All Posts By

tommytott

Stuglivet

Tack från djupet av mitt hjärta!

Doften av syren sprider sig i trädgården.

Mitt hjärta svämmar över av all den respons och stöd både jag och sjömannen har fått i sociala medier den senaste tiden.  Det har varit en extremt tuff vecka med allt vad det inneburit med att vi tog beslutet att låta vår älskade Chanel somna in. Och responsen över mina inlägg har varit över vad jag trodde skulle ske.  Och jag är så fruktansvärt tacksam. Tack, från botten av mitt hjärta!

Men inte något ont som har något gott med sig. Jag har fått ett par meddelanden om att ni saknat mitt bloggande, från hjärtat och att ni är glada över att jag denna veckan har varit tillbaka till den där brutalt ärliga Totten.  Och jag är extremt glad över den respons jag fått, för jag har helt ärlig varit vidrigt orolig för hur det ska tas emot. För sociala medier är inte som det var förr, men läsarna av bloggen är fortfarande som förr, vilket ger mig en boost att kicka i gång bloggen på riktigt igen.  Så tack från djupet av mitt hjärta.   Vågar jag komma i gång på riktigt igen … som jag så länge velat men inte riktigt vågat?! Jag ska bara få strulet med redigeringsprogrammet att fungera perfekt.

Dagarna rullar på, tårarna kommer då och då och ikväll är första kvällen jag och molly-mus är ensam utan sjömannen. Jobbdagen har rullat på i 190 och jag har inte hunnit tänka över huvudtaget, förutom att jag stundtals vill gråta varje gång en kollega ger mig en stor kram och beklagar sorgen .. det är tufft..  utan det var hem till lägenheten där Molly var de 3 timmarna hon fick vara själv i dag efter att sjömannen åkte till sjöss. Jag fick ett meddelande om att sjömannen packat en pappåse med lite saker som han ville att jag skulle ta med ut till stugan när jag efter jobb hämtade Molly.  I påsen låg det lite gott och blandat, tvätt , hundgrejer men även lite gott och blandat som han hade handlat till mig under tiden han är på jobb. Tårarna kom och tacksamheten är enorm. Det är helt sjukt att efter 18 år tillsammans så kan detta lilla fortfarande göra så tårarna kommer, även om det innehåller smutstvätt haha.  Jag blev så tacksam och så varm i hjärtat. För omtanken och för kärleken och den redan saknaden! Det lilla kan göra så mycket! Kärleken till denna man är obeskrivlig.

När vi kom till stugan så fixade jag och packade upp och sen gjorde jag det jag lovat mig själv i ett par dagar men inte tillåtit mig att göra, utan att sätta mig i solstolen och knäcka en iskall nocco och bara vara. Andas, sola  och få vara. Molly har sprungit runt och gnällt och varit bitter för att hon löper och inte får komma utanför staketet och hälsa på sin pojkvän, en pomerian som var på promenad med sin ägare som lyckades rymma till oss 4:a gånger. Så dom har fått hångla genom staketet.

Just nu känns det tungt, utan tårar än så länge men det är tomt. Både utan sjömannen och kamphunden Chanel. Molly piper och gråter , både av höglöp , att hon inte får träffa pojkvännerna, men även springer runt och letar ..Chanel.  Tårarna brinner innanför ögonen men jag håller emot, för jag orkar inte gråta ikväll.  Utan jag har ätit middag, solat och jag har vattnat de sommarväxter vi planterat fått njuta av sommarvärmen Skåne bjuder på.  Jag har varit på en cykelrunda för att röra på volangerna som jag lagt på mig och jag har saknat sjömannens sällskap något enormt.  Syrenerna blommar och dom blommorna påminner så mycket om mamma och svärmor, då även dom äskade syrenerna och doften.  Molly är orolig och jag försöker hålla mig lugn, för att inte sprida oro.  Våren/försommaren är vacker men i år gör vissa vårtecken sig lite extra hårt av att känna, med tanke på Chanels hastiga borgång.

