🕊 Sov gott älskade , älskade Mamma 🕊
Det är lördag morgon och vi vaknar upp här hemma i Malmö tillsammans med kamphundarna som har legat tätt intill hela natten. Jag vaknar upp tom i kroppen och känner mig helt slut men samtidigt så känner jag en konstig lättnande känsla i kroppen, det är en märklig känsla. Men jag är tom och en del av min kropp är så trasig och den kommer aldrig , aldrig läka.
I torsdags lämnade vi kamphundarna hos bästa Lena och sen körde vi till Svedala och parkerade bilen för att möta upp Lizette och Mattias och samköra mot Västerås där vi skulle ta in på hotell för natten för att kliva upp tidigt fredag morgon , käka hotellfrukost tillsammans och göra oss i ordning för att ta ett sista farväl av min älskade mamma, en älskade mamma, en älskade svärmor, en älskade mormor, farmor och syster och vän!
Jag kunde inte sova så bra natten till fredagen och att köra från Västerås mot Enköping och hämta upp handbuketterna och sedan köra mot Vårfrukyrkan i Enköping var hemsk. Kyrkan var otroligt vacker och när vi kom in låg hon där i sin kista med en magiskt vacker bukett på. Tårarna rann och det kändes så fel men ändå så rätt. Att begrava och säga hej då till sin mamma på 64 år är hemskt och inget man ska behöva göra. Du slets i från mig alldeles för tidigt. Kom och visa dig i bland mamma och du fattas mig så mycket.
Nu ska allt landa och livet ska på något vis kunna fortlöpa och vardagen ska finnas ännu en gång med stor sorg i hjärtat. Det är okej att vara ledsen , gråta, känna och att inte alltid vara glad. Så nu ska jag njuta av en god kopp kaffe och sen snygga till mig efter nattens sömn, packa och så ska jag ta min lilla familj , sjömannen och kamphundarna och åka ut till stugan för ett dygn där.
Mamma 💔
#Aldrigskajagslutaälskadig
#Aldrigensam
Jag och sjömannen innan begravningen!