Tunga dagar framför oss.
Onsdag och vi är som vanligt uppe tidigt. Det är en galen dimma ute men det var en skön morgonpromenad, jag älskar att temperaturen går mot det bättre för varje dag även om mornarna kan vara lite kyliga. I måndags bjöd vi hem min älskade vän Elina på middag och det var så mysigt att träffa henne igen, alldeles för länge sen och vi hade mycket att prata ikapp och vi fick en fin bukett med tulpaner av henne.
I går när jag steg på tåget så på centralen steg det på en man som satte sig på motsatt sida och han duka upp en matlåda, en påse med en bulle , en red bull och en burk jordnötssmör och sen körde han väl i gång med att inhalera maten, smaskade och andades som en flodhäst. Det var den längsta tågresan till Lund. När jag slutade i går så sprang jag till tåget och bakom mig sitter det en kille som smaskar som om det inte fanns en morgondag och snett mitt emot på andra sidan satt en äldre man och åt chips med öppen mun så man såg ner till halsmandlarna. Självklart hade jag hörlurarna i jackan hemma och tillslut fixade jag det inte mer utan jag vände mig om till killen bakom och frågade om han hade en partner och han svarade nej. Jag svarade att med tanke på hans smaskande så kommer han förbli singel och sen bytte jag vagn. För i helvette, smaska och svina när du är ensam hemma men inte på offentliga platser och inte med andra människor i närheten. … skjut mig.
Vi dricker kaffe och den 14 åriga kamphunden Chanel löper. Herregud som hon beter sig. Jag laddar upp för kväll nummer 2 på jobbet och även veckans sista arbetspass. I morgon kör vi mot Västerås för en natt på hotell för att på fredag kl 9 ska vi hämta handbuketter och klockan 10 ska vi vara i kyrkan i Enköping, det är tid för ett sista farväl av min älskade mamma. Jag har en klump i magen och vill bara kräkas av tanken, men det måste göras. Jag vill inte, men vi måste.