I dag när larmet ringde tänkte jag bara för mig själv, detta är fan inte sant, detta är orimligt, det var som att självaste kishti från Idol satt i mitt huvud och bara vrålade det är oooooorimligt. Jag höll med henne och tänkte för en stund att jag skulle ringa jobbet och säga att självaste kishti sitter i mitt huvudet och skriker att detta är orimligt så det var ju bara att kliva upp och göra allt jag behövde innan det var tid att röra sig mot bussen och tåget. Fruktansvärt tidigt.
Redan kl 8 var jag så redo att åka hem, jag har längtat hem hela dagen och inte alls känt för att vara på jobbet. Det var en lättnad att sätta sig på tåget och åka hemåt med vetskap om att jag kan få sova lite längre i morgon haha.
Världens bästa kamphundar.
Jag tog en längre promenad med hundarna , gav dom mat, fixade mat till mig och har nu bara matlådan inför i morgon att fixa. Jag har vattnat blommorna , ljusen är tända, musiken ljuder från datorn och jag är så redo att gå och lägga mig, men nu kan jag ju inte gå och lägga mig . .. eller det kan man men jag får ju försöka leka vuxen och hålla mig vaken haha.
Så nu ska jag gå igenom mailen.
Röja i köket.
Fixa matlådan.
Och sen ska hundarna rastas och jag får väl se om det finns något att se på tv och bara slappa. Det behövs efter intensiva dagar på jobbet.
Hur har ni det?