Browsing Tag

osynlig sjukdom

Stuglivet

Tårar, en fasan jävel och gay galan

Där sitter hon , våran älskade kamphund Molly.

Läkaren ringde upp i dag som planerat.  Ökningen av medicinen mot min fibromyalgi har gett resultat men inte det resultat min läkare önskade, så efter jag fått gråta, sagt vad jag känner och han vad han tycker och tänker så blev det beslutat att jag ska köra en kort och intensiv kortison kur  och i tablettformat denna gången. Jag ville inte ha kortisonsprutor igen, för det gör så jävla ont och ja, nu blir det tabletter.  Läkaren sa antingen så kommer jag sjukskriva dig Tommy eller så kör vi på detta, vi kör bara en kort kur med kortison för att gå hårt mot inflammationen som just nu blommar inom min kropp, du är snart på benen som vanligt igen. Jag fick ge med mig.

Sjömannen har tjatat på mig i flera dagar att han tycker att jag ska packa och köra till stugan för att vila och för att kunna släppa mina tankar om att jag är en värdelös farsa som inte har kunnat ge hundarna det jag brukar göra, men jag har inte haft orken. Men i dag när läkaren sa , åk ut till stugan, njut av solen och det som gör dig gott, för det behöver du och när sjömannen igen skrev att jag skulle åka ut så gjorde jag det och som ni kan se så är det fler än jag som är glad över det beslutet. Älskade älskade Molly, denna hunden alltså. Hon verkligen älskar livet här i stugan, att få sitta i trädgården hela dagarna och mot min vilja skälla på allt som går förbi och då kör ju även Chanel i gång, så jag har lite mer att jobba på med dessa kamphundar. Förra sommaren var det bara Chanel , men nu jävlar har vi två kamphundar som skäller på allt som rör sig utanför staketet och som dom vaktar deras område.

Jag har inte gjort ett jävla skit sen jag kom ut. Jag satt lite i solen men jag gick snabbt in och la mig under filten i soffan och där slocknade jag. Sen har jag bara suttit på terrassen och kollat på på hundarna, funderat och spånat över trädgården, gråtit över saknaden av mamma, saknaden och den brutala längtan efter sjömannen och så har jag kastat och vrålat ett och annan könsord över den jävla fasanen som har bosatt sig på åkern och skogen bakom. Den har något jävla kåtslag och vrålar så innihelvete  .. hela tiden.  Mina kåtvrål kommer till veckan när sjömannen kommer hem.

Men jag är glad att jag lyssnade på både sjömannen och läkaren och åkte ut till stugan för ännu mer återhämtning. Hundarna kan lulla på i trädgården, jag kan vila ännu mer och släppa mina dåliga farsa tankar och bara vara. Jag har tänt ljus, njuter av kvällssolen från soffan och väntar och bara väntar på att qx gaygala ska köra i gång 21:30. Farbror ska alltså hålla sig uppe länge i dag. Herregud.

Dessutom fick jag ett samtal från en kollega i dag, jag skrattade så tårarna sprutade och jag blev så jävla glad av samtalet. Att få samtal från kollega för att hon bara vill säga att dom saknar mig på jobb, att det märks att jag är borta för det är tyst och ingen som skrattar så hjärtligt som jag och att jag ska stanna hemma tills jag är helt på benen igen och inte känna någon stress, det mina vänner, det gjorde ju oxå att en sten föll från axlarna. För jag är ju en arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna.

Men nu .. bara vara, andas och vänta på att gaygalan början. En dag, en dag ska jag fan närvara på plats på gaygalan.

Livsstil

Ett skov från helvetet , människans bästa vän och variegerade växter på tradera

Fibromyalgi skov från helvetet.

I söndags fick jag ta mig hem från stugan tidigt som fan. Jag har nu i ett par veckor känt att det är något som är på gång i kroppen men inget har hänt. Jag brukar ha ett skov på våren och ett på hösten, ofta i kombination med väderomslag och när årstiderna skiftar om, det brukar komma tidigare, varje år och förra året var det ändå lindrigt och i höstas inget alls .. lite mer ont men inget riktigt skov.. så jag har varit så jävla glad att jag äntligen har  hittat en balans som fungerar för mig och min fibromyalgi, men i lördags natt sket jag i det blå skåpet .. ja hundarna med ska jag säga er.  Chanel kräktes som fan, molly var kass i magen och jag fick inte sova för att hundarna skulle ut hela tiden ( som tur var vi i stugan så det var bara att öppna dörrarna ) och jag grät som ett litet barn för jag hade så ont i magen och muskler och leder kändes som någon skulle slita ur kroppen på mig.  Tänker er att själv sitta på toa med dålig mage, en hund hulkar och ska kräka och den andra springer rundor och letar ställe att skita på ..  Skjut mig!

