Ibland känns det som att huvudet ska explodera, hjärtat och hjärna är trött och frågorna är många. Ibland vill jag kanske inte ens ha svaret, men ändå så poppar dessa frågor och tankar upp.
Som ni vet har jag ju genom åren som bloggare varit utsatt för en hel del näthat p.g.a min homosexualitet. Och även blev jag påhoppad och sparkad i ryggen på en promenad med sjömannen och hundarna. Det oxå för min sexuella läggning. Jag funderar en hel del på detta, på vad som försiggår i huvudet på dessa personer, som sprider näthat och bokstavligt talat ger sig på människor.
Men tanken slår mig oxå att det pratas mycket om näthatet och att man ska sprida nätkärlek. Vilket jag tycker är ett ämne som aldrig kommer dö ut, men taken slår mig oxå. Att det pratas så extremt mycket om näthatet, nätkärlek men det är faktiskt något som glömts bort i dimman av vågen av näthat och nätkärleken – Att visa varandra respekt och kärlek i det verkliga livet när man ses. Hur kommer det sig?
Jag har sprungit på en hel del event de senaste åren och detta är konstigt nog något som alltid kommer upp efter de större eventen. Där träffas fantastiska människor, både nya och gamla och stelheten och ”omänskligheten” är ett faktum. Man hälsar inte, man tittar konstigt och man går bara förbi varandra?
Om vi nu är en sånna fantastiska inspiratörer inom de sociala medierna , varför är vi inte det när vi inte sitter bakom en datorskärm och sprider kärlek?
Jag jobbar dagligen på att jag ska våga bli mer framåt, att tro på mig själv och är inte en person som dyker en annan människa och hälsar, om det nu inte är så att jag faktiskt har följt personen på någon av de sociala medierna en längre tid och faktiskt sett fram emot att träffa personen bakom. Men jag är oxå en person som älskar att träffa nya människor, lära känna nya människor och faktiskt få ett bredare nätverk inom de sociala medierna. Men för en person som både bjuder på sig själv och samtidigt är lite tillbaka dragen i större folksamlingar är det inte alltid så lätt att armbåga sig fram och hälsa.
En tanke som slagit mig många gånger och den tåls att funderas på. Vad kan vi alla göra för att faktiskt fortsätta sprida nätkärlek, få bukt på näthatet men framförallt oxå att – hälsa på varandra på event, tillställningar och faktiskt hjälpa att höja varandra som personer? För oavsett vad så har vi bloggare mer eller mindre samma önskan – Att vi höjer varandra och faktiskt tillåter varje person att känna en rädsla, att inte våga och att behöva hjälpa att våga.