Browsing Tag

saknad

Livsstil

Giv mig styrka, söndag och kvalitetstid med syrran

Söndag morgon.

Tack Cafego att ni finns och för att ni hjälper mig klara av dagarna med ert kaffe. Det är helt magiskt och just nu behövs litervis med kaffe för kroppen är så jävla trött och för att jag ska överleva dagen med 2 galna kamphundar , som båda löper.

Dom röjer runt här hemma, är ännu värre med närhet än tidigare och nu försöker dom verkligen krypa innanför skinnet på mig och i går vill jag nästan bara lägga mig ner och gråta. Jag håller på plantera om växter och har fyllt upp ett glas bubbel och ska vända mig om, vilka är där ? Jo hundarna så jag trampar på dom, håller på ramlar och drar ner bubbel flaskan i golvet och Molly får bubbel över sig. Så hon får duscha,  sen trampar jag nästan på dom igen och river ner en vas med blommor på Chanel så hon får duscha och inte nog med det så händer det igen och dom får stearin på sig så dom behövde duschas  .. IGEN?!  Dessutom hoppade molly upp och snodde korv från min middagstallrikt.. