Livsstil

Tisdag, aggressiv kärring och inga kläder

Tisdag och jag vaknade tidigt, kamphunden körde ett race i sängen och ville uppenbart ut. Hon mår bättre, men inte helt bra. En liten kräkning i dag på badrumsmattan blev det minsann. Jag förstår inte detta, vad är det med djur att behöva kräkas på mattor och tyger? Är det något jävla tvång? Som om jag inte har tvättat nog de senaste dagarna haha.

Aggressiva kärring på Ica.

Jag var en runda på Ica nu på morgonen för att handla en liter mjölk för att kunna få min dagliga latte eftersom jag ska jobba kväll och då kan det vara trevligt med lite latte till stjärtisen innan jobbet. Covid19 har gjort folk mer eller mindre helt jävla galna. När jag närmar mig ingång mot Ica så möter jag en tant som direkt ger mig den elakaste blicken jag har mött på väldigt länge. Jag stannar till, gestikulerar att hon kan gå in före och jag står kvar, jag förstår blicken. Hon nickar, mumlar och går in. Jag går in efter, avstånd såklart och tar ett annat håll , hämtar min mjölk och går mot kassan.  Helt plötsligt bakom mig hör jag, dessa jävla ungdomar ( tack som fan ) kan fan inte hålla avstånd och trycker till mig med vagnen och ber mig gå längre fram? Men för fan var min reaktion, det är fan inte skönt att få vagnhelvetet på hälsenan, så det är väl för fan du som ska backa? Hon i kassan kollar på mig och ber tanten att backa för att jag inte kan gå längre fram för att hålla avstånd till gubben framför mig. Hon mumlar och trycker till mig med vagnen igen. Jag tappar förståndet och frågade om hon blev tappad i golvet på bb av sina föräldrar och om hon inte förstår vett och etikett och så trycker jag till vagnen så tanten ( kärringjäveln) nästan ramlar. Nu räcker det, du har inte en jävel bakom dig och trycker du till vagnen på mig en gång till så kommer jag köra upp vagnhelvetet där solen aldrig skiner på dig. Hon bara gapar, tar ett par steg tillbaka och dom i andra kön börjar asgarva.  Jag betalar min mjölk och ber om ursäkt till kassörskan för människors beteende och hoppas hon får en fin dag.

Herregud, vad fan har det blivit av folk? En pandemi tar fan i mig fram folks sämsta sidor eller är det deras rätta sida?

Nåväl, jag är hemma och har fått i mig 2 stycken latte .. i needed it.  För övrigt så har jag konstaterat att detta med att vi bott i stugan sedan 6:e mars och vi knappt varit här i lägenheten gör ju att jag knappt har några kläder här hemma. Det fick bli lite finare byxor och inte mig emot, för dessa har jag inte använt på länge. Men inga shorts alls här hemma förutom det paret som ligger i tvätten, så jag får helt enkelt ha en fancy-ass-fuck tisdag. Nu , fixa med kamphunden och hemmet innan jag beger mig mot jobb för att påbörja sista veckan. Motivationen börjar tryta haha!

P.s Så här glad var jag inte på Ica som på fotot, här var jag bara glad över att jag har mjölk och fick en latte.. eller 2. D.s

 

Livsstil

Pizza date, nedräkning och dö bögjävel

Nedräkningen har börjat.

Hej måndag och hej du svettiga kropp.  Det var inte mycket regn som kom i går, men man får vara glad för det lilla och i dag skiner solen igen, det är en fantastisk värme och oavsett hur mycket man duschar så känns det konstant som man behöver bosätta sig i duschen. Kan vi uppfinna vatten som är extremt återfuktande .. för satan vad kroppen kommer torka ut av detta duschandet.

