Vänner, ni vet den där känslan? Känslan av ren och skär lycka och med en rejäl dos av nervositet, bra nervositet. Den är nu här. I går innan jobbet så satt jag och hittade ett skrivprogram i min macbook, textredigerare, som jag faktiskt kunde påbörja skriva min första ord, de första orden som skall bli min första krönika.
Vänta, skrev jag det där? Skrev jag verkligen krönika? Ja det gjorde ja, och i går och i natt har jag finputsat på den, redigerat, lagt till, fått med mig, redigerat lite till och lagt till lite mer av mig, sparat och slutligen så har jag skickat iväg den.
Jag är så jävla glad och så jävla nervös haha. Det sägs att genom motgångar föds framgången. Här i landet lagom är det stor tabu att faktiskt säga att man är lycklig, att man är duktig och prata om saker som går bra. Just nu går det bra och jag är jävligt duktig. Det händer saker i livet, som för alla, livet är ibland lite extra kämpigt, men man tar sig igenom det och just nu känns det som om jag har hittat hem. Arbetet bakom mig och bloggen börjar äntligen ge tillbaka det där lilla extra, . Något jag länge drömt om och kämpat för.
Det är lite overkligt och ofattbart att någon vill ha mig som krönikör. Känslan är helt fantastiskt och jag bara ler. Och längtar efter mannen och längtar tills tidningen kommer ut, tänk er, hur kommer det kännas att hålla tidningen, i pappersformat, i handen och veta att här i finns jag, här i kommer folk läsa texter som jag skriver och om mig.
Nu kan det bara bli ännu bättre. Jag njuter så länge det vara och jag kommer fortsätta kämpa för mina mål.