Livsstil

Gubbamoment, rediga rövhål & tack så stjärtligt

Ett redigt gubbamoment?!

Måndag och ett redigt gubbamoment har jag med min snygga keps? Kallas dessa keps? Eller vad kallas dom ? Gubbakeps? haha! Jag är i allafall äntligen ledig och jag kickar i gång denna ledighet med att vara både hund och katt(er)vakt.  Älskade Indie har jag hos mig , men katterna är hemma i sin stuga och jag kollar till dom, utfodrar , byter i lådan och ger kärlek.   I går blev jag skrämd och även ikväll, så mitt hjärta är skört.  Dom som känner mig vet att jag är lättskrämd och att bli redigt skrämd 2 dagar i rad är inte bra varken för hjärta eller själ!  Men det är så mysigt att ha älskade Indie här. Att få äran att låna , passa och mysa med henne är så mycket värt för mig som älskar djur och faktiskt saknar pälsbarnen men just nu inte vill ha egna .. eller? Och om 2 dagar får jag hem sjörövaren igen! Drömmen!

Att kommentera en människa kropp.

Jag blir så jävla arg, ledsen och fruktansvärt besviken … men konstigt nog även glad? Det är 2025 och folk påpekar ens jävla kropp så mycket. Jag vet att jag har lagt på mig, att jag är mer klädsamt fyllig än tidigare, men vad fan spelar det för roll ?  Mår du bra av att se att någon har gått upp i vikt ? Ska det vara något negativt?  Jag mår faktiskt bättre än någonsin och känner mig gladare, även om jag inte är lyckligast i livet över att jag har gått upp i vikt, men det finns både medicinska anledningar och annat som gjort det och som gör att jag får kämpa mer för att komma ner i vikt igen … men inte fan skulle jag aldrig någonsin påpeka det till någon. Men kan vi bara enas över att sluta påpeka det? Vad har det med saken att göra? Det sjuka är ju oxå att det är så kallade gamla vänner som påpekar detta, som man inte träffat på länge…  mår man bra när man träffar någon man inte träffat på över 1 år på affären och man säger, men gud vad du lagt på dig?!  Men hej .. det finns ju kanske en anledning varför man inte träffats på länge eller ? Jag är människa och tar åt mig i stunden som alla människor, men sen har jag vuxit som människa och känner mer bara, fy fan att du ännu inte kommit längre och du jobbar med människor?

Hur kan man? Är man stolt över sig själv när man man uttrycker sig så här? Du får träna hur mycket du vill, du får ha hur mycket muskler du vill och du får vara så rund du vill, men du behöver inte kommentera om en smalare/större människa än dig har blivit mer klädsamt fyllig eller gått ner i vikt, du vet inte bakgrunden till det hela …  ..Okej?! Jag blir ju lite glad oxå, för ditt äckliga sett att vara mot en så kallad vän och det första är att påpeka detta stärker ju bara varför man inte sets på ett år .. rediga rövhål? Tack och dra åt helvete!?

Tack från botten av mitt stjärta!

Jag vill från botten av mitt stjärta tacka för alla fina kommentarer, gilla markering och kärlek ni spridit efter förra inlägget. Att ni saknat mig så mycket trodde jag inte, men det gläder mig något så enormt och jag har som sagt saknat er med.  Jag skriver när jag känner för det, när jag känner att jag har något att skriva eller om jag bara vill spy av mig, dela tankar och funderingar.  Men det har varit intensivt sedan förra inlägget, men här är jag igen.  Lycklig som fan över att ni saknat mig så mycket, det värmer enormt!

För er som vill och inte gör det redan men vill hänga med i vad som händer i mitt liv utöver när jag uppdaterar här får gärna följa mig på Instagram ,  ni hittar mig under namnet@tommytott på Instagram om man vill följa mig där. Jag uppdaterar oftare där, men inte lika utförligt som här!

Men tack, tack åter igen för alla fina ord, all kärlek och alla kommentarer.  Det värmer verkligen!

Livsstil

Att uppstå från de döda ca 9 månader senare ?!

Att uppstå frön de döda?!

Dra mig baklänges .. dra mig i håret och kalla mig Lars haha!  Jag lever. Vi får börja om .

Hej , hejsan .. välkommen tillbaka från de döda? Senast jag skrev här var den 5:e december 2024 och jag har ärligt inte varit inne här sedan dess! Jag lovar er att det var en del att uppdatera innan jag kände att jag kunde komma vidare till att låta fingrarna smeka tangenterna så snabbt som bara jag kan.

Hur mår ni? Hur har ni det? Finns det fortfarande några följare kvar ens? Jag har det fint. Det har hänt saker i livet kan man säga och jag har de senaste månaderna känt en saknad, en glädje och en vilja att på riktigt ta upp bloggen igen. Förra gången var det bara för att jag kände press, men nu efter ca 9 månaders frånvaro, funderande, tänkande och beslutande känner jag , det är fan på tiden Totten att du gör ett inlägg , visar att du lever och att du saknar relationen med läsarna. Jag saknar er trogna, gamla och även ni nya som jag hoppas ska hitta in hit. Jag känner att jag fortfarande inte är klar med bloggeriet.