Så nu försöker jag njuta av en fin kväll, flytta växter som som jag köpte inomhus som bränts av ljuset och fönster. Att finna ro att det är jag och Molly , utan sjömannen och kamphunden Chanel. Att hitta en ny rutin för oss när sjömannen är borta, att Chanel inte är med,  för att göra det så bra som möjligt för oss , främst för Molly.  Vår älskade Molly.

Jag kämpar på, livet rullar på. Det är lite av ett nytt liv och nya rutiner som ska skapas, det blir bra, det måste bli bra. Jag har börjat spåna på ett projekt som jag vill påbörja i trädgården, en överraskning till sjömannen. Vi får se hur långt jag kommer och om jag ens påbörjar det innan han kommer hem.  Men nu rinner tårarna, jag kunde inte hålla emot … och jag ska ut med Molly på promenad innan vi ska försöka finna ro till att sova. Det är en ny arbetsdag i morgon och jag har fasat för denna dagen , då sjömannen mönstrar på till sjöss och det ska vara jag och Molly själv hemma, utan både sjömanne och kamphunden Chanel. Men vi löser det. Vi måste lösa det.

 

Tack för ert stöd, ert engagemang.  Det betyder enormt!

Nu ska tårarna rinna och Molly ska få sitt och jag ska finna ro till lite sömn oavsett hur känslorna och tankarna är.

 

Stuglivet

Livet rullar på , vårat lilla paradis och auktion vinster

Lilla stugan på Almåsa – vårat lilla paradis.

Helgens arbete är avklarat och det har minst sagt varit intensivt. Och i dag vaknade jag tidigt i vanlig ordning och vi packade ihop och körde hem till lägenheten, sjömannen ska mönstra på jobb i morgon och därför åkte vi hem för att tvätta hans jobbskjortor och fixa inför påmönstring i morgon,  vi kom hem till lägenheten fixade kaffe och körde i gång tvätten. Första maskinen klar och sen tog vi hem sängkläder och tvättade och medans det var i maskinen tog vi cyklarna och cyklade till Emporia för att köpa en adapter som gått sönder, som sjömannen behöver på jobb för att kunna streama filmer som han laddat ner via netflix på telefonen så han kan se de på sin tv i hytten och sen cyklade vi och köpte snus och sedan hämtade ut vår nya router som telia skickade ut då dom ringde sjömannen här om dagen och sa att dom skickar en ny eftersom den vi har bara har 4g och inte 5g. Så det fixades.

Hemma i lägenheten slängde vi in sängkläderna i torktumlaren och lyssnade på borrandet av renovinger av lägenhet i trappen. Sjömannen var tyst en stund och sen sa han, i stället för att vi ska sitta inne i en lägenhet, ska vi inte packa med det du behöver och köra ut till stugan igen och vara där och sova där, för jag har ju tvättat det jag behöver till jobb så jag kan åka med dig till lägenheten i morgon bitti med Molly och fixa det sista innan jobb och så kan vi passa på att köra förbi lite blomsterhandlar innan vi åker till stugan. Så vi packade snabbt i hop, kollade blomsterhandel men inget föll oss i smaken och  handla mjölk och lite annat som behövdes här i stugan.

Här i stugan har vi i dag klippt gräset  , vi har planterat lökar av gul lök och så fick vi för oss att vi skulle montera upp spa badet.  Jag har vattnat massor av växter och tänkte plantera ut ett gäng tomatplantor men insåg att jag vill nog ha mer jord innan jag planterar ut och det orkade vi helt enkelt inte köpa i dag.

Livet rullar på även om det fortfarande är tufft. När sjömannen frågade i lägenheten om vi skulle åka till stugan igen så rann tårarna. Jag har sån klump i bröstet och magen över att sjömannen åker på jobb och jag ska vara ensam med Molly.  Aldrig trodde jag att Chanel skulle kunna göra sånt stor påverkan på mig, men jag tillåter mig gråta och sjömannen torkar både mina och hans tårar. Det är tufft men livet rullar på, med eller utan tårar och dessa tårar kommer nog komma då och då, för kamphunden Chanel har ju ändå vari med oss varje dag i 16 år.