I dag är det fullt upp som gäller, inget ovanligt i mitt liv och det är ett berg med tvätt som ska fixas. Hur fan kan jag som gräsänkling få så mycket tvätt? Ska iväg en runda nu strax och sen hem och ta hand om berget med tvätt och ikväll är det pizza date och kvalitetstid med vänner. Underbart. Det behövs verkligen. Dessutom går vi in på sista jobbveckan och det känns jävligt motigt, fyra arbetspass kvar och jag önskar dom var avklarad. Men nedräkningen är börjad i dubbel bemärkelse.  5 dagar kvar tills jag går på semester och på måndag nästa vecka kommer sjömannen hem. Fy satan vad härligt.

Jag var lite väl kaxig och godtrogen i föregående inlägg om hur jävla tacksam jag är för alla fina mail jag fick. I dag på morgonen när jag kollade mailen efter promenad med kamphunden ser jag rubriken ,dö bögjävel. Det var en kille som mailat mig då och då under åren som jag bloggat och nu har jag tydligen upprört mer med min existens att han vill ännu en gång att jag ska dö, att jag ska lägga ner bloggen och att han hoppas jag förblöder när jag rakar mig. Tack för påminnelsen gällande rakning .. jag måste ju raka röven inför sjömannens hemkomst, inte trevligt med hår i maten 😉

Men nu .. snacka med växterna, lite, gulla med kamphunden och ge mig iväg. Vi hörs kanske senare ikväll.

 

 

Livsstil

Ett stort jävla tack

Vi kör på en söndags status så här på kvällskvisten, från sängen med alldeles för lite batteri i datorn, så jag hoppas att jag ska hinna både skriva, publicera och kanske dela inlägget .. So here we go.

Veckan: Den har varit fruktansvärt intensiv. 7 arbetsdagar och jag har känt att jag inte riktigt har hunnit med hemmet, tiden för kamphunden och för stugan. Och framför allt inte för mig själv. Men så är det ibland och jag känner mig otroligt fräsch ändå för att ha haft denna veckan.

Kamphunden: Hon mår bättre, i går när jag trodde att nu jävlar vänder det och hon slutar kräkas. Så när vi lagt oss i sängen. Japp, mitt pälsbarn sover i sängen lika mycket som ditt barn sover i sängen, inget konstigt alls. Så stirrar hon ut mig och sen kräker hon. Precis det man vill när klockan ska ringa före tuppa-fan själv.

En sådär skvätt-i-väg planta. Vad heter dom?

I dag : Jag har jobbat och efter jobbet så körde jag och träffade upp en vän en snabb som satan runda för att hämta en planta som hon drivit upp från sin skvätt-i-väg växt. Vad heter den? Någon som vet? Supersnygg är den i alla fall. Helt galet vad den har växt hos henne och äntligen fick vi ses en snabbis.  Vi ska försöka få in en date under våran semester.

Mår: Jag mår bra. Förvånansvärt bra och har känt mig oerhört fräsch för att ha jobbat som jag gjort denna veckan. Kroppen mår okej, jag har en konstig smärta i kroppen ikväll men det beror ju på väderomslaget, vilket jag vet. Det har ju varit en galen skön värme ( svetten den rinner på en när man jobbar ) och de 2 senaste dagarna har det varit sånt tryck och kvavt så det behövdes verkligen regnet som kom i dag. Prisa gud, våran natur behöver verkligen detta regnet och vår gräsmatta och växter behövde det verkligen nu när det är vattningsförbud. Kan det komma lite mer regn på nätterna tack?

Och jag måste bara säga tack som fan. Tack tack tack för alla fina mail , meddelanden och gilla markering jag fick på inlägget om mig och sjömannen, prövningen under sjömannens permittering. Ni anar inte hur mycket fina mail jag fått och hur mycket alla era ord betyder och berör.  Så många som skrivit att äntligen kom ett inlägg från hjärtat, ett inlägg som berör och att ni är många som hoppas jag kommer fortsätta dela med mig av djupare inlägg, inlägg som berör och upprör .. som förr. Jag vill men känner samtidigt att  … det finns personer, utanför bloggen, som har hittat hit, som jag inte hoppades på ..  men det ska väl egentligen inte stoppa mig för att vara mig själv och göra det jag är bra på ? Jag ska försöka. Aj pråmis.

