Browsing Tag

livet

Stuglivet

Att älska en man gör mig kriminell i 71 länder.

Delar av inlägget är i betalt samarbete med Payup.se

Pride månad – att älska den man vill.

Det är onsdag och halva veckan har gått. Jag jobbar fem av 7 dagar denna veckan och avslutar veckan med ett kvällspass.  Just nu är livet tufft, jag mår inte riktigt bra och känner bara att jag har fått nog. Jag är trött på exakt allt, jag är trött på pendlingen, jag är trött på att värken är ett helvete och jag är trött på vara ledsen och sakna, saknaden efter mamma är fruktansvärd och just nu känns det som om jag aldrig kommer läka. Det pågår så mycket i livet och jag hinner och orkar inte riktigt med.  Jag har så låg självkänsla just nu och tror inte ett skit på mig själv.  Så ja, det är mycket tankar och funderingar och jag funderar på framtiden, hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Dessutom måste jag bara ännu en gång inse att jag behöver inte vara alla till lags, jag måste börja tänka på mig själv igen istället för alla andra och ännu en gång börja säga i från och sluta låta folks åsikter komma åt mig och sluta låta folk utnyttja mig/oss och våra liv.  Det blir bättre, det vet jag, men det är mycket just nu och de senaste 6 månaderna har varit så fruktansvärt tuffa och jag önskar bara att vänner kunde vara mer förstående och inte utnyttja min snällhet.

Men jag väljer att försöka fokusera på det positiva i livet och det är min familj, sjömannen och kamphunden och just nu är det som ni vet säsong i stugan där vi spenderar all vår lediga tid och där vi fixar och gör om en hel del. Många undrar hur vi har råd med tanke på omständigheterna och jag vet att det är många som har det tufft ekonomiskt just nu, men ett tips i denna tradiga värld där många har det kämpigt just nu är att kolla upp om du kan Samla lånSå att du kanske kommer ner i kostnader.

Dessutom är det Pride månad.  Och den behöver verkligen upplysas. För 2022 och att älska den jag älskar, att sova med min kille gör att jag klassas som kriminell i 71 länder. Hur i helvete är det möjligt? Det är så fruktansvärt sjuk. Fördomarna och hatet med oss homosexuella fortsätter att hagla, bara här om dagen såg jag en nedvärderande kommentar om oss bögar och det var från en gammal kollega. Jag blir så arg och ledsen, att se personer som säger att dom tycker så mycket om en skriva så mycket skit , offentligt.  Jag inser mer och mer varje dag att jag behöver komma i gång med skrivandet som förr, om livet och att våga älska den man älskar.

Bara ett litet hej, livet rullar på men det är tufft och jag kämpar på och livet kämpar emot mig.
Va rädd om varandra!

Stuglivet

Syrener, dom lever och jag har utsatt mig själv för tortyr

Syrenerna sprider en magisk doft.

Fredag kväll är här och solen har under eftermiddagen försökt kämpa sig igenom alla tunga moln och under ca en timmas tid så var solen helt framme.  Alla tomatplantor levde och mådde sina bästa liv trots det tuffa livet utan vatten på flera dagar, det är fan helt otroligt. Övriga växter som är utplanterade lever oxå sina bästa liv ser det ut som och även gräsmattan har börjat leva sitt bästa liv efter vi sådde gräsfrön i mitten där det förut var en rabatt.  Syrenerna är i full blom och det är så vackert och doftar helt magiskt

Jag har packat upp och bara slappat under hela eftermiddagen, letat självutlösaren som inte finns här i stugan heller och så inser jag att jag har utsatt mig själv för tortyr , för när jag packade upp och fixade här i stugan så efter någon timma så springer Molly runt och gnäller och letar efter något. Helvetes jävla rövballe oxå, jag har glömt att ta med mig både Fjordy och Lambi så nu är båda hennes bebisar hemma i lägenheten och jag får därmed försöka överleva denna tortyr som jag utsatt mig själv för genom att glömma hennes snusknallar hemma. Jag måste leta i stugan, för jag har för mig att vi har gömt undan ett gosedjur någonstans.

Jag har lagat middag och hällt upp mig ett glas Puy Chéri, spritt ut nya gräsfrön på de ställen som behövs, gödslat och nu jävlar håller jag på vattna gräsmattan som om det inte finns en morgondag och så sitter jag ute på terrassen med datorn, skön musik och vin. Livet, livet alltså. Det är bara sjömannen som saknas så hade det varit komplett.  Jag är glad att jag valde att packa och köra ut och spendera tiden här, för det är något speciellt med att komma hit, jag kopplar av på ett helt annat sätt än inne i stan.

Stuglivet

När fredagen inte blir som man planerar

När fredagen inte blir som man planerar.

Denna fredagen kan kyssa mig där jag är högast när jag plockar blåbär. Eller föresten, det kanske jag hade gillat och för det andra så plockar jag ju inte blåbär, så det är väl kanske helt omöjligt att bli kysst där? Skit samma, denna fredagen kan dra åt helvete rent ut sagt.

Vädret har varit sådär och jag har haft en jävligt konstig känsla i kroppen hela dagen. Jag vaknade innan kl 06 och kunde inte somna om så innan 7 var jag uppe och redan när jag vaknade hade jag en olustig känsla i kroppen och den har inte släppt, jag har haft allmänt ont, inget har blivit som jag har tänkt så jag packade ihop och körde till lägenheten och tvättade och sov på soffan.