Jag har även varit på hugget på auktioner och i helgen vann jag en auktion på en änglar trumpet som jag spanat ett tag på, men inte velat lägga de pengar på, men i helgen vann jag en auktion till ett överkomligt pris och ikväll hade jag ögonen på 2 dahlia sticklingar som låg ute på auktion. Det märks att skättiljunga har haft sin premiär med alla deras rariteter och att en hel del redan lagt vantarna på de ovanliga dahlia sorterna och att dessa auktionstider låg perfekt i tid när många lägger sina barn för natten. Så jag var på hugget och lyckades komma åt 2 rariteter till , till nästan inget pris alls gentemot vad dom går för på tradera. En av dom jag lyckades norpa har gått för över 1000kr för en stickling på tradera bara för 2 dagar sedan, så jag är extremt glad. Även om jag inte skulle ha fler dahlior så kunde jag fan inte låta bli när chansen kom.  Så denna veckan väntar jag hem 3 växter som jag ett tag sneglat på. Jag längtar verkligen tills allt är i full blom och om allt överlever och se hur allt ser ut, för detta året har jag verkligen ändrat om i växtligheten här i stugan.

Sjömannen tittade på mig ikväll och sa det är otroligt vad mycket vi hinner med varje dag här i stugan och det är så fint och nästa gång jag kommer hem kommer det blomstra ännu mer och jag är så tacksam för all energi du lägger på blommor och vattning, vi kommer nog ha det lika fint om inte finare i år än förra året och förra året var det verkligen vackert.  Jag är så tacksam för att sjömannen älskar det jag gör i trädgården och jag är så tacksam för oss, för att han är så driven med allt han hittar på och att han stöttar mig i allt med växter och trädgården och kommer på nya idéer för att det ska maximeras med blommor som blommar hela sommaren. Och ännu mer tacksam över hans stora fantastiska famn och att han torkar mina tårar och säger att jag och Molly kommer fixa detta galant utan honom, 14 dagar ska gå snabbt och han finns bara ett meddelande bort även om det kan ta tid innan han svarar och att han säger att det är okej att jag är ledsen över att Chanel inte är kvar, för det är han med.

Så ja , livet rullar på  men det är tufft. Helgens jobb är avklarad och jag är tacksam över att vi valde att åka ut till stugan igen och få spendera en solig dag ute i vårat lilla paradis , lilla stugan på Almåsa. Nu ska jag stänga ner datorn, borsta tänderna och krypa ner i sängen hos sjömannen och Molly och få extra mycket kärlek , för i morgon eftermiddag åker sjömannen till sjöss och det är jag och Molly. Vi ska fixa detta tillsammans hon och jag, tills sjömannen är hemma igen!

 

Stuglivet

Löptik, sorg och att försöka distrahera tankarna

Kvällspromenad med sjömannan och Mollymus.

Dagarna rullar på och jag har varit extremt glad över att jag kunde få kompledigt i dag för att jag var inne på min lediga dag i onsdags och utbildade personal inom öppenvården och läkare.  För just nu är livet så brutalt tufft. Vi har lyckas hålla tankarna på annat på dagarna även om det hela tiden dyker upp situationer där Chanel är så fruktansvärt saknad. I dag tog vi med Molly, som saknar sin bästa vän men även är inne i en löpperiod i transportväskan och så körde vi till  Zoogiganten i Lomma direkt när dom öppnade för att jag behövde köpa mat till Bulten ( leopardgeckon) en även ormarna och vi har inte varit på Zoogiganten i Lomma på länge och dom har större reptilavdelning än här i Malmö. Jag hade hoppats på att dom skulle ha strumpebandssnokar inne , men det hade dom inte , vilket kanske var bra för jag hade garanterat kommit hem med 1 eller 2 i så fall.

Det har varit en lugn fredag.  Handla foder till reptilerna, en runda på Lidl. Väl hemma kom Wanda förbi och kramades och varje gång jag får en kram nu så brinner tårarna innanför ögonen. Vi drack kaffe och snackade skit och sen tog jag och sjömannen en promenad bort till henne, jag kröp under stugan och hämtade fram hennes plast som hon skulle montera för att ha som skydd för hennes tomater när hon planterar ut dom, men vi hjälpte henne att sätta upp plasten så hon bara kan plantera ut sina tomatplantor när det är dax.  Vi fick med oss lite tagetes plantor och 2 maria klockor hem. Sjömannen la sig och vilade en stund på soffan och jag matade djuren och bara slappade i soffan.