Vad har hänt på dessa 9 månader?

Vart ska jag börja ?  Jag har vält ut en hel kopp kaffe över min dator så datorjävlen dog ..Jag är en idiot. Så jag delar dator med sjömannen. Jag har helt klart blivit mer klädsamt fyllig haha, vilket jag i sig inte har något emot men varför just på mig? Det finns väl andra kroppar som behöver lite mer fyllighet än jag? Så jag kämpar med det.  Jag har fyllt 39 år, firat 20 år tillsammans med sjömannen och jag har bytt jobb.  Vi har kvar stugan, vi har kvar lägenheten i Malmö men jag har även börjar bli mer och mer medveten om både inredning, miljötänk och hälsan.   Tyvärr har vår älskade Mollymus under våren fått somna in, så nu har vi inga pälsbarn mer som vi äger, utan vi har blivit adopterad av en hund, våra älskade vänners hund, Indie. Vi har blivit hennes extra familj och hon passar vi ibland.  Vi älskar det, vi älskar henne och hennes biologiska familj haha!

Det har röjts i trädgården, ändrats om och det har ändrats om lite i stugan. Vi har massor vi vill göra men rom byggdes inte på en dag.  Men vi byter ut plast mot trä. Både inne och ute.

Jag är på jakt efter en mindre systemkamera som jag kan parkoppla med telefonen så jag kan få bilderna direkt in i telefonen. Då jag vill ta upp fotograferandet igen , men på en annan nivå.

Jag försöker hitta tillbaka till den modemedvetna Totten, han som inte bara gick runt i Jeans och en T-shirt. Utan han som vågade sticka ut och vara sig själv.

Jag planerar att fortsätta blogga, på ett nytt vis.  Men jag vill fortsätta vara lika hjärtlig och ärlig som tidigare, beröra och uppröra men jag kommer ändå välja att inte vara lika öppen. Att hålla mer av det privata livet privat, men att hinta lite då och då . Att inte vara lika öppen. Jag har en helt annan agenda nu, vilket jag hoppas och tror ni kommer gilla. Vi får helt enkelt se.

Men en sak är saker i alla fall. Jag har saknat er , jag har saknat att uttrycka mig, vara jag och få dela med mig av högt och lågt och det känns faktiskt jävligt bra att få låta fingrarna smeka tangenterna så som bara jag kan  och få vara jag igen. Jag har behövt en lång paus, fundera och tydligen bli mer klädsamt fyllig. Men hej .. Tottens is back! I have missed you!

Förövrigt, ikväll har jag varit handmodell för ett företag med  Sustainability Stand, fokus på ekologiskt , hållbart och svenskt.  Produkter som ni kommer älska lika mycket som jag gör.  Att hålla uppe händerna i diverse former och konstellationer är fan inte lätt och vet ni vad .. jag som alltid är bakom kameran har varit framför.  Ni kommer nog känna igen ett par händer i sociala medier framför med tanke på mina tatueringar.

Nu , nu ska jag ta och krypa till kojs.
Det är en skräckblandad förtjusning att våga publicera igen … kommer någon läsa, har jag några läsare kvar? Är ni redo för Totten 2.0 ?

Kram och en stor gumpkläm till er som hänger kvar!

Livsstil

Att håll sig ovanför ytan

När livet känns .. tungt ?

Torsdag eftermiddag och jag har med nöd och näppe överlevt dagens arbetspass.  I går var det tyst från mig och det var för att jag i tisdag kväll började frysa som fan så när jag la mig kände jag bara, nej du är bara trött och behöver sova, du har jobbat extremt hårt och kroppen är bara trött. I går vaknade jag upp med lätt snorig näsa, nös men världens hosta. Jag ville lägga mig ned och gråta och bara känna , jag orkar inte en omgång till av att vara sjuk.  Jag har varken tid eller råd med detta, så jag gjorde inte annat än låg i soffan i går. Jag orkade ingenting mer än promenader med Molly. La mig tidigt och vaknade och hade ingen feber,  hostan är hemsk och det känns som någon sitter på min bröstkorg för det är tungandat, men jag begav mig till jobb.

Att vara ny på jobbet är vidrigt,  även om jag älskar jobbet.  Jag har under de senaste veckorna tvivlat något enormt på mig själv, även om jag vet att jag är en superduktiga Undersköterska, att kollegorna säger att jag sak vara stolt, så har man ju sina krav på sig själv.  Ibland känner jag bara att jag är dum i huvudet som slutade inom psykiatrin där jag var fullärd och kände att jag kunde allt, till att gå till en verksamhet där man varje dag ställs för nya utmaningar, nya saker man aldrig sett eller bara sett någon gång. Klart som fan att man känner sig helt dum i huvudet var och varannan dag, men det är okej, det är okej att känna så .. men det är tungt , ruskigt tungt.

Men jag är glad att jag tog mig igenom arbetsdagen och att jag ändå gjorde det med bravur. Det är okej att känna att livet är lite tungt, så jag har tänt det nya doftljuset och knäckt en nocco, 2 ting som gör det tunga livet lite lättare.  Känns oxå tungt att sjömannen ska vara ute längre denna gång, så ja .. det är bara bita i det sura äpplet, ta en dag i taget och snart lättar det igen haha!