Jag ska dessutom jobba i morgon och kollar tågen och det går inget tåg förbi Oxie så att jag ska hinna till jobbet i tid i morgon och dessutom fortsätter strulet med urspårningar, obehöriga på rälsen och annat skit som gör att inte ett enda jävla tåg går som det ska. Så jag är även irritabel över detta, jag börjar bli så jävla trött på att tågen inte går som dom ska. Och varför i hela helvetet kan folk inte bara hålla sig i från spåren?  Förbannade jävla idioter!  Och ja, här kommer säkert något jävla snille säga men varför kör du inte själv? För att som undersköterska har man inte världens bästa lön och inte med en löneökning på 300kr heller och med dagens bensinpriser så lönar det sig verkligen inte. Hade det varit gratis parkering för personal inom sjukvården så kanske det hade lönat sig , men inte som läget ser ut just nu.

Fotot är från förra helgen och jag ville bara uppdatera och dela med mig om att livet är fan inte perfekt hela tiden och sen slår det mig nu, mitt liv har inte varit perfekt på väldigt många månader. Just nu känns det som att motgångarna bara fortsätter .. konstant. Många säger att motgångar gör en starkare och med tanke på de senaste månaderna så bör jag snart vara världens starkaste man?!

Så ja, min lediga dag som jag såg fram emot har jag inte alls sett fram emot.  Men just nu har jag förlikat mig med att dagen varit som den varit och jag har inte kunnat påverka den. Det är bara gilla läget och så här är ju livet och just nu verkar det som att jag får förlika mig med att livet just nu tar mig hårt bakifrån utan att ens fråga.

Det är inget dåligt liv, bara en jävligt tuff period i livet som verkar fortsätta och jag tar dag för dag och kämpar mig fram.

 

Stuglivet

Lång helg, stugan och dinner ala dafgårds

Lång helg är här.

Torsdag och fyra tidiga morgonpass är nu avklarade.  Herrejävlar vilka dagar och det var med ett leende jag stämplade ut från centraloperation idag, vilken jävla vecka alltså och vilket jävla driv och vilken framgång. Det har varit en hålkäften bra vecka och när min huvudhandledare säger att du är mer eller mindre självgående på sal nu Tommy, du är så duktig och så omtyckt och just innan jag ska gå hem säger en operationssyrra att du är så fruktansvärt duktig Tommy och vi såg redan första veckan i din blick att du kommer bli en bra operationsundersköterska.  Hej tomaten Totten, komplimanger och beröm är något jag har så jävla svårt att ta, jag blir så jävla röd i ansiktet och när det kommer så mycket så blir det .. jobbigt.  Haha, hej ett jävla skryt inlägg , men ibland och just nu när livet är så jävla upp och ned så måste man fan få suga åt sig, skryta och bara ta in och dela med sig.

Men nu har jag stämplat ut för 3 dagars ledighet och sjömannen och kamphundarna hämtade mig på Hyllie och sen körde vi ut till stugan. Sjömannen fixade med vatten och sen drog han på möte. Jag har 2 skitjobbiga hundar här som letar honom och väntar på att han ska komma tillbaka. Jag har plockat upp mat, packat upp en väska och bör väl kanske packa upp en väska till, men jag kände att tända en jävla massa ljus och få upp värmen ännu mer var mer prioriterat och att rigga kameran och självutlösaren och ta fotot ovan till sociala medier, men nu är det lång helg här i stugan. Magiskt.

Och eftersom sjömannen är iväg på möte och jag har jobbat i dag och han har fixat med lägenheten så får det bli snabb mat i dag, en lasagne jävel som självaste Dafgård bjuder på. Vi gör det enkelt för oss, så om en stund startar jag ugnen och så skickar jag in lasagnen där i så den får sköta sig själv, så när sjömannen kommer hem så ska den väl vara ready to serve.  Och nu .. musik från datorn, fulsjunga och packa upp väskan!  Hej torsdag och hej ledigheten, du är efterlängtad och så behövd.

Livsstil

Tröttast i stan, rövkallt och en god jävla carbonara

En god jävla carbonara.

Helvete vilken fart det blev på mig i morse när jag vaknar och inser att jag håller på försova mig. Jag har fan stängt av larmen, snoozat och lyckats stänga av även dom larmen och vaknar 30 min senare än vad jag egentligen klivet upp när jag har tidigt morgonpass.  Jag låg som ett streck i lägenheten och här var det multitasking på hög nivå. Borsta tänder och tvätta ansiktet samtidigt, dra på mig kläderna samtidigt som jag packar väskan. Dom som säger att män inte kan göra flera saker samtidigt har uppenbart inte träffat rätt män haha.

Det var rövkallt ute även i dag på morgonen men det är uppfriskande promenader jag får innan jag är framme vid jobb. Promenad till triangeln, tåget till Lund C och sen promenad till sjukhuset och det har varit en bra dag på jobbet, mycket skratt och fullt ös.  Ändring i mitt schema och jag ska vara på jobbet senast 06:15 för att vi behöver köra i gång tidigare än planerat med en operation och självklart ställer man upp.  Jag har kollat över mitt önskemål på sommarsemester och haft samtal med chefen och vi har ändrat om då dom behövde flytta mig. Så nu får vi se om jag får andra önskemålet av sommar semestern.

Sjömannen och kamphundarna hämtade mig när jag slutade i dag. Helt slut i kroppen och blev helt tom i kroppen när jag såg att jag fått ett rekommenderat brev från ej juristbyrå här i Malmö. Det var inbjudan gällande boupptäckningsförättning av mamma. Hjärtat går i tusen bitar, jag vill bara skrika, lägga mig och dra täcket över huvudet och där vill jag ligga tills det är varmare igen, men det funkar ju inte. Livet fungerar inte så.  Men jag är glad att jag har sjömannen och kamphundarna. I dag är det sjömannen som står för middagen och det blir en dra-ballen-i-gruset god carbonara. Älskar, både maten och sjömannen haha!