Browsing Tag

livet

Livsstil

Kaffe intravenöst, när kroppen tycker annat än huvudet och hundhår överallt

Cafego – höghöjdskaffet för kaffe älskaren.

Giv.mig.styrka. Det är en trött Totten ni ser här i bild, nyduschad och vaken. Eller uppe, vaken är väl väldigt oklart men när jag vaknade i morse så kände jag mig utvilad men kroppen kände annorlunda. Det märks att hösten är här, för min kropp hatar detta, den bara skriker av trötthet, värk och är otroligt segstartad och det är inte bara att hoppa ur sängen som under sommaren.  Kan oxå vara för att det är ju sinnesjukt trist väder ute.

Men hundarna var inte sugen på kliva upp så jag unnade mig en lång, varm dusch och fick i gång kroppen med värmen av det kokheta vattnet och hundarna sov vidare, sen kom den stygga farsan och slet upp dom och slet ut dom på morgonrundan haha. Heja mig.

Nu är dom utfodrade och jag njuter av mitt magiska kaffe från Cafego. Har ni smakat det? Om inte så tycker jag absolut ni ska göra det, det är så fruktansvärt gott och jag får lätt i mig en hel presskanna själv på morgonen när jag är ledig haha. Magiskt.   Jag har en ledig dag och har inget planerat alls för dagen, mer än att jag ska dammsuga ungefär en miljard gånger, för det märks inte bara på vädret och min kropp att hösten är här, det märks även på hundarna, för det är fan hundhår överallt. Jag förstår inte hur det kan bli så mycket hundhår.

16 september, 2022 by
Livsstil

Frånvaro, fredagsbuketten och lifeupdate

Fredagsbuketten är plockad.

Det är fredag och fredagsbuketten är plockad. Det är något speciellt att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka sin egen bukett och ställa in på bordet och hur fin är inte denna lilla bukett med Dahlior. Tänk er, Dahlior som jag själv dragit upp från knölar. Magiskt. Sen att dom klipptes för att stjälkarna på de största , Tyrell hade vikit sig under natten, så då tänkte jag.  Fuck it, vi klipper ett par till och gör en fin fredagsbukett. Bra beslut Totten, bra beslut.

Det är fredag och vi skulle egentligen haft middagsgäster ikväll men vi har ställt in av lite olika anledningar, trist men det är viktigt att lyssna på både mig själv och på sjömannen och i detta fallet sjömannen. Så det känns ändå bra.

Livsuppdatering.

Jag har nu varit sjukskriven snart 1 månad. Och det har varit en månad som varit tuff på många vis, men jag känner mig ändå gladare, stundtals lite piggare och ibland känner jag bara att : Ingen kuk är hårdare än livet. Jag har och är sjukskriven pga jag är totalt slut i kroppen, det har varit tuffa månader och jag har kört på som om inget har hänt, jobbat, slitit, varit social och sen gråtit när ingen ser. Det har varit hemskt, men nu är jag på banan igen och jag har tagit tag och går och pratar med en psykolog om det som tyngst mig mest , nämligen min sorg efter mamma, mina tankar, funderingar och mina känslor. Det är fruktansvärt att riva av plåstren och mötas av öppna sår, saker man trodde man hade bearbetat med mammas hastiga borgång är inte alls bearbetade.  Saker som hände för flera år sedan, när jag blev påhoppad och sparkad i ryggen på promenaden med sjömannen, att jag blev förföljd av ett gäng ungar killar för 2 år sedan som ropade och frågade om bögen är duktig på suga kuk. Jag trodde det var bearbetat men tydligen inte. Psykologen sa, Tommy du är fruktansvärt stark men du har många luckor som du inte öppnat och jag ska hjälpa dig öppna dom nu.

Senaste besöket hos Psykologen så sa hon , det är en fröjd att se att du ser piggare ut, att du sätter dig själv i första hand, men du har en bra bit kvar … men jag hoppas innerligt att du tar tag i ditt skrivande som förr igen, för jag har varit inne och scrollat igenom din blogg till något år tillbaka, du har färdighet för att skriva, fenomenal på att uttrycka dig och jag märker att din rädsla att vara exakt den du är finns inte där längre, men det ska vi oxå råda bot på. Första steget är att börja skriva igen, och i dag fredag känns som en bra start.

Det är fredag och trots att jag sovit som en kratta, att sjömannen sovit asadåligt med och att vi fick ställa in planerade middagsbesöket.  Så i dag ska vi uträtta lite ärenden i stan, handla inför helgen och jag ska ladda upp batterierna till max inför måndag, då jag ska testa jobba igen. Hur känns det? Jag vet inte, både helt okej och lite lite betungande, men jag vill försöka komma in i vardagen igen och rutinerna. Jag hatar att gå hemma men är otroligt tacksam att jag denna gången bara lyssnade på psykologen och läkaren och tog mig tiden att börja bearbeta och bara vara.  Kanske är det för tidigt jag går tillbaka till jobbet, men jag tror och hoppas att psykologen har rätt, att jag är redo – tiden får helt enkelt utvisa.

Jag ska starta upp spabadet, daska sjömannen i gumpallalan och fortsatta banan på att det blir fan en bra dag! Its friday bitches!

 

8 juli, 2022 by
Stuglivet

Att älska en man gör mig kriminell i 71 länder.

Delar av inlägget är i betalt samarbete med Payup.se

Pride månad – att älska den man vill.

Det är onsdag och halva veckan har gått. Jag jobbar fem av 7 dagar denna veckan och avslutar veckan med ett kvällspass.  Just nu är livet tufft, jag mår inte riktigt bra och känner bara att jag har fått nog. Jag är trött på exakt allt, jag är trött på pendlingen, jag är trött på att värken är ett helvete och jag är trött på vara ledsen och sakna, saknaden efter mamma är fruktansvärd och just nu känns det som om jag aldrig kommer läka. Det pågår så mycket i livet och jag hinner och orkar inte riktigt med.  Jag har så låg självkänsla just nu och tror inte ett skit på mig själv.  Så ja, det är mycket tankar och funderingar och jag funderar på framtiden, hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Dessutom måste jag bara ännu en gång inse att jag behöver inte vara alla till lags, jag måste börja tänka på mig själv igen istället för alla andra och ännu en gång börja säga i från och sluta låta folks åsikter komma åt mig och sluta låta folk utnyttja mig/oss och våra liv.  Det blir bättre, det vet jag, men det är mycket just nu och de senaste 6 månaderna har varit så fruktansvärt tuffa och jag önskar bara att vänner kunde vara mer förstående och inte utnyttja min snällhet.

Men jag väljer att försöka fokusera på det positiva i livet och det är min familj, sjömannen och kamphunden och just nu är det som ni vet säsong i stugan där vi spenderar all vår lediga tid och där vi fixar och gör om en hel del. Många undrar hur vi har råd med tanke på omständigheterna och jag vet att det är många som har det tufft ekonomiskt just nu, men ett tips i denna tradiga värld där många har det kämpigt just nu är att kolla upp om du kan Samla lån. Så att du kanske kommer ner i kostnader.

Dessutom är det Pride månad.  Och den behöver verkligen upplysas. För 2022 och att älska den jag älskar, att sova med min kille gör att jag klassas som kriminell i 71 länder. Hur i helvete är det möjligt? Det är så fruktansvärt sjuk. Fördomarna och hatet med oss homosexuella fortsätter att hagla, bara här om dagen såg jag en nedvärderande kommentar om oss bögar och det var från en gammal kollega. Jag blir så arg och ledsen, att se personer som säger att dom tycker så mycket om en skriva så mycket skit , offentligt.  Jag inser mer och mer varje dag att jag behöver komma i gång med skrivandet som förr, om livet och att våga älska den man älskar.

Bara ett litet hej, livet rullar på men det är tufft och jag kämpar på och livet kämpar emot mig.
Va rädd om varandra!

8 juni, 2022 by
Stuglivet

Syrener, dom lever och jag har utsatt mig själv för tortyr

Syrenerna sprider en magisk doft.