Kommande vecka:  Jag börjar veckan med en ledig dag vilket verkligen behövs, jag ska försöka få till massor med tid med kamphunden som jag känner att jag inte kunnat ge denna veckan. Det är en hel del jobb både i sociala medier och jobbet utanför och dessutom, jag går in på min sista jobbvecka och kroppen börjar känna : Gomman, logga ut haha!

Fråga till er : Ni som önskar mer ämnen från hjärtat, som berör och kanske till och med upprör? Vad vill ni att jag tar upp? Någon tanke och fundering? Med er hjälp på traven kanske jag är tillbaka. Help your local gayboy!

 

Homosexualitet

Efter 15 år tillsammans

Efter 15 år tillsammans ställs man för nya utmaningar.

I Augusti så firar jag och sjömannen 15 år tillsammans och det är något som jag är så oerhört stolt över. Tänk er, 15 år och jag är fortfarande lika kär i sjömannen som första gången jag träffade honom för 15 år sedan.

Under dessa år vi har varit tillsammans så har vi som längst varit lediga tillsammans i 3 veckor och det har varit som bästa veckorna i mitt liv. Förhållandet har gått upp och ner och vi har haft det kämpigt som alla par har det, men vi har tagit oss igenom allt och gått starkare ur det.  Jag kan man handen på hjärtat säga att jag hatar påmönstringsdagarna för sjömannen. Det är en klump i magen varje gång, jag är ledsen och jag känner att jag bara vill hålla honom hemma. Men samtidigt så finns det inget och ingen som gör mig så motiverad att kämpa, och att se glädjen i ögonen inför sitt jobb som sjömannen har är något utöver det vanliga.

2020 är året som vi ställde oss inför den största utmaningen i vårat förhållande. Vi drabbas av en pandemi, Covid19 uppdagades och många blev av med sitt jobb och självklart var jag så jävla orolig att rederiet skulle läggas ned  och sjömannen skulle bli av med sitt jobb pga nedskärningar pga pandemin.  Men han jobbade på och den 6:e Mars kom han hem för att vara hemma två veckor, fredagen innan han skulle på jobb ( han åker söndag ) får han ett samtal från sin chef, som informerar att han blir permitterad, vi båda blir oroliga, men han får besked om att han inte är uppsagd men att han är permitterad och ska vara hemma till Juni månad till en början, sen får vi se och självklart skulle han få betalt. Lättnaden var brutal, men samtidigt så kom en stor oro, hur gör man? Hur lever man tillsammans med sin partner konstant och ha varandra hemma varje kväll? Kommer det bli massor med bråk?

Jag och sjömannen sommaren 2019.

Jag njöt så fruktansvärt de första veckorna, att komma hem till någon som längtat efter en, någon att äta middag med och någon att prata om dagen med. Ovant, men en fruktansvärt härlig känsla. Även känslan att man får hjälp med kamphunden, att ta hand om hemmet och stugan och att bara få vara. Självklart har det varit dagar där jag känt att jag saknat att kunna äta vad jag vill, äta maten som jag alltid äter när sjömannen inte är hemma som han inte gillar. Men den känslan försvann snabbt, för att få ha någon hemma och få krypa ner i sängen tillsammans med den man älskar mest av allt är en fantastisk känsla.

Inte nog med detta, så blev jag skadad och sjukskriven och därmed skulle jag gå hemma tillsammans med sjömannen. Detta fixade vi oxå och det tog nog hårdare på mig än på honom, då jag hatar att inte kunna göra allt jag vill , men sjömannen är världens bästa och utan honom hade jag nog inte tillfrisknat så fort som jag gjorde.

Hur har det gått?

