Livsstil

Ett nytt kapitel …

Ett nytt kapitel i livet.

Onsdag morgon och jag har sovit som en stock … Det var som att det var jag som fått propofol i natt haha!  I måndags började jag ett nytt kapitel i livet, i karriären och det var nämligen så att jag började mitt nya jobb och det började jag med en ledig dag, vilket var både skönt och nervöst. Hur kan man tycka att det är nervöst med att börja med ledig dag?  Jo för att jag hade saker att fixa, både hemma och inför nya jobbet, så det var rätt skönt att börja med ledig dag eftersom sjömannen även han skulle bege sig på jobb i går tisdag, så vi hann fixa så mycket tack vare att vi var lediga båda två.

Vi packade ihop massor med kläder i stugan och annat som behövde komma hem till lägenheten, då jag nu med mitt nya jobb lämnar stuglivet på heltid och börjar leva stadsliv på heltid igen och även om säsongen inte är slut ännu så blir det lättare för mig att ta mig till och från jobb från stan istället för stugan.  Så nu kör jag och Mollymus gräsänklingstid i 14 dagar.  Passande att sjömannen åkte på jobb samtidigt som jag börjar nya jobbet, för jag är inte mycket till människa just nu , så jävla trött haha!

Men natten till tisdagen blev det inte många timmar. Jag var så spänd, hade så mycket förväntningar och nervositeten smög sig på. Jag vaknade innan klockan ringde och kände att det är lika bra att kliva upp för gör du inte det kommer du aldrig upp. Jag begav mig med en bra känsla i magen med lätt pirrande känsla till min nya arbetsplats, BIVA- Barnintensiven. Och när klockan var 15 och jag slutade kändes det som att jag hade sprungit ett marathon x 3 , aldrig för att jag sprungit ett marthon, men jag kan föreställa mig. Första dagen fick jag verkligen känna på intensivvårdens intensitet. Det var så mycket intryck , så mycket nytt, så många nya namn att lägga på minnet. Men det känns så fruktansvärt bra och det är så fruktansvärt spännande.

Jag har fått mycket heja rop men även en del kommentarer med pekfinger och i ifrågasättande om mitt val,  att jag byter jobb. När jag gick ut med att  jag lämnade min arbetsplats, Bup akut på instatory men inte gick ut med vad jag skulle göra och vart jag skulle börja.  Det är så mycket åsikter om andras val här i livet och vet ni , 98% av de negativa, pekfinger meddelanden är från kvinnor?!  Vad ska du göra nu? Det är inte spännande, har du myror i brallan ?  varför säger du inte vad du ska göra ? Men du kan ju inte klaga på schemat, du har ju inga barn?  Ja jag kan fortsätta länge.  Kan man inte bara glädjas åt andras medgångar och vinster?

Men jag har valt att inte bemöta det negativa så mycket , utan jag har valt att gå vidare i livet och byter jobb för att schemat jag hade var fullkomligt vidrigt och det passade inte in i min och sjömannens och mollys familjesituation. Det var inte roligt att nästan inte ha någon ledighet när sjömannen var hemma. Jag ser till mitt eget bästa och känner att detta var något jag behövde göra, för vår skull.

Så det händer saker i livet och det känns så bra. Nu ska jag svepa mitt kaffe och börja fixa här hemma innan det är tid att bege sig mot mitt första kvällspass på nya jobbet.  Jag fick ju oxå i går efter jag kommit hem både från jobb och att jag och molly varit ute i stugan ställa mig och laga middag och fixa matlådor, för nu har jag med mig bra och hälsosammare mat varje dag på jobbet , bara det är ju en sak som gör att man bör ropa heja!

Och bara en liten påminnelse, yttrandefrihet betyder inte att du måste komma med spydiga, negativa och sårande ord och tankar om andras beslut i livet. Man kan vara snäll och vara tyst, istället för att eventuellt såra någon.

Kärlek, respekt och en redig gumpkläm på er !

4 september, 2024 by
Livsstil

19 år tillsammans

19 år tillsammans.

