Browsing Tag

klädsamt fyllig

Livsstil

Gubbamoment, rediga rövhål & tack så stjärtligt

Ett redigt gubbamoment?!

Måndag och ett redigt gubbamoment har jag med min snygga keps? Kallas dessa keps? Eller vad kallas dom ? Gubbakeps? haha! Jag är i allafall äntligen ledig och jag kickar i gång denna ledighet med att vara både hund och katt(er)vakt.  Älskade Indie har jag hos mig , men katterna är hemma i sin stuga och jag kollar till dom, utfodrar , byter i lådan och ger kärlek.   I går blev jag skrämd och även ikväll, så mitt hjärta är skört.  Dom som känner mig vet att jag är lättskrämd och att bli redigt skrämd 2 dagar i rad är inte bra varken för hjärta eller själ!  Men det är så mysigt att ha älskade Indie här. Att få äran att låna , passa och mysa med henne är så mycket värt för mig som älskar djur och faktiskt saknar pälsbarnen men just nu inte vill ha egna .. eller? Och om 2 dagar får jag hem sjörövaren igen! Drömmen!

Att kommentera en människa kropp.

Jag blir så jävla arg, ledsen och fruktansvärt besviken … men konstigt nog även glad? Det är 2025 och folk påpekar ens jävla kropp så mycket. Jag vet att jag har lagt på mig, att jag är mer klädsamt fyllig än tidigare, men vad fan spelar det för roll ?  Mår du bra av att se att någon har gått upp i vikt ? Ska det vara något negativt?  Jag mår faktiskt bättre än någonsin och känner mig gladare, även om jag inte är lyckligast i livet över att jag har gått upp i vikt, men det finns både medicinska anledningar och annat som gjort det och som gör att jag får kämpa mer för att komma ner i vikt igen … men inte fan skulle jag aldrig någonsin påpeka det till någon. Men kan vi bara enas över att sluta påpeka det? Vad har det med saken att göra? Det sjuka är ju oxå att det är så kallade gamla vänner som påpekar detta, som man inte träffat på länge…  mår man bra när man träffar någon man inte träffat på över 1 år på affären och man säger, men gud vad du lagt på dig?!  Men hej .. det finns ju kanske en anledning varför man inte träffats på länge eller ? Jag är människa och tar åt mig i stunden som alla människor, men sen har jag vuxit som människa och känner mer bara, fy fan att du ännu inte kommit längre och du jobbar med människor?

Hur kan man? Är man stolt över sig själv när man man uttrycker sig så här? Du får träna hur mycket du vill, du får ha hur mycket muskler du vill och du får vara så rund du vill, men du behöver inte kommentera om en smalare/större människa än dig har blivit mer klädsamt fyllig eller gått ner i vikt, du vet inte bakgrunden till det hela …  ..Okej?! Jag blir ju lite glad oxå, för ditt äckliga sett att vara mot en så kallad vän och det första är att påpeka detta stärker ju bara varför man inte sets på ett år .. rediga rövhål? Tack och dra åt helvete!?

Tack från botten av mitt stjärta!

Jag vill från botten av mitt stjärta tacka för alla fina kommentarer, gilla markering och kärlek ni spridit efter förra inlägget. Att ni saknat mig så mycket trodde jag inte, men det gläder mig något så enormt och jag har som sagt saknat er med.  Jag skriver när jag känner för det, när jag känner att jag har något att skriva eller om jag bara vill spy av mig, dela tankar och funderingar.  Men det har varit intensivt sedan förra inlägget, men här är jag igen.  Lycklig som fan över att ni saknat mig så mycket, det värmer enormt!

För er som vill och inte gör det redan men vill hänga med i vad som händer i mitt liv utöver när jag uppdaterar här får gärna följa mig på Instagram ,  ni hittar mig under namnet@tommytott på Instagram om man vill följa mig där. Jag uppdaterar oftare där, men inte lika utförligt som här!

Men tack, tack åter igen för alla fina ord, all kärlek och alla kommentarer.  Det värmer verkligen!

15 september, 2025 by
Livsstil

Att uppstå från de döda ca 9 månader senare ?!

Att uppstå frön de döda?!

Dra mig baklänges .. dra mig i håret och kalla mig Lars haha!  Jag lever. Vi får börja om .

