I måndags var dagen med stort D kommen. Det var tid för mig att röra mig till Helsingborg för min första föreläsning. Med mig hade jag min älskade lillasyster som fick agera fotograf och älskade Anna, för att hålla mig lugn och självklart skulle hon vara med på min första föreläsning. Söndag kväll drack vi vin och planerade upplägget lite löst och när vi skulle köra. Anna tyckte 7 men jag tyckte 07.15 men klockan blev närmare 07.30 innan vi lämnade Malmö. Självklart var det 2 trafikolyckor så vi blev ståendes på motorvägen utanför Helsingborg och det gjorde ju inte att min nervositet la sig. Jag höll bokstavligt talat på att skita ner mig i bilen och när vi väl kom fram gick det snabbt. Jag fick mic på mig och upp på sen för att känna av stämningen.
En skara av de 300 8:or och 9:or som skulle lyssna på mig och 2 föreläsare till.
Jag och Anna i väntan på att jag skulle upp på scen och ordbajsa. Jag var sååå nervös.
Oerhört glad att jag inte var först ut. För nu hann jag känna av stämningen och fundera ännu mer på vad jag skulle säga, hur jag skulle säga och det som mest cirkulerade i mitt huvud var – Jag får inte svära, inte svimma och tänk om jag fiser, det kommer ju fan eka över hela salen på Dunkers kulturhus.
Här ovan har ni de fantastiska arrangörerna som läser kurs i entrepernörskap och som kontaktade mig för att ha med mig som föreläsare.
Det gick så jävla bra. Det blev en tystnad ibland där jag bara tittade ut över eleverna med stor rädsla och tänker, nu jävlar kommer orden igen. Nu kommer någon vråla – Bögjävel, äckel och alla de ord jag själv som 14-15 åring fick höra. Men det kom inte, jag fick dom att skratta, jag lyckades beröra och jag lyckades svära och säga massa konstiga saker.
Falurödfärgen intog ansiktet och jag svimmade inte. Jag var mig själv och jag älskade det.
Att gå från att killen som hatade redovisningar i skolan. Att verkligen hata och få tunghäfta över att prata inför en mindre grupp och att ställa sig upp inför 300 ungdomar och vuxna och berätta om mitt liv som öppet homosexuell. Hatet jag fått höra, hur detta har präglat mig och att våga vara sig själv. Detta är nog ett av det roligaste jag gjort i mitt liv och jag har fått mersmak. verkligen mersmak. Nu går hjärnan på högvarv och jag har börjat planera och fundera på flera föreläsningar. Jag vill verkligen ut och ställa mig och prata om mina erfarenheter som HBTQ person i sverige och nå ut till flera.
I slutet blev vi alla uppkallade på scenan och blev tackade med en fantastisk korg med godsaker. Jag kände mig så stolt och är oerhört glad över att Hanna mailade mig och ville ha med mig.
Jag sitter med ett fånigt leende och känner mig så jävla stolt. Stolt över mig själv att jag verkligen tackade ja till detta och att jag gjorde det. Och glad att jag fick äran att lyssna till de 2 andra, Hanna – som föreläste om rasism och Tasso – HBTQ med annan bakgrund och hur det varit för honom som utländsk att komma ut.
Så vad säger ni ? Vilken skola och klass vill ni att jag kommer och pratar på ? Hjälp mig nu att komma ut på fler föreläsningar. I can do it.
12 Comments
Klart du kan göra det!! Du är så jävla grym och jag är så stolt över dig. Älskar dig min fina vän
LOVE U 2 !
Du ser ju så proffsig ut på bilderna!
<3
Grattis. Så underbart. Gulle dig.
När jag ser på bilderna och läser, blir man torr i munnen. Så härligt stolt över dig
Bra jobbat!
Jag tror att många ungdomar har sin bild av bögar men när det sedan står en livs levande framför dem så blir nog reaktionen; ”Fan, han kunde ju vara min bror!”
Trångsynthet och direkt dumhet frodas bland människorna och det är faktiskt en sanning. Folk har sin åsikt och så är det liksom bra med det! Det krävs mycket för att förändra ingrodda teser om vad som är rätt och fel, normalt och onormalt.
Du har gjort ett bra jobb och måtte detta följas av fler föreläsningar för därute finns så många inskränkta människor som behöver upplysas. Fast detta är ju såklart inget de själva inser.
Life goes on; dumhet vänder blad och blir äldre och mognare och med den insikten kanske det finns en och annan som just den där dagen lyssnade på dig och fick just uppleva den där bladvändningen.
Rupert Brooke, denna underbara och vackra poet som dock gick bort alldeles för tidigt skrev denna rad ur dikten, The Hill;
”We are Earth’s best, that learnt her lesson here.
Life is our cry. We have kept the faith!” we said;
”We shall go down with unreluctant tread
Rose-crowned into the darkness!”… Proud we were,
And laughed, that had such brave true things to say.
Visst hade han rätt!
Vi bögar kämpar på, vi berättar att livet som bög är så enkelt men att det är de utpekat sorgset bortkomna som förstör vår vardag, vår kärlek. Människor som är bittra, som känner hat, försmådda och små; de hatar oss!
Men du hata inte dem…
Tack för underbara ord Dan, dom värmer!
Klart du ska vara stolt över dig själv som tog detta klivet upp på en scen och prata inför en grupp människor. Känner så väl igen den där enorma nervositeten innan och sen hur det känns efteråt, precis som den där dagen när man var barn och fixa att cykla iväg utan stöd. Lycka och frihet. Förstår även din mersmak. Nu är det många år sedan jag själv höll föredrag… Men på den tiden hade jag mycket stöd ifrån min pappa som var van vid att stå inför publik och prata. Det du gör Tommy är viktigt och jag hoppas att du får fler sådana här tillfällen att komma ut och prata. Kram
Vilka fina ord, tack så mycket Ann-Ki. Det värmer verkligen! 🙂
Jag hoppas oxå jag får fler möjligheter att föreläsa, för jag gillade det verkligen.
KRAM
Jag hade förmånen att tillsammans med mina elever få vara på plats på Dunkers och lyssna på dig. Så jäkla starkt gjort av dig att stå inför alla dessa elever som ibland kan vräka ur sig alla möjliga opassande ord utan en tanke på hur det känns för de som orden är riktade mot. Du lyckades verkligen nå ut till elverna och beröra dem med ditt sätt att bara vara dig själv! Vi har haft många långa diskussioner om ämnet både innan och efter din föreläsning. Du väckte tankar och känslor hos många. Jag hoppas att många fler får förmånen att lyssna på dig! Jag känner inte dig men Gud vad jag blev stolt över dig! Alla lycka till dig!
Tusen tusen tack för dina fantastisk värmande och rörande ord. Jag blev rörd till tårar och så glad.
Jag är glad att jag valde att ställa upp och nu hoppas jag att jag kan få i gång fler föreläsningar och fortsätta med detta, för jag älskade det!
Jag hoppas jag ska kunna komma ut på fler skolor och föreläsa.
Trevlig helg och hälsa klassen från mig!
Stor kram