Sen körde vi i gång och hämtade ner plasten från vinden , sjömannen började med att mäta och sätta upp plast på odlingslådan där vi har tomaterna, jag röjde i odlingslådor, fyllde på jord och nu är all jord slut och så hjälptes jag och sjömannen med att färdigställa “tomathuset” där en del av våra tomatplantor ska planteras ut, troligen till veckan. Sen kom Katarina och Helena på besök, jag och ronny höll på med maten , grillat fläsk och pommes. Jag har gett våra rhododendron och bambu näring och så vattnade jag ordentligt eftersom dom fått näring och sen blev det tända massa ljus inne och se masked singer.  Kvällarna är värst och jag sa till sjömannen att helvete att jorden är slut, för annars hade jag tagit med mig burken med fröer och gått ut i växthuset och planterat fler fröer, för att distrahera tankarna ännu mer.

Ikväll har tårarna brunnit innanför ögonen och kvällspromenaden med Molly och sjömannen är mysig, men just nu är promenaderna med Molly något som är extremt jobbig för mig.  Jag laddar upp för 2 kvällar på jobb och har sån klump i magen inför kommande vecka, då sjömannen ska åka på jobb och vill bara gråta  .. hela tiden.  Jag är så tacksam över att sjömannen var hemma när Chanel blev akut dålig och vi fick ta beslutet, så båda var med. Men jag har sån klump i magen för hur det kommer vara nu när Ronny ska på jobb och det ska “bara” vara jag och Molly. Det kommer gå bra, men det kommer kännas extra hårt, då Chanel alltid varit den som legat hos mig, alltid letat mig, alltid varit nära och det har ju alltid varit hon och jag när Ronny åkt på jobb. Ronny och Chanel har alltid haft ett speciellt band, men det är ändå jag som haft henne hos mig varje dag, hon har varit min stöttepelare igenom all när jag varit ensam och hon skulle vara med mig ett tag till.  Men jag kämpar på och försöker hålla mig stark, för sjömannen och Mollys skull, men det är tufft. Det är rent ut sagt vidrigt.

Och förlåt för tjatet, tårar och ledsamhet och vidriga dåliga foton med telefonen. Men just nu prioriterar jag inte Mr Nikon, även fast jag gärna vill , men orken finns inte riktigt där.  Det finns så mycket jag vill dokumentera som vi gör med Mr Nikon, men som sagt, livet vändes upp och ned och just nu finner jag stöd av att få skriva av mig, om inte alla mina känslor , men delar av det. Och av någon sjuk anledning så känns det skönt att jag längre fram kan gå tillbaka, läsa och se hur det var.

En minut i  taget och jag försöker verkligen tänka på hur fantastiskt Chanel har haft det hos oss och hur fantastiskt mycket glädje hon gett oss. Men just nu är det svårt, det är vidrigt och jag vill bara gråta hela tiden och bara lägga mig i soffan och ligga där hela tiden.  Men jag kämpar på.

Var rädd om er!

Stuglivet

Att hålla sig sysselsatt för att tänka på annat

Molly, vår Molly.

Fy fan vilken jävla smärta som konstant finns. Det är som att hjärtat hela tiden försöker slå dubbla slag och den där matlusten är minimal och vi har varit i gång sedan kl 09 i morse. Ja vaknade vid 05 , men vi körde hemifrån strax efter 09 i morse för att köra till eko hallen och handla snus och deodorant. Men vi passade även på att handla annat, så som 4 säckar jord, 1 säck med medelhavsjord och 12 sommarblommor och lite annat nödvändigt och självklart en påse med hundgodis till vår älskade Molly mus. Sen körde vi till Åhlens outlet och handlade vårat schampoo som vi använder och slutligen ÖoB för att handla grillkol och även en ny kruka och ett stopp på Hornbach där jag köpte en växt till, ännu en samlar växt till stugan, en Philodendron Gloriosum. Jag som hade bestämt att inte ha samlar växter här ute, men nu är det som det är och vi älskar det. Att shoppa när hjärtat är brustet är inte det bästa, men i dag kändes det som vi behövde shoppa och vi köpte ändå inget onödig mer än att krukan blev helt galet, men det blir bra till annat.