Fredag kväll är här och solen har under eftermiddagen försökt kämpa sig igenom alla tunga moln och under ca en timmas tid så var solen helt framme.  Alla tomatplantor levde och mådde sina bästa liv trots det tuffa livet utan vatten på flera dagar, det är fan helt otroligt. Övriga växter som är utplanterade lever oxå sina bästa liv ser det ut som och även gräsmattan har börjat leva sitt bästa liv efter vi sådde gräsfrön i mitten där det förut var en rabatt.  Syrenerna är i full blom och det är så vackert och doftar helt magiskt

Jag har packat upp och bara slappat under hela eftermiddagen, letat självutlösaren som inte finns här i stugan heller och så inser jag att jag har utsatt mig själv för tortyr , för när jag packade upp och fixade här i stugan så efter någon timma så springer Molly runt och gnäller och letar efter något. Helvetes jävla rövballe oxå, jag har glömt att ta med mig både Fjordy och Lambi så nu är båda hennes bebisar hemma i lägenheten och jag får därmed försöka överleva denna tortyr som jag utsatt mig själv för genom att glömma hennes snusknallar hemma. Jag måste leta i stugan, för jag har för mig att vi har gömt undan ett gosedjur någonstans.

Jag har lagat middag och hällt upp mig ett glas Puy Chéri, spritt ut nya gräsfrön på de ställen som behövs, gödslat och nu jävlar håller jag på vattna gräsmattan som om det inte finns en morgondag och så sitter jag ute på terrassen med datorn, skön musik och vin. Livet, livet alltså. Det är bara sjömannen som saknas så hade det varit komplett.  Jag är glad att jag valde att packa och köra ut och spendera tiden här, för det är något speciellt med att komma hit, jag kopplar av på ett helt annat sätt än inne i stan.

20 maj, 2022 by
Stuglivet

När fredagen inte blir som man planerar

När fredagen inte blir som man planerar.

Denna fredagen kan kyssa mig där jag är högast när jag plockar blåbär. Eller föresten, det kanske jag hade gillat och för det andra så plockar jag ju inte blåbär, så det är väl kanske helt omöjligt att bli kysst där? Skit samma, denna fredagen kan dra åt helvete rent ut sagt.

Vädret har varit sådär och jag har haft en jävligt konstig känsla i kroppen hela dagen. Jag vaknade innan kl 06 och kunde inte somna om så innan 7 var jag uppe och redan när jag vaknade hade jag en olustig känsla i kroppen och den har inte släppt, jag har haft allmänt ont, inget har blivit som jag har tänkt så jag packade ihop och körde till lägenheten och tvättade och sov på soffan.

Jag ska dessutom jobba i morgon och kollar tågen och det går inget tåg förbi Oxie så att jag ska hinna till jobbet i tid i morgon och dessutom fortsätter strulet med urspårningar, obehöriga på rälsen och annat skit som gör att inte ett enda jävla tåg går som det ska. Så jag är även irritabel över detta, jag börjar bli så jävla trött på att tågen inte går som dom ska. Och varför i hela helvetet kan folk inte bara hålla sig i från spåren?  Förbannade jävla idioter!  Och ja, här kommer säkert något jävla snille säga men varför kör du inte själv? För att som undersköterska har man inte världens bästa lön och inte med en löneökning på 300kr heller och med dagens bensinpriser så lönar det sig verkligen inte. Hade det varit gratis parkering för personal inom sjukvården så kanske det hade lönat sig , men inte som läget ser ut just nu.

Fotot är från förra helgen och jag ville bara uppdatera och dela med mig om att livet är fan inte perfekt hela tiden och sen slår det mig nu, mitt liv har inte varit perfekt på väldigt många månader. Just nu känns det som att motgångarna bara fortsätter .. konstant. Många säger att motgångar gör en starkare och med tanke på de senaste månaderna så bör jag snart vara världens starkaste man?!

Så ja, min lediga dag som jag såg fram emot har jag inte alls sett fram emot.  Men just nu har jag förlikat mig med att dagen varit som den varit och jag har inte kunnat påverka den. Det är bara gilla läget och så här är ju livet och just nu verkar det som att jag får förlika mig med att livet just nu tar mig hårt bakifrån utan att ens fråga.

Det är inget dåligt liv, bara en jävligt tuff period i livet som verkar fortsätta och jag tar dag för dag och kämpar mig fram.

 

13 maj, 2022 by