Det har gått så jävla bra. Vi har inte haft ett enda bråk, något lite vardagsgnabb men det har gått så jävla bra. Alla tankar på hur man gör, hur man lever och hur det ska gå. Hur ska vi klara det, vi som är van att bara ses 2 veckor i rad , vi ska nu vara hemma i 3 månader tillsammans och det har fan varit dom bästa månaderna någonsin. Jag trodde inte man kunde älska en människa mer och jag trodde inte man kunde komma närmar varandra efter 15 år, men vi klarade det och jag funderar nu på vad som skulle kunna komma emellan oss och jag önskade att dagen då han ska på jobb inte skulle komma igen, men den kom.

Jag madde så jävla kasst, hade sån klump i magen dagen innan, tårarna rann och jag kände bara. Jag vill inte detta. Jag vill ha det så här hela tiden, att få ha honom hemma, att få krypa upp i armarna på den som känner mig bäst och vet hur han ska få mig att må bäst. Men dagen kom och jag kände bara, nu är det jag och kamphunden som sköter allt och det tog på krafterna att ha koll på lägenhet, jobba, fixa och rodda med kamphunden de dagarna jag jobbar och samtidigt sköta stugan med allt vad det innebär. Men det fungerar och han har i morgon varit iväg på jobb i 14 dagar och dagarna har bara sprungit iväg. Nu är det snart bara en vecka kvar tills han kommer hem och vi har semester tillsammans i 3 veckor. Det finns inget jag längtar till så mycket som sjömannens avmönstringsdag!

15 år tillsammans och så mycket hinder på vägen.
Men nu vet jag att vi gått igenom så mycket och vi klarar av så mycket.

Och det bästa av allt är, jag älskar det vi har och jag älskar vår kärlek!

 

Livsstil

När dagarna inte räcker till

När dagarna inte räcker till.

Hej å hå, här springer tiden bara iväg och jag känner att jag har inte riktigt tid att och senast var jag ju i stugan och uppdaterad att jag hade klippt gräs och vattnat. Dagen efter går dom ut med informationen att det är bevattningsförbud och man får bara vattna blommorna som är planterade i krukor, så nu är det slut på vattna övriga rabatter och gräsmatta för ett tag. Vi får hoppas att det kommer lite regn på nätterna så att vattennivån stiger och vi kan få vattna igen.

Annars så har det varit full upp med utbildning och min lediga dag i går fredag blev indragen och jag fick hoppa in och jobba mitt pass och den planerade lediga dagen blev inte alls ledig, så i dag har jag kört dag 6 av 7 och just nu är det intensivt med jobb och därmed kanske bloggen hamnar lite i skymundan. Men jag ska göra mitt bästa för att få upp inlägg. Jag hade ju en vision i veckan att få upp minst ett inägg om dagen, men det sket sig ju .. brutalt haha. Ibland blir det helt enkelt inte som planerat. Dagarna räcker helt enkelt inte till allt .. som jag egentligen vill göra!

Kamphunden har haft sämre dagar och jag har varit så jävla orolig. En gammal hund på 13 år som vägrar äta och kräks som fan gör ju att många tankar snurrar i huvudet. Denna värme har tagit hårt på våran älskade kamphund och nu mår hon äntligen bättre, hon har ätit och jag har inte behövt tvinga henne dricka i dag, utan ikväll har hon druckit superbra själv.  Vi har varit en snabb runda till stugan , kollat till blommorna både ute och inne och hämtat hem lite saker som behövs. Det suger verkligen att inte kunna vara där ute hela tiden, men det fungerar inte riktigt när sjömannen är på jobb.

Nu , blir det promenad med kamphunden och sen lägga mig och se tv innan jag ska sova, klockan ringer 05 i morgon och det vankas jobb igen. Lite sugit att det är sista passet för min älskade tvilling, sen lämnar hon mig och går på semester. Hur fan man nu har mage att kunna lämna en bup prinsessa åt sitt öde. Åhh. Ångest haha!  Men nu promenad , tv och sömn och ladda upp för dag 7 av 7 på jobb. Heja mig ?