Fredag 23 augusti och i dag ringde klockan 7:30 för att vi inte skulle försova oss. Vi hade lite ärenden att uträtta i stan och det var absolut inte läga att chansa utan att ställa larmet även om jag ofta inte sover längre än till klockan 7-7:30.  Men vi fixade det och uträttade de ärenden som stod på schemat och sedan stannade vi på Lidl för att handla lite ostbullar till frukost och sedan raka vägen hem till stugan för att starta kaffet , för morgonkaffet hann vi ju inte ta innan, då det var 2 som var trötta som fan och snoozade ett par gånger.

I dag firar jag och sjömannen 19 år tillsammans.  Dagen till ära har vi firat med att plocka fallfrukt och gått och slängt löv, grenar och annat från trädgården där vi slänger trädgårdsavfall. Sen har vi bara slappat, tagit promenad både med och han hund och bara haft en riktigt chill fredag.  Bara av att göra saker tillsammans är ju att fira nog,det behövs inget storslaget. Jag är nöjd bara jag får göra något med honom och gå bakom och snegla på snyggrumpan haha!  Jag har planterat om någon inomhusväxt och sjömannen är fortfarande trött efter intensiva dagar på jobb.

Vi håller på laga dagens middag som blir Ryggbiff, pommes och beasås och en enkel sallad. Vi har ett mission att försöka tömma frysen här i stugan då vi behöver äta upp den maten och vad passar då inte bättre än att ta fram ryggbiffen.

Nu, fulsjunga till musiken som ljuder från datorn, har tänt lite ljus och ska gå till köket och hjälpa till med middagen och sen blir det en lugn fredag i soffan med tända ljus och kolla på bäst i test.

Hur har ni det ?

 

23 augusti, 2024 by
Livsstil

Livet, lärdom och redan slutet på augusti

Livsuppdatering.

Torsdag 22 augusti och jag sjömannen är äntligen hemma igen. Fy fan vad jag har längtat efter honom denna gången, för denna perioden han var borta har det hänt saker i livet som gjort att den där tvåsamheten hade varit mer behövlig än någonsin. Livet mina vänner livet, det är som att få en redig lavett ibland, men jag har ändå försökt hålla humöret uppe.

Jag är sjukskriven på jobbet pga en skada och i lördags vaknade jag upp hes som fan. Sjukt att man som 38 åring kan hamna i målbrottet igen, en härlig känsla att fortfarande få känna sig ung haha.   Rösten är bättre men inte helt bra, axel och skulderblad är bättre men inte helt bra, jag gör mina övningar varje dag.  Jag har fått en jävla hosta, speciellt på nätterna och magen har under 2 dagar varit som ett vulkanutbrott.  Men hej, jag står upp, kaffet smakar lika gott som vanligt och sjömannen är hemma. Varför hänga läpp ? haha!

När sommaren ger en lärdom.

Sommaren har varit helt magisk. Det har varit den lugnaste sommaren på flera år och vi har inte haft speciella planer, inte gjort speciellt mycket utan mest njutit av att vara i vårat lilla paradis här i stugan. Det har varit fokus på promenader, sola, bada och bara rå om varandra. Vi har knappt deltagit i festligheterna här på Almåsa för att jag inte känt mig sugen alls på dessa sammankomster.  Det har varit ett magiskt år för våra växter, vi har fått massor med gurkor och tomaterna plockas i mängder.  Dahliorna har jag kämpat massor med , det har inte varit ett bra Dahlia år pga shit load av mördarsniglar och tvestjärtar, men det har blommat och folk har stannat och beundrat alla magiska sorter som jag la ner sinnesjuka summor pengar , stressade och satt uppe länge och slogs för att få tag i.

Lärdom om änglatrumpeter.

