Ett nytt kapitel i livet.
Onsdag morgon och jag har sovit som en stock … Det var som att det var jag som fått propofol i natt haha! I måndags började jag ett nytt kapitel i livet, i karriären och det var nämligen så att jag började mitt nya jobb och det började jag med en ledig dag, vilket var både skönt och nervöst. Hur kan man tycka att det är nervöst med att börja med ledig dag? Jo för att jag hade saker att fixa, både hemma och inför nya jobbet, så det var rätt skönt att börja med ledig dag eftersom sjömannen även han skulle bege sig på jobb i går tisdag, så vi hann fixa så mycket tack vare att vi var lediga båda två.
Vi packade ihop massor med kläder i stugan och annat som behövde komma hem till lägenheten, då jag nu med mitt nya jobb lämnar stuglivet på heltid och börjar leva stadsliv på heltid igen och även om säsongen inte är slut ännu så blir det lättare för mig att ta mig till och från jobb från stan istället för stugan. Så nu kör jag och Mollymus gräsänklingstid i 14 dagar. Passande att sjömannen åkte på jobb samtidigt som jag börjar nya jobbet, för jag är inte mycket till människa just nu , så jävla trött haha!
Men natten till tisdagen blev det inte många timmar. Jag var så spänd, hade så mycket förväntningar och nervositeten smög sig på. Jag vaknade innan klockan ringde och kände att det är lika bra att kliva upp för gör du inte det kommer du aldrig upp. Jag begav mig med en bra känsla i magen med lätt pirrande känsla till min nya arbetsplats, BIVA- Barnintensiven. Och när klockan var 15 och jag slutade kändes det som att jag hade sprungit ett marathon x 3 , aldrig för att jag sprungit ett marthon, men jag kan föreställa mig. Första dagen fick jag verkligen känna på intensivvårdens intensitet. Det var så mycket intryck , så mycket nytt, så många nya namn att lägga på minnet. Men det känns så fruktansvärt bra och det är så fruktansvärt spännande.
Jag har fått mycket heja rop men även en del kommentarer med pekfinger och i ifrågasättande om mitt val, att jag byter jobb. När jag gick ut med att jag lämnade min arbetsplats, Bup akut på instatory men inte gick ut med vad jag skulle göra och vart jag skulle börja. Det är så mycket åsikter om andras val här i livet och vet ni , 98% av de negativa, pekfinger meddelanden är från kvinnor?! Vad ska du göra nu? Det är inte spännande, har du myror i brallan ? varför säger du inte vad du ska göra ? Men du kan ju inte klaga på schemat, du har ju inga barn? Ja jag kan fortsätta länge. Kan man inte bara glädjas åt andras medgångar och vinster?
Men jag har valt att inte bemöta det negativa så mycket , utan jag har valt att gå vidare i livet och byter jobb för att schemat jag hade var fullkomligt vidrigt och det passade inte in i min och sjömannens och mollys familjesituation. Det var inte roligt att nästan inte ha någon ledighet när sjömannen var hemma. Jag ser till mitt eget bästa och känner att detta var något jag behövde göra, för vår skull.
Så det händer saker i livet och det känns så bra. Nu ska jag svepa mitt kaffe och börja fixa här hemma innan det är tid att bege sig mot mitt första kvällspass på nya jobbet. Jag fick ju oxå i går efter jag kommit hem både från jobb och att jag och molly varit ute i stugan ställa mig och laga middag och fixa matlådor, för nu har jag med mig bra och hälsosammare mat varje dag på jobbet , bara det är ju en sak som gör att man bör ropa heja!
Och bara en liten påminnelse, yttrandefrihet betyder inte att du måste komma med spydiga, negativa och sårande ord och tankar om andras beslut i livet. Man kan vara snäll och vara tyst, istället för att eventuellt såra någon.
Kärlek, respekt och en redig gumpkläm på er !