Chanel, Prada & Gizmo

Sov gott älskade vän

Det har varit mycket tårar från min sida i 2 dagar nu.  Här är en av de stora anledningarna varför jag har dragit mig tillbaka de senaste veckorna, det har varit mycket tankar och många funderingar mellan mig och sjömannen om hur vi ska göra.
För lite mer än 6 månader sedan fick Prada somna in efter flera års kämpande med medicin och när hon fick somna in så bestämde vi oss att ingen av de andra 2 ska behöva tvingas i medicin för att vi vill ha de kvar i livet och vara egoistiska, även fast medicinen ofta kan hjälpa dom i längden.

Gizmo har de senaste veckorna blivit beteende förändrad och verkligen visat upp flera tecken på att han inte alls mår bra. Kall, dragit sig tillbaka, inte lekt lika mycket, gnällt som fan och druckit onormala mängder vatten själv samt kissat mindre på dagarna och kissat på sig i sömnen. När han vid 2 tillfällen drog benen efter sig på promenad bestämde vi oss att när sjömannen kommer hem får vi släppa taget och låta honom gå vidare. I Oktober skulle du bli 4 år, du försvann från mig för tidigt. Ännu en av de bästa och de mest älskade i mitt liv har jag fått släppa taget om. Det gör så ont. Det känns så jävla fel och jag mår så jävla kasst även fast jag vet att detta var det enda rätta. Älskade älskade Gizmo, fy fan vad du fattas mig.

Nästa oro var ju hur Chanel skulle reagera? Hon fick följa med till veterinären men sitta kvar i bilen. När allt var klart sa veterinären och sköterskorna att vi fick stanna med honom så länge vi ville. Jag ville helst bara följa med honom dit han nu var, stanna i rummet för evigt med honom men vi har ju Chanel i bilen. Sköterskan ber oss då att hämta in henne så hon fick känna av rummet och även lukta på honom, för det kan lugna henne då dom är kloka djur som förstår mer än vad vi egentligen tror. Chanel kom in i rummet, tittade på Gizmo, nuddade honom snabbt med nosen och sen ville hon ut. När vi kom hem slaffsade hon i sig maten, myste med oss i soffan och sköter sig riktigt bra,  för att aldrig ha varit ensam hund hos oss. Nu får vi leva vidare våra liv, jag , sjömannen och Chanel och leva på minnena efter både Prada och Gizmo,som båda fattas oss.

Jag ville bara titta in här lite snabbt, uppdatera er om kasst jag mår, hur jävla ledsen jag är och hur mycket Gizmo fattas mig.

2017-05-31 | 16.03
Älskade älskade Gizmo , du fattas mig och vi ses snart igen.

Jag älskar dig, pappas bebis!

Previous Post Next Post

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Heterofinastina 30 maj, 2017 at 20:20

    • Reply tommytott 30 maj, 2017 at 20:24

      <3

  • Reply Anna 30 maj, 2017 at 20:25

    Fina fina Gizmo.

    Kram

    • Reply tommytott 30 maj, 2017 at 20:28

      <3

  • Reply Lisbeth Z 30 maj, 2017 at 20:58

    Så tråkigt! Tänker på dig & sjömannen! All kärlek för att ni är så snälla mot era vänner att ni låter dem gå istället för att lida. De förstår ju inte, de bara mår dåligt.

    Stor kram <3

    • Reply tommytott 31 maj, 2017 at 09:16

      Tack för dina fina ord, dom värmer verkligen. Även fast det just nu känns fruktansvärt och att hjärtat är i tusenbitar så försöker jag intala mig själv att vi gjorde rätt. I denna situation får man inte vara egoistisk, utan tänka på djurens bästa. <3

  • Reply Margareta 30 maj, 2017 at 21:51

    Beklagar, det där är bland det svåraste som finns! Men han har haft ett gott liv med sina pappor och sina flickvänner. Tänker på er, kram!

    • Reply tommytott 31 maj, 2017 at 09:16

      Tack för dina , alltid, fina och värmande ord <3
      KRAM

  • Reply Cherie 31 maj, 2017 at 10:23

    Styrkekramar! Går själv och fasar för dagen då jag måste ta det beslutet om min här hemma men har också lovat mig själv att inte trycka i honom massa mediciner eller så den dagen när han får ont eller liknande.

    • Reply tommytott 31 maj, 2017 at 18:17

      Tack så mycket Cherie!
      Det är ett fruktansvärt beslut att ta men ibland ett nödvändigt ont.

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.