I vintras bokade jag även 3 änglar trumpeter och vann även en på auktion tradera. Dom har levt sina bästa liv och vuxit sig stora som träd. I går fick jag kontakt med en man och en kvinna via min instagram som har över 15 års erfarenhet av änglatrumpeter , dom skrev och beundrade mina änglatrumpeter jag lagt ut och vi snackade mycket. De 3 jag bokade i vintras är frökorsningar av 2 olika trumpeter, en är röd , en rosa och en är vit. Jag har redan en rosa sedan innan. Jag pratade om att jag skulle ge bort den vita frökorsningen och fick riktigt skäll och dom sa att jag ska behålla den då frökorsningar kan bli helt annorlunda år 2.  Så den får minsann stanna hos mig. Vilken lärdom och tacksam över att jag fick kontakt med dom innan jag gav bort den vita haha!  Så den får stanna !  Jag ska dock göra mig av med en rosa ( alltså sälja och inte ge bort ) då jag inte vill ha 2 rosa.

22 Augusti redan. Ännu är inte sommaren över och i dag kändes som en bra dag att kicka i gång bloggen igen. Jag har saknat både fotograferandet och skrivandet.  Så nu ska jag försöka damma av systemkameran och bli bättre på att uppdatera både här och Instagram.   Livet rullar på, i Maj sa jag upp mig från jobbet och har jobbat kvar över sommaren, för nu i September börjar jag skriva ett nytt kapitel i livet, så nu när jag blev sjukskriven så tömde jag skåpet på jobbet, lämnade larmet och nycklarna och sa hejdå till kollegorna.

I morgon 23 Augusti firar jag och sjömannen 19 år tillsammans?! 19 år ?! Hur är det ens möjligt att åren har gått så sinnesjukt snabbt? Men jag är tacksam för alla dessa åren och tänk att varje gång han ska komma hem har jag samma känsla och gumpalallan klappar samma lycka som för 19 år sedan.  Är tacksam för att vi vågade satsa och att vi fortfarande håller kärleken vid liv.

Nu dricka upp kaffet, stänga av gasolkaminen och så försöka kicka i gång denna dagen!

Och just det, har du ingen snällt att säga så håll käften!

Puss!

 

 

22 augusti, 2024 by
Stuglivet

Livet …

När livet tar över och är.

Herregud det här med att kicka i gång bloggen igen .. gick ju verkligen åt helvetet ?! Senaste inlägget var 14:e Maj och det har varit tyst sedan dess. Jag brottas så mycket med mig själv , livet och om jag på riktigt är färdig med bloggandet ? Det kan kännas så med tanke på att det ekar tomt mellan varje inlägg och att det går så lång tid mellan varven, men livet händer, sommaren händer och jag lägger så extremt mycket fokus på trädgården och vår koloni att jag inte riktigt hinner med och ärligt känner att det är ingen som är intresserad av att läsa om mitt liv som just nu pågår. Men samtidigt känner jag mig tudelad, för jag är ju lite skadad och tycker om  att skriva men läsarantalet inte är som förut påverkar mig men samtidigt är en del av mig att jag skiter i antalet läsare, utan jag skriver ju för att jag vill och för att det är kul att kunna se tillbaka på nätet om vad vi gjorde, hur och när och var.  Men den där delen men hur ”stor” jag var för några år sedan påverkar. Men jag kan oxå medge att jag har de senaste åren blivit mer försiktig med vad jag delar, hur jag skriver och hur jag är som person in real inte riktigt platsar längre, för folk blir så jävla kränkta, så det känns inte lika roligt att dela med sig i bloggen, för kan jag inte var den jag är i verkliga livet här i bloggen, så känns det fel att dela med sig av .. har jag fel ?

Dahlia – Carolina Wagemans

Dahlia – Tyrell.

Men jag försöker landa i att bara släppa dom där kraven, från både mig och andra och bara let it go och låta folk bli lättkränkta, få ha åsikter och tankar och bara vara jag, det är svårt men jag kämpar på och därför valt att vara tyst. Jag förstår inte att så många tolkar yttrandefrihet så fel. Yttrandefrihet betyder att man har rätt att säga vad man tycker och tänker, men det betyder inte att man ska gå till personangrepp, vara elak och göra någon annan ledsen. Jag är inne i en period där jag är extremt noga med vad andra tycker och tänker om mig som person och därför inte delat med mig något speciellt här eller i mina andra kanaler, mer än det som jag just nu längtat mest efter, att arbetet i trädgården, med växterna ska ge resultat, att allt blommar.

