När Totten har blivit en riktig tantiluring.
Livet går sin lilla gång och sömnen har börjat stabiliseras mer och mer, vilket jag är oerhört glad över. Även om jag inte vågar ropa hej ännu och har vissa dagar som jag vaknar fler gånger och vissa dagar sover jag nätterna igenom. Jag måste bara ge det tid. Det kommer ordna upp sig.
Jag har gått och blivit ren riktig tant, en tant på riktigt. Så Steffie, smeknamnet jag fick av dig som Tant-Totten har nu blivit på riktigt, jag har skaffat mig shit load av Petunior <— det kallas ju tydligen kantblomma i folkmun och nu har jag fyra amplar med Petunior haha. Heja mig och Heja Tant-totten haha!
Denna sommaren är första sommaren som vi går all in i en stor blomsterprakt i trädgården. Det är något jag drömt om tidigare år men inte riktigt prioriterat pga av andra saker som behövde prioriteras , så som avlopp och vatten och annat bygge, men i år kändes det rätt. Det har byggts under våren och planteras och införskaffats massa jord, krukor och växter som jag förodlat och sen har det ju inhandlats en hel del växter. Så i sommar är det Petunior, Dahlia, stjärnöga, jordgubbsplantor i ampel, bägarranka samt även luktärt som fyndades för någon dag sedan. Drömmen om en riktigt blomsterprakt i ingången och framför stugan kanske blir av i år, så som jag föreställer mig i huvudet. Jag tror det kommer bli bra. Samt inköp av 2 olika hibiskus och här ovan ser ni en butt naked Totten med en av 2 hibiskus och 1 av fyra amplar med petunior. Självklart var jag tvungen att näcka och ta ett magiskt foto med vackra växter och bjuda grannarna på en uppsyn av en blek, obefintlig röv – varsågod ,blek och inte mycket att titta på haha.
Det har varit en tuff dag i dag .. av privata själ. Vi körde till stan, jag körde hem till lägenheten och kollade in växtsamligen där och hade ångest över hur dåligt de blir skött nu när säsongen i stugan är i gång, så de fick kärlek och så hämtade jag lite nödvändigheter som behövdes till stugan och sjömannen. Sen ett stopp på biltema, för vi har ju även rivit befintligt utekök som sjömannen byggde för 2 år sedan, för nu har vi ny idé och har fått tag i en av 2 oljefat som vi behöver. Så i dag har vi fixat med oljefatet vi har fått tag på, klippt upp toppen, jag har spraymålat det hela plus vasken och så har vi fixat och installerat så nu har vi en fungerande vask på terrassen bredvid grillen. Magiskt.
Sen ikväll fick jag ett ryck när jag var uttråkad som fan och rastlös och det kröp i kroppen och drog fram virket vi sparade från uteköket vi rev. Jag bad sjömannen om hjälp, eftersom han kan detta med skruvande bättre än mig och så tillsammans började vi bygga en ny odlingsstation/större kruka av återbruket material. Vi gav upp av respekt för grannarna för att de ska slippa höra skruvande och sågande och i morgon är det helgdag, så då får vi inte använda motordrivna redskap, så på onsdag kör vi i gång igen och färdigställer bygget.
Efter det gjorde jag min sedvanliga kvällsrutin vilket ger mig lugn i själen. Eftersom det är regler på när vi får använda vattenslangen och vattenspridare, så fick det bli fylla de stora vattenkannorna och vattna. Vi får vattna på jämnt datum med slang. Men oavsett vad så ger båda alternativen mig ro i själen. Det är något jag älskar att göra, att gå runt och vattna allt vi planterat, 30 tomatplantor, 14 gurkplantor, dahlia, stjärnöga, jordgubbar, bägarranka, hibiskus. Det är något rogivande med att gå där och vattna och plocka överblommade petunior.
Nu sitter vi bara inne i stugan och andas ut innan det är dax att försöka sova. Det har varit en tuff dag med mycket känslor, men vi hoppas och tror att allt kommer reda sig tillslut. Vissa saker vill man och kan man inte prata om, men det blir bra. Vi håller humöret uppe.
Många kan tycka att fixandet i trädgården kan vara något som tar på krafterna. Men sjömannen älskar sina projekt och jag mina i trädgården och det är inget som är krävande energimässigt för oss. Utan snarare att vi mår bättre av det, det är avkopplande och man får tankarna på annat.
Dessutom att få se hur vårt lilla paradis utvecklas år för år och att man dessutom av förbi passagerande kolonister som berömmer att vi alltid har det så fint och håller så fint inne på tomten och utanför tomten gör att man sporras mer att fortsätta som vi gör. Nu vill jag bara att allt börjar blomstra i sin fullaprakt så man får se slutresultatet , om det blev som man tänkte i huvudet eller inte. Om något år kommer även andra perenna växter leva sitt fulla liv och vara i sin prakt och det ser jag oxå fram emot!
Hur har ni det?