Hej , hejsan .. välkommen tillbaka från de döda? Senast jag skrev här var den 5:e december 2024 och jag har ärligt inte varit inne här sedan dess! Jag lovar er att det var en del att uppdatera innan jag kände att jag kunde komma vidare till att låta fingrarna smeka tangenterna så snabbt som bara jag kan.

Hur mår ni? Hur har ni det? Finns det fortfarande några följare kvar ens? Jag har det fint. Det har hänt saker i livet kan man säga och jag har de senaste månaderna känt en saknad, en glädje och en vilja att på riktigt ta upp bloggen igen. Förra gången var det bara för att jag kände press, men nu efter ca 9 månaders frånvaro, funderande, tänkande och beslutande känner jag , det är fan på tiden Totten att du gör ett inlägg , visar att du lever och att du saknar relationen med läsarna. Jag saknar er trogna, gamla och även ni nya som jag hoppas ska hitta in hit. Jag känner att jag fortfarande inte är klar med bloggeriet.

Vad har hänt på dessa 9 månader?

Vart ska jag börja ?  Jag har vält ut en hel kopp kaffe över min dator så datorjävlen dog ..Jag är en idiot. Så jag delar dator med sjömannen. Jag har helt klart blivit mer klädsamt fyllig haha, vilket jag i sig inte har något emot men varför just på mig? Det finns väl andra kroppar som behöver lite mer fyllighet än jag? Så jag kämpar med det.  Jag har fyllt 39 år, firat 20 år tillsammans med sjömannen och jag har bytt jobb.  Vi har kvar stugan, vi har kvar lägenheten i Malmö men jag har även börjar bli mer och mer medveten om både inredning, miljötänk och hälsan.   Tyvärr har vår älskade Mollymus under våren fått somna in, så nu har vi inga pälsbarn mer som vi äger, utan vi har blivit adopterad av en hund, våra älskade vänners hund, Indie. Vi har blivit hennes extra familj och hon passar vi ibland.  Vi älskar det, vi älskar henne och hennes biologiska familj haha!

Det har röjts i trädgården, ändrats om och det har ändrats om lite i stugan. Vi har massor vi vill göra men rom byggdes inte på en dag.  Men vi byter ut plast mot trä. Både inne och ute.

Jag är på jakt efter en mindre systemkamera som jag kan parkoppla med telefonen så jag kan få bilderna direkt in i telefonen. Då jag vill ta upp fotograferandet igen , men på en annan nivå.

Jag försöker hitta tillbaka till den modemedvetna Totten, han som inte bara gick runt i Jeans och en T-shirt. Utan han som vågade sticka ut och vara sig själv.

Jag planerar att fortsätta blogga, på ett nytt vis.  Men jag vill fortsätta vara lika hjärtlig och ärlig som tidigare, beröra och uppröra men jag kommer ändå välja att inte vara lika öppen. Att hålla mer av det privata livet privat, men att hinta lite då och då . Att inte vara lika öppen. Jag har en helt annan agenda nu, vilket jag hoppas och tror ni kommer gilla. Vi får helt enkelt se.

Men en sak är saker i alla fall. Jag har saknat er , jag har saknat att uttrycka mig, vara jag och få dela med mig av högt och lågt och det känns faktiskt jävligt bra att få låta fingrarna smeka tangenterna så som bara jag kan  och få vara jag igen. Jag har behövt en lång paus, fundera och tydligen bli mer klädsamt fyllig. Men hej .. Tottens is back! I have missed you!

Förövrigt, ikväll har jag varit handmodell för ett företag med  Sustainability Stand, fokus på ekologiskt , hållbart och svenskt.  Produkter som ni kommer älska lika mycket som jag gör.  Att hålla uppe händerna i diverse former och konstellationer är fan inte lätt och vet ni vad .. jag som alltid är bakom kameran har varit framför.  Ni kommer nog känna igen ett par händer i sociala medier framför med tanke på mina tatueringar.

Nu , nu ska jag ta och krypa till kojs.
Det är en skräckblandad förtjusning att våga publicera igen … kommer någon läsa, har jag några läsare kvar? Är ni redo för Totten 2.0 ?

Kram och en stor gumpkläm till er som hänger kvar!

2 september, 2025 by