När man ska få vardagen att fungera.
Måndag morgon och jag vaknade trött som ett helt ålderdomshem. Jag har sovit sisådär i natt och jag har drömt konstiga drömmar, så som att mamma var här och stökade i köket och att allt bara vara en dröm. Det känns så jävla konstigt. Efter begravningen så har det varit som att hjärtat slår tusen slag mer än vanligt men samtidigt har det varit en konstig lättnad i kroppen. Det känns så .. overkligt.
Men nu är det måndag och jag var av en slump in och kollade så att tåget skulle gå som det skulle. Men då ser jag att det är stopp i tågtrafiken mellan Malmö och Lund pga olyckshändelse i Burlöv och det är oklart när trafiken är i gång igen. En jävla tur att sjömannen är hemma och att han ställer upp och kör mig till jobbet i dag.
Det var ett magiskt dygn i stugan lördag till söndag och vi körde hem i går eftermiddag. Körde i gång tvätten, fixade och i dag fick vi en container utplacerad på parkeringen så vi har varit och slängt lite som vi länge velat slänga på tippen, men nu var det ju bara att asa ut det i container. Det är en ny vecka och en vecka jag inte längtat efter . alls. Sjömannen åker iväg i morgon för en natt på hotell för att hinna i tid till påmönstring på onsdag och jag vet inte hur jag känner för det. Begravningen är över och vi ska försöka få till en vardag igen, men det är väl bara att bita i det sura äpplet, även om det känns .. tufft som fan.
Hur har ni det ?
Hoppas ni får en magisk måndag. Nu väntar en kväll på COP och där vet man aldrig vad vi möter, vilket är spännande.