Browsing Tag

pride

Mode, Shopping och Skönhet

Öresundrunt , Champagne och Café Victor

Öresund runt med vänner.

I går hämtade vi ett par vänner med barnbarn och skulle köra en Öresund runt runda och vi hoppade på bussen utanför oss mot Hyllie. Det började fint med att man inte kunde köpa Öresund runt biljetterna i automaterna men som tur var kund vi köpa dom på pressbyrån och sen sprang vi till tåget. Vi var lite ivriga på att komma iväg så vi hoppade på ett Pågatåg , vilket var det dummaste vi gjort eftersom dom stannar på varje station och Öresundståget stannar bara på enstaka och tar 40 min till Helsingborg, vi satt på tåghelvetet i 1 timma och 15 min. Jag höll på dö.

Väl framme så blev det färgan med lite shopping ( visar längre ner i inlägget ) och så anlände vi till fantastiska Helsingör och vi var lite smått hungriga så vi käkade korv och burgare hos en otrevlig snubbe. Vi bestämde att vi direkt efter det tar tåget till Köpenhamn då det är mer att titta på , så vi hoppade på nästa tåg som tog ca 40 min. Alva roade halva tåget och nu kommer det bästa av hela tågresan, kanske ett av dagens roligaste minnen. När vi nästan var framme vid Hovedbanegarden i Köpenhamn ställer vi oss upp vid dörrarna och helt plötsligt tvärnitar tåget, Alva och Saga ramlar och jag håller i mig i toalettdörren, sjömannen håller där han kan, Siesing försöker ta emot Alva och Saga och hålla sig och Wanda håller sig i sätena. Jag sa tidigare att ramlar någon så kommer jag inte kunna hålla mig, jag brister i skratt så tårarna sprutar.  Tur allt gick bra, inga större skador mer än att en väska gick sönder och hoppas bästa Saga inte har allt för ont i nacken i dag.

Köpenhamn Pride.

Väl framme i Köpenhamn inser vi att Pride har börjat och det är massor av folk. Jag blir helt varm och lycklig i kroppen och njuter av att gå och se alla människor, alla flaggor och hur glada alla är. Nu var vi inte där för att gå i Pride, men känslan av att närvara var fantastiskt. Vi kollade i massa butiker, satt på ett torg och jag tog ett glas Champagne, de andra läsk och öl. Pratade, skrattade och bara njöt av sällskapet , lugnet och alla människor.

Vi letade sedan upp Café Victor där Christopher jobbar som köksmästare och överraskade honom och ville äta. Självklart hade vi inte bokat bord av den anledningen att vi skulle överraska honom. Dom ordnade ett bord till oss kl 18 och vi var där redan kl 17, så vi satte oss ner vid bordet och tog lite och dricka, snackade och kollade in restaurangen. Maten var fantastiskt god, här ovan ser ni en biff bearnaise på 400 gram, sallad med någon senapsvinägrett och massor av pommes och en asagod bea.  Behöver jag säga att vi hade världens matkoma när vi gick där i från?  Jag vill även passa på att ge våran servitör Julian på Café Victor en stor ros – fantastisk kille med härlig humör och fantastisk service.

Efter en fantastisk måltid så var vi så trötta så vi hoppade över de butiker vi sa vi skulle kolla på och så tog vi metron till Kastrup och sedan tåget till Malmö och sen tog jag och sjömannen bussen hem och detta var den värsta resan på hela dagen, vi hoppade till och med av en hållplats tidigare för att vi ville komma hem helskinnade – busschauffören låg efter i tidsplanen och körde därefter. Lord have mercy.

Här nedan kan ni se min och vår shopping. Inget storartat men på färgan kollade vi efter en ryggsäck och hittade denna så vi slapp bära kassar. Utöver väskan blev det en deo till mig och 2 flaskor bubbel. Och i Köpenhamn såg jag en sjukt snygg Levi’s t-shirt som jag bara måste ha så den fick det oxå bli.

Det blev inte mycket fotograferande alls. Jag tog lite outfitbilder när vi var i Köpenhamn och utöver fotona här ovan var det inte mycket jag kände under resans gång att jag inte ska jaga härliga foton till mina sociala medier, utan fota när jag känner för det och vara i stunden och njuta av sällskapet, även fast jag passade på då och då. Jag var däremot mer aktiv på min instastory. Tusen tack till älskade sjömannen, fantastiska Wanda och Tommy, och underbara Saga och Alva för en fantastisk dag. Nästa gång tar vi med André och Camilla och så kör vi en hel dag i bara Köpenhamn.  Något som både jag och sjömannen tycker är, att när vi kommer till Köpenhamn så vi blir så avslappnade och trivs så fruktansvärt bra!

