Livsstil

Onsdag 5 Oktober

dsc_2558

Onsdag och jag vaknade vid 4 tiden då sjömannen klev upp och han började göra sig klar för att gå till tåget. Jag fick sova vidare och det är fan tufft som fan när han ska åka och denna gången var det tuffare än någonsin att se honom gå.  Jag ska vara ärlig och säga att jag mår inte så bra just nu , men jag försöker hålla modet uppe och det var länge sen jag gråtit så mycket som jag gör just nu.

Vi har kommit fram till att vi eventuellt ska låta Prada få somna in p.g.a hennes epilepsi. För varje anfall hon får så är anfallen inte bra för henne och under september månad hade hon 5 anfall, och det är mer än vad hon brukar ha på ett år. Och det gör så jävla ont i mig. Pappas lilla bebis. Ja så det är en av anledningarna till varför jag mår kasst, de andra behöver jag inte gå in på.  Så när sjömannen kommer hem så ska vi ta ett slutgiltigt beslut och ringa det där jävla samtalet .. Det är så jävla jobbigt, men vi kan inte vara egoistiska i detta, oavsett hur ont det än må göra.

Men jag hoppas ni kan respektera att jag är ärlig och talar om att jag inte mår så bra just nu. Frågorna och tankarna kan ni hålla för er själv, för jag kommer inte svara.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Angelica 5 oktober, 2016 at 12:56

    Usch, vet vad du går igenom när de gäller Prada.
    Vi är i samma sits med vår “gammal ” Diesel en york som börjar bli blind men är för övrigt frisk enligt vet. Men allt vi gör hemma bara så att flytta en stol gör honom lite förvirrad 😢 sen har han ibland lite problem med magen… inga lätta beslut.

    Stor varm kram till dig 💕

  • Reply Yvonne 5 oktober, 2016 at 14:37

    Kram till er ni ska i första hand tänka på Prada hur hon mår kan ju inte säga i ord men det är det jobbigast samtal att göra styrkekramar i mängder från mig

  • Reply Annelie 5 oktober, 2016 at 15:28

    Fyyyy,, ja jag VET verkligen vad bi går genom när det gäller er pälskling, men det är som du säger, man får inte vara ego i sådana frågor, tyvärr blir ju inte våra älsklingar bättre av det, kanske till och med sämre.

    Bra att du är är ärlig… det ska man alltid vara, eller hur.
    Man måste ju få säga hur man mår och hur dagen / veckorna är.

    Tänker på dig / er.. // Kramar Annelie

  • Reply Anneli 5 oktober, 2016 at 21:31

    Kära 🙂
    Så ledsen att läsa detta men det är alltid ni som avgör vad som känns bäst.
    Jag hade min kära pälskling (labradortik) som levde med epelisianfall i jättemånga år. Hon fick också oftare anfall men vi fick då justera fenemal doseringen tills hon hamnade på rätt dos. Sedan blev det bättre och hon kunde gå ner till en halv tablett, också hade vi någon stesolid tabl (tror jag det var), men anfallen kom inte lika ofta. Det viktigaste var ju att vi gjorde noga kontroller hos veterinären med levervärdena. Hon blev 13 år gammal.

    Varm kram till er ❤
    Anneli (mystjejen)

    • Reply tommytott 6 oktober, 2016 at 09:11

      Jag vet .. Hon är nu uppe i 1 tablett per dag ( halv morgon och halv kväll ) och ändå kommer anfallen galet mycket och dessutom börjar vi märka på henne att hon tyvärr inte mår bra av dessa. Dom tar ju skada i hjärnan av anfallen till slut och ja, hon stirrar åt fel hål när vi kallar bland annat så vi får se vad veterinären säger.

      • Reply Anneli 6 oktober, 2016 at 10:43

        Jo jag förstår er. Vi hade också att hon fick så en halv på morgon o en halv på kvällen. Sedan fick vi justerat till en tablett på kvällen då anfallen oftast kom på sen kväll o natt. Efter ofta och noga kontroller hos veterinären av levervärden, så kunde vi justera ner till halv tablett på kväll. Det tog lång tid innan veterinär hittade rätt dos till henne. Kändes bra efter ett tag då anfallen blev mindre. Jag vet att det är jobbigt när anfallen kommer känns som en halvtimme trots det varade en minut (fick stesolid tabl) & hon var ju helt Slut efteråt. Hoppas på det bästa för er kära Prada varm kram ❤

  • Reply Margareta 6 oktober, 2016 at 09:38

    Åh så tråkigt med Prada! Men man måste ju alltid se till vad som är bäst för hunden. Sen tyckte jag för några år sen när vi fick skicka vår förra hund vidare till hundhimlen att det var väldigt bra att kunna rådgöra med veterinären först och höra vad hon tyckte om situationen. Det kändes bra att ha det utlåtandet att stödja sig på efteråt, för man stöter ju alltid på folk som tycker både det ena och det andra om det beslut man tagit. På hunddagis pratar vi i personalen ofta om det här med gamla och sjuka hundar, det finns alltför många ägare som blundar för när det är dags och låter hunden lida istället. Då tänker man mer på sig själv än hunden. Men ta en dialog med veterinären som har erfarenhet av sånt här och som är neutral just till er lilla prinsessa! Tänker på er!

  • Reply Monica 7 oktober, 2016 at 02:52

    Peppkramar

  • Reply Tina 7 oktober, 2016 at 10:16

    Åh hjärtat! Fy fan vilket tufft beslut! Jag vet så väl hur ni brottas med tankarna just nu. Det är så djävla vidrigt. Finns här om du vill prata! PUSS

  • Lämna ett svar till Tina Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.