När längtan är brutal.
Det har varit fullt ös de senaste dagarna och därför har det varit tomt här i bloggen. I fredags kväll gick denna farbror ut på lokal och mötte upp ett par vänner för lite vin och sen fick jag skjuts hem. Lördag förmiddag var lugn och på kvällen var det övertid på Bup akut och söndag spenderades med ett morgonpass på centraloperation, lika så i går på morgonen.
I dag tisdag vaknar vi upp till ett vitt Malmö. Snön är på tillfälligt besök och jag har muttrat för mig själv här på morgonen och mycket under promenaden med kamphundarna. Chanel är verkligen ingen hund som gillar att bli blöt om tassarna och gillar inte kyla, hon är som båda papporna. Det ska vara strålande sol och varmt haha! Jag skulle egentligen jobbat även i dag men jag har fått lägga in om enskild angelägenhet för att jag och min lillasyster ska iväg på möte med en Jurist. Sorgen efter mammas bortgång ligger och bubblar inombords mest hela tiden och i dag ska vi riva upp sorgen lite mer, för att ta del av boupptäckningsförättning. Fruktansvärt men det måste göras.
Det är bara att göras men jag försöker se positivt i det hela oxå och det är att jag och syrran får ett par timmar bara hon och jag, så efter mötet tänker vi att vi ska unna oss en lunch ute tillsammans när hon ändå är i stan oxå. Det ser jag fram emot. Dessutom är nedräkningen brutal, för nu är det bara ett dygn kvar tills sjömannen kommer hem. Wiho!