Nu middag , fulsjunga och bara kurera hostan och den begynnande förkylningen som försöker inta min kropp. Kollegorna säger att jag ska räka med mycket sjukdom det första året, för barnbacillerna är inte att leka med, men jag försöker göra allt för att hålla mig på benen. Jag kan ju bara vara glad att jag är bög, för varken jag eller sambon har åkt på den där berömda man cold som många heterosexuella män drabbas av ,  vi är inte lika klent virke som dom 😉

 

Happy torsdag!

Livsstil

Emporia, salta kycklingvingar och alldeles för lite ljus?!

Pappas lilla monster!

Tisdag kväll och jag ändrade mig strax innan jag skulle bege mig till bussen och kände bara, är det inte bättre du tar bilen i fall det inte finns den hundmaten du söker efter då jag aldrig varit i djuraffären som tydligen fanns på Emporia. Jag följde min instinkt och jag är så jävla tacksam över att jag tog bilen .. jag köpte i stället 3 kg fryst hundmat till pappas lilla monster, jag handlade hudvårdsprodukterna jag behövde och blev även pålurad en helt jävla magisk Lypsyl på Sephora för fucking 90 spänn?!  Lär dig Totten, att fråga pris innan du går till kassan, för väl i kassan ville jag ju inte säga å helvete vad dyrt, så det fick bli en lypsyl för 90 jävla spänn haha! IDIOTI men må mina läppar bli dom lenaste i världen nu!

Fick även köpt en förpackning med kronljus och skippade värmeljus för det hade vi ju hemma. Jag är dum i huvudet, för nu är snart både värmeljusen och kronljusen jag köpte i dag slut, för vi har så mycket ljusstakar och lyktor så som tänds varje ledig kväll. Så ja, jag får nog fan bege mig ut i dagarna igen och hamstra.  Men det är sinnesjukt vad dyrt allt har blivit.

Jag tog mig en gubbalur på soffan i eftermiddag.  Och jag kan inte med  med att sova på dagen en sån där kort stund, för jag blir absolut inte piggare utan snarare tvärtom , jag blir så vidrigt trött och det i kombination med att jag jobbat mycket den senaste veckan gör ju att jag gärna lägger mig nu , men jag får fan försöka hålla mig uppe och försöka få ut lite mys av ledigheten. Någon måtta får det vara.

Tvätten är klar, jag glömde självklart ta fram något till middag från frysen så det blev att slänga ihop en egen marinad, marinera kycklingvingar och skicka in i ugnen. Det går alltid hem för mig, men jävlar vad salt dom blev i dag då !  Så nu är jag inte bara trött, jag hinkar i mig så mycket vatten så i natt kommer jag nog springa på dass konstant.  Jag förstår inte hur jag lyckas, varje dag är det alltid något .. ett liv som Totten är sällan tråkigt haha!

Nu  .. fulsjunga till musiken, käket är röjt och jag får göra allt för att hålla mig borta från sovrummet.  Får se vad jag hittar på för något.

 

Livsstil

Äntligen ledighet, carpe diem och att umgås med sig själv

Aldrig har ledigheten varit så efterlängtad.

Det är inte ofta jag säger det men nu händer det, så njut. Helvete vad jag har längtat efter denna 2 dagars ledigheten , det säger jag i dag men i morgon låter det nog annorlunda haha!  Det har verkligen varit en intensiv arbetsvecka med jobb Måndag-måndag utom ledig dag i torsdags, dubbelpass i söndags och i går när jag stämplade ut från jobbet 21:25 så har min arbetsvecka varit ca 65 timmar, ni anar inte hur trött jag var när jag gick hem, men glad för min insats.

Jag la mig utan att ställa något larm med en vision om att sova ut, att få en redig sovmorgon , men denna kroppen tycker som alltid att dagens ska fångas, så jag vaknade trött som ett as 05:39 men kunde inte somna om.  Låg och drog mig mig och blundade, startade youtube och molly kröp under täcket så jag hade inte mage att kliva upp. Men nu är klockan inte ens 8 och jag har hunnit duscha, gjort hudvård, varit ut med Molly , kört i gång en maskin med tvätt. Molly har fått mat och jag har fått mitt efterlängtade kaffe och tänt ett doftljus. Det är fan det bästa med lediga dagar, morgonkaffet med tända ljus och lugn musik. Drömmen. Bara sjöhunken som saknas.

I dag ska jag umgås med mig själv. Jag måste handla ny deo, hårspray och kronljus. Så jag har beslutat mig för att jag ska ta bussen till Emporia och strosa runt där och umgås med mig själv.  När jag ändå har pendlar kort så kan jag lika gärna använda det i stället för att ta bilen. Jag får se när jag väl är på plats på Emporia om jag tyckte det lät lika bra som nu att skippa bilen haha!  Annars ska det bara mysas hemma med Molly, laga mat och ta hand om lägenheten och växterna.

Hur har ni haft det? Har ni gått all in i julhelvetet och pyntat som om det är sista gången det är jul?