Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

Livsstil

När mattan dras undan fötterna på mig

Hur mycket tårar finns det i ens kropp? Det tar fan aldrig slut och just nu kämpar jag varje dag och det känns som att den där jävla mattan dras undan från mig hela tiden.  Jag får nu sona för att jag inte tog tag att prata med någon efter att jag kommit hem från Uppsala när jag satt där hos mamma.  Och efter det har ju det varit tufft i livet allmänt med andra saker, så som värken i kroppen och tar man inte tag i det utan är så dum i huvudet som jag är nu så kommer det en dag där det tar stopp och det gjorde det i helgen då mattan ännu en gång drogs undan mina fötter.  Jag har gråtit, gråtit och jag har gråtit. Sömnen är inte vad den ska, aptiten är inte vad den ska vara och jag tittade på sjömannen i dag , tårarna rann och jag sa, jag orkar inte kämpa emot längre, jag måste ta tag i saken och prata av mig, för jag klarar inte detta längre.

Så det är vad jag ska göra, jag ska gå iväg och prata, få hjälp med min sorg efter mamma, mina tankar efter mamma och allt runt omkring.   Jag måste försöka att få såret att läka efter sorgen efter mamma för att jag ska kunna läka själv.

Sjömannen har i dag åkt på jobb och jag har bara gråtit.  Jag vet att det kommer bli tufft att gå och prata med någon, riva upp allt från början men jag känner att det är något jag måste göra för att kunna gå vidare starkare. För det fungerar inte längre att jag stoppar huvudet i sanden och köttar på som vanligt för att allt bara ska vara som vanligt.

Mamma, du fattas mig så mycket och den där glada och spralliga Totten, han fattas mig oxå.

Stuglivet

Att älska en man gör mig kriminell i 71 länder.

Delar av inlägget är i betalt samarbete med Payup.se

Pride månad – att älska den man vill.

Det är onsdag och halva veckan har gått. Jag jobbar fem av 7 dagar denna veckan och avslutar veckan med ett kvällspass.  Just nu är livet tufft, jag mår inte riktigt bra och känner bara att jag har fått nog. Jag är trött på exakt allt, jag är trött på pendlingen, jag är trött på att värken är ett helvete och jag är trött på vara ledsen och sakna, saknaden efter mamma är fruktansvärd och just nu känns det som om jag aldrig kommer läka. Det pågår så mycket i livet och jag hinner och orkar inte riktigt med.  Jag har så låg självkänsla just nu och tror inte ett skit på mig själv.  Så ja, det är mycket tankar och funderingar och jag funderar på framtiden, hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Dessutom måste jag bara ännu en gång inse att jag behöver inte vara alla till lags, jag måste börja tänka på mig själv igen istället för alla andra och ännu en gång börja säga i från och sluta låta folks åsikter komma åt mig och sluta låta folk utnyttja mig/oss och våra liv.  Det blir bättre, det vet jag, men det är mycket just nu och de senaste 6 månaderna har varit så fruktansvärt tuffa och jag önskar bara att vänner kunde vara mer förstående och inte utnyttja min snällhet.

Men jag väljer att försöka fokusera på det positiva i livet och det är min familj, sjömannen och kamphunden och just nu är det som ni vet säsong i stugan där vi spenderar all vår lediga tid och där vi fixar och gör om en hel del. Många undrar hur vi har råd med tanke på omständigheterna och jag vet att det är många som har det tufft ekonomiskt just nu, men ett tips i denna tradiga värld där många har det kämpigt just nu är att kolla upp om du kan Samla lånSå att du kanske kommer ner i kostnader.

Dessutom är det Pride månad.  Och den behöver verkligen upplysas. För 2022 och att älska den jag älskar, att sova med min kille gör att jag klassas som kriminell i 71 länder. Hur i helvete är det möjligt? Det är så fruktansvärt sjuk. Fördomarna och hatet med oss homosexuella fortsätter att hagla, bara här om dagen såg jag en nedvärderande kommentar om oss bögar och det var från en gammal kollega. Jag blir så arg och ledsen, att se personer som säger att dom tycker så mycket om en skriva så mycket skit , offentligt.  Jag inser mer och mer varje dag att jag behöver komma i gång med skrivandet som förr, om livet och att våga älska den man älskar.