När vi kom hem så släppte vi ut vilddjuret Molly, jag planterade om citronträdet och planterade sommarblommorna , det blev stjärnöga till krukorna under våra fönster och sedan planterade jag om citronträdet, jag sådde lite fröer i våra eganbyggda krukor på terrassen. Sjömannen hittade för några dagar sedan någon form av plast plankor slängda i en buske som han och Dennis hämtade hem och som vi hade plan på att bygga ett golv för att ha vårat spa-bad på, men som ni vet så ändras och kommer vi ju på massa nya idéer och när vi mätte poolen så insåg vi att det behövs mer för att det ska bli ett bra underlag för spabadet så i dag kom sjömannen på den briljanta idén att vi skulle mäta och lägga resten i växthuset som golv, så halva stenplattor och halva är detta. Så vi plockade fram såg och grejer och tömde växthuset och så började vi arbetet och det blev så jävla bra.  Nu ser växthuset mer prydligt ut, mer inbjudande och nu har vi börjat spåna på möblemang där inne som inte är för stort. Vi har röjt lite på verandan så man kan sitta och det har vattnas både tomatplantor och i trädgården.

Helena och Dennis kom och Dennis fortsatte med att olja in staketet. Han började i helgen och oljade hela utsidan, så nu körde han sidorna så långt han kunde innan oljan tog slut.Helena hjälpte till med lite av varje.  Så tacksam för besöket, för hjälpen med oljandes av staketet men även allt Helena fick för sig att göra. Och när dom körde hem tog vi med Molly på en långpromenad och sen insåg vi att klockan var mycket , så vi bestämde oss för att köra till Bara och köpa pizza till middag, för vi orkade inte starta grillen eller ställa oss i köket för innan vi fått i oss maten så hade klockan varit alldeles för mycket.

Vi har tänt massa ljus ikväll och bara varit här och nu. Tårarna har runnit, dom har torkats och jag har lyckas vinna ännu en auktion av en änglatrumpet som jag tittat lite på.  Nu är Molly rastad och vi ska göra oss klar för sängen, försöka sova mer än ett par timmar.  Det är tufft just nu och jag är tacksam över att vi har stugan, att kunna sysselsätta oss och tacksam för den hjälp vi fått av Helena och Dennis och allt stöd vi får i denna vidriga sorg, för det är verkligen riktigt vidrig att sörja en familjemedlem som hastig fått somna in.

Vi försöker distrahera våra tankar och känslor men även fokuser på att ge Molly så mycket kärlek och promenader som vi bara orkar, för att även hon ska tänka på annat. För att se henne leta, pipa och vara ledsen, är något som gör oss så extremt ledsna och sorgen som både jag och sjömannen bär med oss blir ännu mer påtaglig.  Men vi tillåter oss samtidigt att sörja, gråta och bara låta känslorna komma ut, för även det är viktigt .

Och tack för allt ert stöd. Det känns fint även om hjärtat är i tusen bitar, hungern är minimal och sömnen är fruktansvärd. Så i natt hoppas jag på lite mer sömn än övriga nätter. Det är en ny dag i morgon och jag måste försöka ha lite mer energi, för min egen skull, sjömannen men främst för vår älskade Molly mus. För gud vet hur hon mår och känner egentligen. Även om det gör ont, jag bara vill lägga mig ner och gråta under en filt hela dagen så måste jag vara stark för vår älskade Mollys skull.

 

 

Chanel, Prada & Gizmo

Sov så gott älskade, älskade kamphund

Chanel – The world best kamphund!

