I måndags var dagen med stort D kommen. Det var tid för mig att röra mig till Helsingborg för min första föreläsning. Med mig hade jag min älskade lillasyster som fick agera fotograf och älskade Anna, för att hålla mig lugn och självklart skulle hon vara med på min första föreläsning. Söndag kväll drack vi vin och planerade upplägget lite löst och när vi skulle köra. Anna tyckte 7 men jag tyckte 07.15 men klockan blev närmare 07.30 innan vi lämnade Malmö. Självklart var det 2 trafikolyckor så vi blev ståendes på motorvägen utanför Helsingborg och det gjorde ju inte att min nervositet la sig. Jag höll bokstavligt talat på att skita ner mig i bilen och när vi väl kom fram gick det snabbt. Jag fick mic på mig och upp på sen för att känna av stämningen.
En skara av de 300 8:or och 9:or som skulle lyssna på mig och 2 föreläsare till.
Jag och Anna i väntan på att jag skulle upp på scen och ordbajsa. Jag var sååå nervös.
Oerhört glad att jag inte var först ut. För nu hann jag känna av stämningen och fundera ännu mer på vad jag skulle säga, hur jag skulle säga och det som mest cirkulerade i mitt huvud var – Jag får inte svära, inte svimma och tänk om jag fiser, det kommer ju fan eka över hela salen på Dunkers kulturhus.
Här ovan har ni de fantastiska arrangörerna som läser kurs i entrepernörskap och som kontaktade mig för att ha med mig som föreläsare.
Det gick så jävla bra. Det blev en tystnad ibland där jag bara tittade ut över eleverna med stor rädsla och tänker, nu jävlar kommer orden igen. Nu kommer någon vråla – Bögjävel, äckel och alla de ord jag själv som 14-15 åring fick höra. Men det kom inte, jag fick dom att skratta, jag lyckades beröra och jag lyckades svära och säga massa konstiga saker.
Falurödfärgen intog ansiktet och jag svimmade inte. Jag var mig själv och jag älskade det.
Att gå från att killen som hatade redovisningar i skolan. Att verkligen hata och få tunghäfta över att prata inför en mindre grupp och att ställa sig upp inför 300 ungdomar och vuxna och berätta om mitt liv som öppet homosexuell. Hatet jag fått höra, hur detta har präglat mig och att våga vara sig själv. Detta är nog ett av det roligaste jag gjort i mitt liv och jag har fått mersmak. verkligen mersmak. Nu går hjärnan på högvarv och jag har börjat planera och fundera på flera föreläsningar. Jag vill verkligen ut och ställa mig och prata om mina erfarenheter som HBTQ person i sverige och nå ut till flera.
I slutet blev vi alla uppkallade på scenan och blev tackade med en fantastisk korg med godsaker. Jag kände mig så stolt och är oerhört glad över att Hanna mailade mig och ville ha med mig.
Jag sitter med ett fånigt leende och känner mig så jävla stolt. Stolt över mig själv att jag verkligen tackade ja till detta och att jag gjorde det. Och glad att jag fick äran att lyssna till de 2 andra, Hanna – som föreläste om rasism och Tasso – HBTQ med annan bakgrund och hur det varit för honom som utländsk att komma ut.
Så vad säger ni ? Vilken skola och klass vill ni att jag kommer och pratar på ? Hjälp mig nu att komma ut på fler föreläsningar. I can do it.