Jag tog mig hem , tog en lång varm dusch och värktabletter och hade hoppats på eftermiddagen att jag genom att ta korta promenader med hundarna, använda min tens apparat och vila skulle kunna lindra, men fibromyalgi monster ”Ernst-Hugo 90+” har greppet om min kropp. Jag grät, grät och jag grät mer. Jag fick sjukanmäla mig och i måndags fick jag tag i läkaren och han sa, vi pratade om dig på ronden i dag Tommy, du kom inte i höstas med skov och nu trodde vi du hade klarat dig från vårskovet med eftersom det värsta väderomslagen är över, men  när du själv ringer och gråter så vet vi att nu är det kört. Det blir värktabletter 3 gånger om dagen och lägger det sig inte så blir det kortison kur, en kort och intensiv.  Och ordinationen, du börjar inte jobba bara för vi ökar medicineringen ett tag, du stannar hemma, tar korta promenader och vilar. Du vilar Tommy och få personer är så ensvis och starka som du är Tommy.

Människans bästa vänner, kamphundarna! <3

Jag har gjort som läkaren sa. Jag har gråtit, jag har tagit medicinen, jag har tagit korta promenader med hundarna och så har jag gråtit lite mer under tiden jag har vilat. Jag har känt mig så jävla .. svag! Alla som känner mig vet att jag är inte den som är hemma från jobbet, jag hatar det, jag klagar sällan över värken,  jag hatar det mer än allt. Men jag har nu varit hemma från jobbet och jag har varit ”soff-liggandes ” sen i söndags och i dag är första dagen jag inte grät för att jag skulle av sängen. Värktabletterna hjälper, men jag mår fortfarande åt helvete i kroppen.   Inte nog med att jag gråtit pga värken så har jag haft så dåligt samvete för att hundarna inte fått det dom behöver och vad jag är van att ge dom, dom har inte lidit men dom har inte fått den aktivering som vi ger dom. Sjömannen sa, dom lider inte av det men jag är som jag är,  skaffar man djur ska dom skötas och dom ska aktiveras.  Dom har varit som iglar på mig, släpper mig inte med blicken  och har varit världens bästa hundar .. inte hela tiden då dom inte riktigt fattar att jag har ont i hela kroppen och vissa gånger när dom klivit på mig känns det som att det är knivar i varende jävla muskel så jag har vrålat rakt ut. Dom har blivit rädd,  jag har gråtit för att jag skrämde dom. Ja jag har helt ärligt varit ett jävla vrak. Jag hatar skoven, jag hatar fibromyalgi och jag hatar att jag ibland måste välja att ska jag göra något så kan du bli lidande med värk från helvette, eller så lever du ett tråkigt liv och inte gör ett skit och har ”hanterbar” värk.   Det har till och med varit så jävla illa att jag haft problem att öppna en snusdosa, tänk er då att stå på central operation och ska öppna upp sterila förpackningar? Jag hade fan osterilat allt.

Ikväll har jag äntligen orkat göra annat än att ligga i soffan , men jag tar det lugnt. Jag satt och kollade på alla växter och skakade bara på huvudet, Totten, du kan fan inte spara alla sticklingar du tar heller så nu när du har lite energi så lägger du ut åtminstone 2 på tradera. Du har funderat ett tag på testa detta med tradera, men det är ju som rysk roulett. Antingen får man nästan inga pengar alls eller så får man vad sticklingarna är värda, så jag har lagt ut 2 stycken på tradera. Ni kan hitta mina auktioner här!

Jag hoppas innerligt att det börjar ge med sig och gå åt rätt håll. Men jag har lovat läkaren att vara hemma denna veckan och vi ska pratas vid igen på fredag  morgon för att höra om jag klarar att köra på med dosökning eller om jag måste köra i gång med en intensiv kur med kortison.  Men nu , nu känns det som jag har kört ett träningspass på flera timmar och handlederna börjar hinta om att det räcker nu!

 

Vi hörs ..  och tills dess.  Va rädd om er och lyssna på er kropp.

Och snälla, om inte en person ber om råd så ge för fan inga råd. Efter ca 9 år med fibromyalgi så har jag testat både det ena och det andra. Jag vet på ett ungefär vad som fungerar för mig och om jag inte ber om råd, snälla tala inte om för mig hur jag ska leva mitt liv och vad jag ska testa. Snälla? Det är tillräckligt jobbigt som det är att behöva stanna hemma, fast jag egentligen inte vill,