Vårt liv har vänts upp och ned.  Chanel, vår älskade kamphund finns inte mer.  Tänk att det lilla knytet som Ronny hittade på blocket när han var ute till sjöss för 16 år sedan, skickade länken till mig och jag ringde på annonsen och åkte och tittade på henne. Där längst inne i lägenheten, i ett barnrum, i hörnan under en våningsäng låg du, hunden som ägarna inte ville gå in till för att hon bits. Jag kröp under och hämtade dig och bestämde mig direkt att du ska inte bo där, du ska bo hos oss och jag körde Malmö runt kl 23 på natten för att hitta en automat som inte var avstängd och 00:32 fick jag ut pengarna och kundes stoppa dig innanför min jacka köra och hämta hem dig… Till ditt föralltida hem.

Du har varit en problemfri hund och du har tagit dig igenom allt. Du har stått stadig och stark när dina yngre syskon vandrat över bron och när Prada fick somna in bestämde vi oss för att det blir inga fler, du får leva ensam med oss , men så blev det inte, utan Molly mus , svärmors gamla hund fick flytta hem till oss när svärmor somnade in. Du visade direkt att här hemma är det du som bestämmer och inte flicksnärtan Molly direkt skulle visa sin plats.

De 3 senaste åren har vi märkt på dig att du blivit så gammal, Rädslan hur länge vi skulle få ha dig kvar, men du har stundtals varit en böld i röven och trots din ålder så har du alltid visat ditt valpbeteende.  Förra sommaren tittade Ronny på mig och sa, jag är övertygad om att detta är Chanels sista sommar i stugan med oss. Jag var tveksam, för du har alltid varit envis och du har alltid varit den som stått stark när vindarna har blåst som kraftigast.

Ronny hade rätt. I söndags hoppade du ner från terrassen och skrek och lyfte på tassen och efter lite kärlek och att jag kollade tassen så var du i gång igen.  Du har sovit mer de senaste månaderna, men det är väl inte konstigt när man är 16 år.  Du och Molly möter mig vid grinden i tisdags när jag kommer hem, ni skäller, pussas och så får ni ett ryck och busar.  30 min senare går du ut och jag hör dig skrika och hittar dig liggandes på gräsmattan, skriker, huvudet vridet konstigt, molly orolig runt dig.  Jag lyfter upp dig och du skakar, kollar igenom dig men hittar inget och du kan röra alla ben, sätter ner henne och hon skakar, kan inte gå rakt och där och då fick vi ta beslutet , den där porten till bron till hundhimlen ska du nu få möta.  Jag och Ronny satt och ringde runt till alla veterinärer som hade kvällsöppet i hela skåne, allt för att jag skulle behöva slippa ta dig till djursjukhuset. Ingen kunde ta emot dig den kvällen, förutom djursjukhuset akut och det skulle kosta.

Jag tittade på Ronny och sa, jag kan inte vänta, jag vill inte vänta och betalar vad det kostar för att vår älskade bebis, the worlds best kamphund inte ska behöva lida och ha ont.  Vi kom till djursjukhuset, jag höll på få en stroke av summan men blippade telefonen skakandes med tårarna rinnandes  från min kind.  Du somnade in fint med dom du älskade mest runt dig och dom 2 som älskade dig mest. Det gjorde så ont att se dig gå från den pigga damenen till att se dig ligga skrikandes på gräsmattan.

Du har levt ett fantastiskt och bortskämt liv tillsammans med oss och du har varit starkast av oss alla. Och vi hann flytta ut till stugan och du fick leva dina sista dagar på din favoritplats  och skälla ut allt och alla som rörde sig runt stugans tomt.  Du har inte ont längre och du springer nu med Gucci, Prada och Gizmo!

Detta var det vidrigaste jag gjort i mitt liv,  jag har ingen aptit, sömnen är katastrof och jag förstår helt ärligt inte hur livet ska fortsätta på samma vis, utan dig.Hur mycket tårar finns det och hur ont kan ett hjärta göra ? Jag har haft dig vid min sida varje dag i 16 år,  nu är det bara Molly kvar, som gnäller, letar och saknar dig.  Vi alla saknar dig.

Tack för dessa 16 åren, du är och kommer för alltid vara the worlds best Kamphund , älskade älskade Chanel.
Pappa älskar dig!