Semester 2024.

Jag är inne på min andra veckas semester. Första veckan har varit extremt lugnt, den har bestått av kolonihäng, sjömannen kom hem, vi har myst, tagit det lugnt, solat, badat och tagit hand om både stuga och trägård och varandra. Att inte planera något, göra saker som vi velat eller inte göra ett skit. Det har shoppats, ätits god mat och i eftermiddag fick vi besök av 2 fantastiska vänner och kollegor till mig,  vi har visat vårat Paradis, vi har grillat, pratat reptiler, druckit vin och grillat och skrattat så tårarna och svetten sprutat i sommarvärmen. Exakt vad jag behövde. Att få vara med människor som är lika galna som jag och vi är.

Semestern har även gett oss, främst mig utrymme att få tänka, reflektera och bara vara. Att få låta dom där tankarna som tyngt mig länge, om hur , vad och varför, familj och vänner. Varför jag valde att avsluta relationer  , om och varför  …och att jag inser att jag gjort rätt, för att människor ännu en gång har tolkat yttrandefrihetslagen som dom vill, för att dom tror sig vara bättre än andra. Och för att jag är gay. 2024 och bara för att jag är öppen och ärlig med min sexualitet, så tror sig folk att jag minsann kan vräka ur mig hur jag vill. Nej, din bredkäftade groda, du kan inte sitta där, som heterosexuell, kvinna och tro att att du kan säga exakt vad du vill.

Men semestern 2024 är bra. Jag, vi, njuter till fullo. Jag får ta hand om dom jag älskar mest, sjömannen och kamphunden och vänner,  och får tid att reflektera, känna och umgås med dom som verkligen uppskattar oss, värdesätter oss. Och det är något jag har lovat mig själv , är att inte lägga energi på människor som tidigare utnyttjas oss och som sällan dyker upp längre, om man inte vill ha något av oss eller vill att vi gör saker för dom.  Det är tufft, men det går.

Livet, livet 2024.  Aldrig har jag blivit så rövknullad ( sambon does it good ) men då är jag med på det. Men hej, bara för jag är bög så betyder det inte att jag tycker om allt uppkört i röven.  Men jag kämpar på, vi kämpar på!  Och vi lever och mår bra och tänker fortsätta i den andan.   Vi har det bra trots allt och semestern och livet fortsätter som vi vill!

Ja just det,just a friendly reminder, har du inget snällt att säga  .. så håll käften! 

Puss!

 

 

 

 

 

1 juli, 2024 by
Stuglivet

Tack från djupet av mitt hjärta!

Doften av syren sprider sig i trädgården.

Mitt hjärta svämmar över av all den respons och stöd både jag och sjömannen har fått i sociala medier den senaste tiden.  Det har varit en extremt tuff vecka med allt vad det inneburit med att vi tog beslutet att låta vår älskade Chanel somna in. Och responsen över mina inlägg har varit över vad jag trodde skulle ske.  Och jag är så fruktansvärt tacksam. Tack, från botten av mitt hjärta!

Men inte något ont som har något gott med sig. Jag har fått ett par meddelanden om att ni saknat mitt bloggande, från hjärtat och att ni är glada över att jag denna veckan har varit tillbaka till den där brutalt ärliga Totten.  Och jag är extremt glad över den respons jag fått, för jag har helt ärlig varit vidrigt orolig för hur det ska tas emot. För sociala medier är inte som det var förr, men läsarna av bloggen är fortfarande som förr, vilket ger mig en boost att kicka i gång bloggen på riktigt igen.  Så tack från djupet av mitt hjärta.   Vågar jag komma i gång på riktigt igen … som jag så länge velat men inte riktigt vågat?! Jag ska bara få strulet med redigeringsprogrammet att fungera perfekt.

