Mannen påväg till jobb.
Gah, jag förstår inte hur vi alltid kan vara ute i sista minuten när sjömannen ska till tåget för att åka på jobb. Jag förstår det verkligen inte, varje gång! Tåget kom in precis när vi var påväg ner i tunneln, jag följde med för att hinna krama om Maja men sjömannen fick springa, för tåget hann fan knappt stanna innan det visslades och tåget skulle vidare.
Jag har sovit svinkasst i natt. Hittade ingen skön liggposition och det kröp i hela kroppen. Jag längtar verkligen tills jag får hem min värmefilt så jag kan krypa under.
När jag parkerade hemma tog jag ut kamphundarna, dom fick hänga med i bilen. Och pappa hjärtat gör fan ont när jag ser hur dom springer runt och letar efter sjömannen. Det är redan så tomt är hemma. Jag har tänt lite ljus då jag piggnade till efter morgonens stressmoment, gjort en latte och inväntar att nyhetsmorgon ska börja.. Förhoppningsvis slumrar jag till i soffan!
Kamphundarna på morgonpromenad.