Att älska en man gör mig kriminell i 71 länder.

Delar av inlägget är i betalt samarbete med Payup.se

Pride månad – att älska den man vill.

Det är onsdag och halva veckan har gått. Jag jobbar fem av 7 dagar denna veckan och avslutar veckan med ett kvällspass.  Just nu är livet tufft, jag mår inte riktigt bra och känner bara att jag har fått nog. Jag är trött på exakt allt, jag är trött på pendlingen, jag är trött på att värken är ett helvete och jag är trött på vara ledsen och sakna, saknaden efter mamma är fruktansvärd och just nu känns det som om jag aldrig kommer läka. Det pågår så mycket i livet och jag hinner och orkar inte riktigt med.  Jag har så låg självkänsla just nu och tror inte ett skit på mig själv.  Så ja, det är mycket tankar och funderingar och jag funderar på framtiden, hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Dessutom måste jag bara ännu en gång inse att jag behöver inte vara alla till lags, jag måste börja tänka på mig själv igen istället för alla andra och ännu en gång börja säga i från och sluta låta folks åsikter komma åt mig och sluta låta folk utnyttja mig/oss och våra liv.  Det blir bättre, det vet jag, men det är mycket just nu och de senaste 6 månaderna har varit så fruktansvärt tuffa och jag önskar bara att vänner kunde vara mer förstående och inte utnyttja min snällhet.

Men jag väljer att försöka fokusera på det positiva i livet och det är min familj, sjömannen och kamphunden och just nu är det som ni vet säsong i stugan där vi spenderar all vår lediga tid och där vi fixar och gör om en hel del. Många undrar hur vi har råd med tanke på omständigheterna och jag vet att det är många som har det tufft ekonomiskt just nu, men ett tips i denna tradiga värld där många har det kämpigt just nu är att kolla upp om du kan Samla lån. Så att du kanske kommer ner i kostnader.

Dessutom är det Pride månad.  Och den behöver verkligen upplysas. För 2022 och att älska den jag älskar, att sova med min kille gör att jag klassas som kriminell i 71 länder. Hur i helvete är det möjligt? Det är så fruktansvärt sjuk. Fördomarna och hatet med oss homosexuella fortsätter att hagla, bara här om dagen såg jag en nedvärderande kommentar om oss bögar och det var från en gammal kollega. Jag blir så arg och ledsen, att se personer som säger att dom tycker så mycket om en skriva så mycket skit , offentligt.  Jag inser mer och mer varje dag att jag behöver komma i gång med skrivandet som förr, om livet och att våga älska den man älskar.

Bara ett litet hej, livet rullar på men det är tufft och jag kämpar på och livet kämpar emot mig.
Va rädd om varandra!