Dagarna rullar på, tårarna kommer då och då och ikväll är första kvällen jag och molly-mus är ensam utan sjömannen. Jobbdagen har rullat på i 190 och jag har inte hunnit tänka över huvudtaget, förutom att jag stundtals vill gråta varje gång en kollega ger mig en stor kram och beklagar sorgen .. det är tufft..  utan det var hem till lägenheten där Molly var de 3 timmarna hon fick vara själv i dag efter att sjömannen åkte till sjöss. Jag fick ett meddelande om att sjömannen packat en pappåse med lite saker som han ville att jag skulle ta med ut till stugan när jag efter jobb hämtade Molly.  I påsen låg det lite gott och blandat, tvätt , hundgrejer men även lite gott och blandat som han hade handlat till mig under tiden han är på jobb. Tårarna kom och tacksamheten är enorm. Det är helt sjukt att efter 18 år tillsammans så kan detta lilla fortfarande göra så tårarna kommer, även om det innehåller smutstvätt haha.  Jag blev så tacksam och så varm i hjärtat. För omtanken och för kärleken och den redan saknaden! Det lilla kan göra så mycket! Kärleken till denna man är obeskrivlig.

När vi kom till stugan så fixade jag och packade upp och sen gjorde jag det jag lovat mig själv i ett par dagar men inte tillåtit mig att göra, utan att sätta mig i solstolen och knäcka en iskall nocco och bara vara. Andas, sola  och få vara. Molly har sprungit runt och gnällt och varit bitter för att hon löper och inte får komma utanför staketet och hälsa på sin pojkvän, en pomerian som var på promenad med sin ägare som lyckades rymma till oss 4:a gånger. Så dom har fått hångla genom staketet.

Just nu känns det tungt, utan tårar än så länge men det är tomt. Både utan sjömannen och kamphunden Chanel. Molly piper och gråter , både av höglöp , att hon inte får träffa pojkvännerna, men även springer runt och letar ..Chanel.  Tårarna brinner innanför ögonen men jag håller emot, för jag orkar inte gråta ikväll.  Utan jag har ätit middag, solat och jag har vattnat de sommarväxter vi planterat fått njuta av sommarvärmen Skåne bjuder på.  Jag har varit på en cykelrunda för att röra på volangerna som jag lagt på mig och jag har saknat sjömannens sällskap något enormt.  Syrenerna blommar och dom blommorna påminner så mycket om mamma och svärmor, då även dom äskade syrenerna och doften.  Molly är orolig och jag försöker hålla mig lugn, för att inte sprida oro.  Våren/försommaren är vacker men i år gör vissa vårtecken sig lite extra hårt av att känna, med tanke på Chanels hastiga borgång.

Så nu försöker jag njuta av en fin kväll, flytta växter som som jag köpte inomhus som bränts av ljuset och fönster. Att finna ro att det är jag och Molly , utan sjömannen och kamphunden Chanel. Att hitta en ny rutin för oss när sjömannen är borta, att Chanel inte är med,  för att göra det så bra som möjligt för oss , främst för Molly.  Vår älskade Molly.

Jag kämpar på, livet rullar på. Det är lite av ett nytt liv och nya rutiner som ska skapas, det blir bra, det måste bli bra. Jag har börjat spåna på ett projekt som jag vill påbörja i trädgården, en överraskning till sjömannen. Vi får se hur långt jag kommer och om jag ens påbörjar det innan han kommer hem.  Men nu rinner tårarna, jag kunde inte hålla emot … och jag ska ut med Molly på promenad innan vi ska försöka finna ro till att sova. Det är en ny arbetsdag i morgon och jag har fasat för denna dagen , då sjömannen mönstrar på till sjöss och det ska vara jag och Molly själv hemma, utan både sjömanne och kamphunden Chanel. Men vi löser det. Vi måste lösa det.

 

Tack för ert stöd, ert engagemang.  Det betyder enormt!

Nu ska tårarna rinna och Molly ska få sitt och jag ska finna ro till lite sömn oavsett hur känslorna och tankarna är.

 

14 maj, 2024 by