stugan i onsdags efter att jag var klar med utbildningen och var där ute fram till i går förmiddag då vi körde hem till lägenheten för att tvätta upp massor och förbereda i god tid inför denna veckans jobb, både för mig och sjömannen så att ingen av oss skulle behöva stå med ett berg av tvätt om behövdes tvättas och hinna torka tills sjömannan drar på jobb.

Dessa dagarna har varit dom mysigaste på väldigt länge, trots att det inte varit någon särskild vila över huvud taget. Egentligen hade både jag och sjömannen behövt ett par dagar där vi bara tillåter oss att inte göra ett skit, med tanke på våra kroppar, både att sjömannen har sin problematik med sin kropp och att jag har min fibromyalgi och efter de senaste veckorna med galet mycket jobb så hade jag behövt ett par dagar med bara få vara.  Men så är ju jag och sjömannen som vi är, att vi har ont syns sällan utåt och vi klagar inte i onödan. Dessutom var det saker som verkligen behövde göras och det görs inte själv och ingen erbjuder sig att hjälpa till så det var ju bara att köra i gång.

Så denna veckan har vi hunnit med:
– Rensa kylskåpet och städat det.
– Dammat av större delen av stugan, torkat av hela köket, toaletten.
– Reptilerna har fått det storstädat.
– Vi har ång städat sofforna.
– Rensat ogräs utanför hela tomten,  rensat båda parkeringsplatserna. Samt sprayat med ogräsmedel.
– Alla dahlior och tomatplantor har fått flyttat ut till stugan.
– Rosenrabatten är rensad, rabatten framför terrassen är rensad.
– Gräsmattan är klippt och vi har klippt längst kanterna med varsin sekatör , batteriet var slut i maskinen.
– Sprayat ogräsmedel på hela baksidan av stugan.

Ja ni ser ju , det har varit att göra och sen har jag lite stress över att jag behöver köpa rhododendron jord för att försöka hitta tid att gå iväg till älskade Wanda och gräva upp en rhododendron och en magnolia och flytta till vår trädgård. Jag hade planer på att göra detta i helgen, men som ni ser ovan får man prioritera och dessutom med kroppar som just nu skriker efter vila och tiden räckte inte :(.

Men i går när vi kom hem till lägenheten tvättades det, vi städade hemma, tog en cykelrunda i stormen men strålande sol.  Apoteket och hämta ut värkmedicin, cyklade ner till Malmborgs erikslust och handlade. Sedan hem och ta hand om tvätten, ställa i ordning köket efter att alla plantor nu är ute i stugan, rasta hundar och sen en promenad  med sjömannen till Lidl. Jag vaknade dessutom med en sjukt hosta och huvudvärk i går och det håller i sig, hostan kommer och går men huvudvärken är intensiv.

En ny vecka , sjömannen drar till sjöss i morgon och jag har en fullspäckad vecka med jobb, jag väntar hem packet med en dahlia stickling till och jag hoppas kunna hitta tid till lite stugmys men framförallt försöka hitta tid och ge mig tid att bara vara.  Men nu kickar vi gång denna veckan och trotsar både hosta och huvudvärk och går in i veckan med ett mentalt stört leende. Det blir en bra vecka trots att sjömannen drar på jobb. Hatar denna påmönstringsvecka.

Stuglivet

Semester, första natten i stugan och instruktörs utbildning

Första natten i stugan.

Jag har sedan i fredags förra veckan gått och räknat ner, längtat, suckat att dagarna går alldeles för segt men nu jävlar är dagen äntligen här, semester och årets första nätter i stugan.  Ni anar inte hur mycket jag längtat efter detta.  Nu har jag semester 2 dagar, sen ledigt 2 dagar och dessa dagar spenderar vi i stugan. Dra ballen i gruset – säsongen är i gång .. på riktigt! 

I dag stod det HLR instruktörs utbildning på schemat.  Jag är ju redan instruktör i S-HLR / HLR Vuxen och jag kunde fan inte tro att det är sådan stor skillnad i HLR, men jag är så extremt tacksam över att jag valde att utbilda mig till instruktör inom HLR, för jävlar vilken erfarenhet och vilken kunskap man får. Och ja, man blir ju rörd och lite generad när huvudinstruktören inom HLR säger att jag verkligen är född till att vara teamledare.

Efter utbildningen skulle jag egentligen promenera till triangeln för att hämta ut ett paket med krukor som ligger och väntar, men jag var så jävla ivrig på att komma hem, packa mina kläder och hjälpa sjömannen med övrig packning så vi kunde ta med hundar och alla packning och ge oss iväg till stugan.

Vi har käkat middag med Ronnys storasyster Helena med son Dennis som kom förbi och hälsade på , så vi frågade om dom ville ha mat och sen körde vi till Kandyz och köpte godis och nu är vi hemma igen, kamphundarna njuter, musiken strålar från datorns högtalare , ljusen är tända och jag har hällt upp ett glas vin för att fira både att jag har semester men även att stugsäsongen äntligen är i gång.  Nu börjar livet  .. på riktigt!

I går var vi här ute i stugan på kvällen. Sjömannen skulle ha möte med valberedningen så jag passade på att börja städa, damma av, rensa och städa kylskåpet , städade av toaletten och slita av sängkläderna så vi kunde ta med dom hem och tvätta. Men innan vi drog hit ut så var jag hos optikern för en synkontroll och synen har blivit försämrad och jag har beställt nya glasögon, 2 par. Optikern försökte vara lite snäll och rekommenderar att jag skulle ha något som hon så fint kallat det “ungdomsprogresiva glas” haha. Jag dör. Men nu är dom beställda och tid är bokad om ca 2.5 vecka för att hämta ut dom.

 

Nu  bara fortsätta mysa och njuta , av både stugan och främst av sjömannen och vetskapen att vi har ett par dagars ledighet tillsammans. Livet hörni, livet.