När känslorna ligger utanpå.
Det har varit intensiva dagar och jag har i 1-2 veckor haft en konstig känsla i kroppen, en ledsamhets känsla i kroppen. En känsla som jag har tryckt bort med både hull och hår. För att jag helt enkelt inte har orkat och haft lust att känna efter, vilket oxå ger känslan av att Totten du är så dum i huvudet, du ska inte göra så här och du lovade dig själv att inte göra så , men here we go again. Du är dum i huvudet Totten.
I dag brast det på riktigt. I kombination med att jag snubblade och slog i magen i går och vaknar upp med sån sjuk smärta i vänster sida av magen att jag har så ont när jag reser mig upp och kände bara att tårarna brinner innanför ögonlocken. Jag har velat gråta hela dagen, av både smärta i magen och av känslan, saknaden efter mamma och känslan av att jag är snart 37 år och åsikterna haglar om både plantering , placering, val av växter så jag valde att packa väskan och ta bilen och köra hem till lägenheten, ta en lång dusch och bara få vara, andas och få gråta ute själv. Att belasta sjömannen när även han har det tufft är något jag inte känner för, men ändå borde kunna göra, men jag är ju en person som tänker på allt och alla … framför mig själv.
Men jag behövde detta. Få åka hem, stå i duschen i 40 minuter och kolla igenom växterna där hemma , sakna, gråta och känna och fundera. Vissa saker landar bättre när man bara får gråta ut, känna och vara själv. Det är så mycket jag vill göra i trädgården här i stugan, planering, plantering och val av plantor. Och jag har stört mig så mycket på att det är så mycket insyn hos oss då vi har en hörntomt, vilket jag älskar, men hatar att förra ägarna inte valt att fokusera på insynsskyddade växter och valt annat. Jag har varit säker på att jag vill Rhododendron och Hortensia i en hörna tillsammans, för det är magiska växter, men jag inser mer och mer att det är fel, det är vackra växter som har sin charm, men det är inte det jag vill egentligen. Det är inte så jag vill ha det. Jag är ute efter något annat, även om Rhododendron och Hortensia är magiska, så har jag bestämt mig för att de 2 plantor rhododendron jag har ska kastas så långt i från vår tomt jag bara kan. Jag vill och behöver ha annat och det är okej.
Det är mycket känslor och tankar i kroppen just nu. Att bygga upp sin egna trädgård från början och allt man vill. Input, tankar och funderingar är något jag tar emot tacksamt, men att tillåta mig att ha mina åsikter, tankar, placering och funderingar och låta mig lära av mina misstag är viktigt … men att fixa med trädgården och hålla på ger oxå mycket tankar och känslor kring Mamma, för mamma älskade detta. Hon älskade livet i huset, trädgårdsfix och blomfix inne i lägenheten. Mamma lever kvar även här i stugan med hennes favoritblomma, Liljekonvalj och vi har den rosa sorten som är lite mer ovanlig och eftersom det är Mammas favoritblomma och den kommer nu i kombination med att jag verkligen vill sätta vår egen prägel på det hela, så känns det extra tufft. Det i kombination med att svärmors favorit blomma tulpan blommar i sin prakt och vissa är redan överblommade. Det är mycket känslor , tankar och funderingar. Känslorna ligger utanpå och jag vill helst av allt bara gråta hela tiden. Det är okej , men jag tillåter mig inte riktigt att göra det.
Jag ska bara tillåta mig att göra det jag vill, att inte känna att ett nej är något som inte sårar och att tillåta mig att leka, göra och få känna känslan att detta blir inte bra , att det är okej. Att våga göra det hjärtat säger är bra men att det kanske inte är det bästa för växterna att placeras så, men man lär så länge man lever och det är det jag vill , jag vill få känna känslan att göra mitt, att lära av vad som är fel från rätt i trädgården och bara få bygga upp vår och min trädgård till vår egen. För det är ju jag som har det intresset, sjöhunken han bygger tillsammans med mig och jag planterar och han bara litar på mitt omdöme med växter med tanke på att det är jag som har det intresset. Och just nu behöver jag det, att få plantera de växter som hjärtat säger att här ska de vara, dessa växter vill jag ha här, även om det är fel enligt växtens behov så behöver jag få lära av de jag gör. Och plantera det jag verkligen vill.Det jag vill ha och det som känns rätt nu.
Just nu är både hjärta och själ sårbart, ledsamt och .. fruktansvärt krossat. Så detta är något som jag känner är läkande, men även så mycket sorg efter mamma. Men jag behöver få gå min egna väg, få göra som jag vill och känner .. för att läka. Och få leka mig fram i trädgården med val av växter, placering och få lära av mina misstag. För det är något som hjälper mig att bearbeta sorgen, saknaden och kärleken. Jag behöver bara få vara, göra och leva. Utan massa åsikter, krav och tankar. Tyck att jag är dum i huvudet som gör som jag gör, det är okej, men jag behöver bara få leka och lära mig av mina misstag, fel från rätt. Utan att få höra det.
Mamma, du finns alltid med mig, du hade älskat att få hjälpa till här i trädgården, planerat, planterat och handlat massa onödiga växter och saker.
Mamma, du fattas mig så fruktansvärt och jag önskar inget hellre än att du fick uppleva det jag bygger upp nu. Men det är försent och jag får göra detta ensam, med dig i hjärtat och tankarna. Mamma, du fattas mig!
No Comments