Bara ett litet hej, livet rullar på men det är tufft och jag kämpar på och livet kämpar emot mig.
Va rädd om varandra!

Stuglivet

Sovmorgon , visar upp sig i gångarna och grillning på schemat

Naturen är magisk.

Vi tog oss en rejäl sovmorgon i dag och det är inte ofta vi sover till kl 09 men i dag hände det och det var så jävla skönt.  Upp och ut med hundarna, fixa varsin latte och sen iväg och handla till dagens middag, vi båda är sugan på polsk sommarsallad och grillat. Det vattnas redan i munnen på mig haha!

Så vi har varit iväg och handlat lite tillbehör till middagen, grillbricketter och tändvätska. Och nu är jag hemma själv med kamphundarna då sjöhunken är ute och visar upp sig i gångarna tillsammans med de andra som är med i Valberedningen. De ska visa upp sig, går runt om övriga kolonister har några frågor och kanske de kan hitta någon intressent till styrelsen.

Solen kämpar sig fram mellan molnen. Naturen är helt magisk så jag rastade mr nikon lite nyss. Det är inte ofta det händer numera att jag bara fotograferar och låter mitt fotoöga se detaljer.  Nu ska jag ta och lägga datorn på laddning och så ska jag kolla vinden för att se om det finns några snygga krukor som jag kan plantera 2 pelargoner i.

Stuglivet

Friyay, solen och ett glas bubbel

Fredag och ett glas bubbel i handen.

Det är fredag och jag har ett glas bubbel i handen.  Solen har äntligen lyckats komma fram nu ikväll och det känns som det var flera veckor sedan solen var framme och den har varit så saknad.  Jävlar vad skönt det är och självklart firas det med ett glas bubbel i näven. Skål tamefan.

I dag hängde jag och sjömannen på låset på Emporia för att vi ville så fort dom öppnade till Cutters och klippa oss. Det är fan ett magiskt koncept där dom tar samma pris för alla för en klippning, ingen tvätt och inget speciellt utan man bokar tid och så väntar man på sin tur och blir klippt.  Jag kan även berätta att jag är en av Cutters ambassadörer och i dag hade jag turen att få klippa mig hos en av de nya på Cutters och jag måste säga att jag blev så jävla nöjd. Han klippte verkligen så som jag önskade med en fade och detta på bara 20 min. Grym kille. Jag hoppas han jobbar varje gång jag vill klippa mig haha!

Jag sitter nu på terrassen i solen och bloggar, med skön musik och sjömannen framför mig som skalar potatis till dagens middag och han har en öl som han njuter av.  De senaste dagarna har varit kaos i mitt liv, pollen helvetet har bråkat som fan och jag har haft sämre dagar. Jag har mått skit och det beror på så mycket men allt löser sig. Just nu är saknaden efter mamma så fruktansvärd. Vi har fått besked om  att mamma är jordfäst och det är som att allt bara kommer ikapp en och ger en smälkäftar varje jävla dag.  Det är så overkligt , mamma ska inte vara borta redan. Hon hann inte ens bli 65 år.  Varför i helvete ska mitt liv prövas så fruktansvärt just nu?

Javäll. .. livet mina vänner, livet.
Vi pratar mycket om livet i stugan, planer och hur jävla nöjd vi är över att vi beslutade oss för att köpa stugan. Vilken resa och vilken förändring i trädgården. Just nu knoppar sig mycket, pionerna knoppar, rosenbuskarna knoppar och liljeknölarna som jag planterade har börjat komma upp, vissa har kommit långt och vissa har precis fått upp huvudet ur jorden.  Vi har dessutom placerat ut lite solcelsbelysning i eftermiddag och jag ser fram emot att kunna visa er hur jävla fint det blir.

Nu , fylla på glaset med bubbel och hjälpa sjömannen med maten och försöka skingra tankarna och försöka bara vara här och nu!