Torsdag och jag är trött då både jag och sjömannen sprang på dass hela kvällen i går , jag hade sån fruktansvärt smärta i magen men vaknade vid 8 tiden i dag, en timmas sovmorgon och här sitter jag nu med en latte, kamphunden är rastad och sjömannen kom upp vid 9 tiden. I dag ska vi nog packa ihop och dra ner till husvagnen – vi får se hur många dagar vi stannar denna gången haha!

 

Homosexualitet

Jag är så jävla feg

Det är Pride i Stockholm och man läser aldrig om att du och sjömannen är där och firar, njuter och umgås med andra homosexuella” 

Pride och jag är så jävla feg.

Jag fick ett mail tidigare ikväll , massor med kärlek och massor med beröm för min ärlighet och råhet här i bloggen. Tack från botten av mitt hjärta … och samtidigt så längst upp i detta inlägg så ser ni ett stycke från mailen som gjorde att det knöt sig i magen och jag bara känner, jag är så jävla feg.

Jag har aldrig varit på en Pride, av olika anledningar. En av anledningarna är att jag tycker alla har rätt att älska den man vill, vara den man är men jag har lite svårt för detta med att så många kastar av sig kläderna och går så gott som naken igenom paraden, inget ont, men jag har inte satt mig in i vad det egentligen står för och den andra, men största, anledningen är att det ligger en underliggande rädsla och gror och som säger, gå inte, gå inte Totten.  Och det sistnämnda är det som gör att jag inte gått på en enda Pride.

Jag får ofta höra att du som vågar vara dig själv, du som bloggar och skriver om ditt liv som öppet homosexuell. Du om någon borde väl vara på Pride.  Och här känner jag att jag har ett ansvar som jag inte riktigt klarar av att bemästra och det känns .. fruktansvärt. Att för 13 år sedan med tårar komma ut som homosexuell och äntligen få den där känslan att en stor sten föll från mina axlar, jag kunde börja leva. Leva det liv jag vill och för den jag verkligen är. Men nu många år senare så är det inte samma känsla. För kan jag verkligen leva mitt liv för den jag är och visa öppet vem jag älskar? Säger jag alltid rakt ut när någon frågar om min flickvän, säger jag då att jag har en pojkvän? Nej , jag läser av situationen och pratar bort det.  Just av rädslan att behöva bli påhoppad, inte alltid men ofta.

För ett par år sedan blev jag påhoppad och sparkad i ryggen, när jag gick på kryckor för en förslitningsskada i foten. Sjömannen gick med hundarna. Vi visade inget att vi var ett par, men just där och då blev jag sparkad i ryggen och än i dag kan orden eka i mitt huvud när jag möter ett killgäng – go faster , go faster you gay. 

Varför går ni inte hand i hand? Varför pussas ni inte offentligt?

Nej, jag och sjömannen visar sällan våran kärlek till varandra ute och på offentliga platser. Och nej det beror inte bara på ovan skrivna styckte att vi ska bli påhoppad, sparkad och slagen, få höra skällsord utan för den enkla anledningen att jag vill inte vara en “attraktion” som folk stirrar på.  Jag vet inte vad som är värst, att bli hoppad, ropad efter eller helt enkelt bli utstirrad. Att inte våga och kunna lägga armen om den man älskar  eller att inte våga ta sin killes hand när man går någonstans,av rädslan att gänget lite bakom ska börja ropa och kalla en okvädesord – det är inte att leva och vara den man är.

Jag har en hel del vänner som ser ner på Pride och tycker det är onödigt, för varför ska vi HBTQIA-personer ha en egen parad när de heterosexuella inte har en egen parad?  Andra som åker på pride säger att dom åker för att här kan man vara “normen”. Och just av den enkla anledningen är att vi inte kan eller rättare sagt , vi vågar inte göra det ni heterosexuella par gör dagligen utan att någon höjer på ögonen, ropar skällsord eller sparkar på er – Så dra åt helvete med frasen att vi inte har någon parad.

Det är 2018, jag är fruktansvärt stolt över mig själv och den jag har kommit att bli sedan jag kom ut som homosexuell. Jag är så förbaskat kär i killen som fångade mitt hjärta för 13 år sedan och jag önskar och vill visa hela världen att , titta på honom, titta på oss. Jag vill hålla hans hand och visa att , oavsett fast vi enligt många inte tillhör normen så är vår kärlek lika fin och värdefull som din är. Men det gör jag inte, det gör vi inte. Jag är en fegis.