Tappa tvålen onsdag folket.
Det var med lycka jag skuttade ut från jobbet i dag på morgonen. 2 nätters jobb är avklarad, vi gick på ledighet och inte nog med det så har sjömannen avmönstringsdag så jag får hämta hem honom. Det är fan värt att skita i att sova efter nattjobbet och hålla sig vaken så att jag och kamphunden kan springa till bilen, köra till Hyllie och hämta honom om ett par timmar. Fy i helvete vad jag längtar.
Ledigheten känns så mycket bättre när sjömannen är hemma. Att ha någon att prata med, laga mat tillsammans med, att slippa äta själv, att kolla serier och bara ligga i varsin soffa och slappa och det bästa, att slippa sova ensam och slippa ta alla promenader själv med kamphunden. Kan det bli bättre?
I går kväll när jag kom till jobbet så möter jag jourläkaren som hade jouren och hon ville att jag skulle komma till jourrummet när vi fått rapport och vi hade gjort det vi behövde på avdelningen direkt när vi började då hon inte ska ha fler jourer denna månad. Jag fick världens varmaste kram och orden om att hon kommer sakna mig, att jag redan är saknad på dagen sen jag gick över på natten och att det kommer kännas konstigt att jag inte finns på plats efter november. Att jag är fantastisk på mitt jobb och hon är evigt tacksam för allt hon lärt sig av mig och att hon tror att jag kommer bli minst lika uppskattad av de nya kollegorna på central operation.
Jag blev helt varm i hjärtat och rörd.
Jag ser verkligen fram emot de nya utmaningarna och går bara och räknar ner men jag inser oxå att jag kommer tycka att det kommer kännas tufft att säga hej då till kollegorna på golvet när den dagen kommer, men jag är så jävla stolt över mig själv att jag tagit detta beslut. Det kommer bli så förbannat bra!
Men nu ska jag avsluta här och är glad över att jag insåg att jag har tvätt i torktumlaren som ska vikas, disk i diskmaskinen som ska in i skåpen så jag håller mig sysselsatt nu när jag inte ska sova utan kolla mobilen hundra gånger och invänta att klockan närmar sig så vi får hämta sjömannen!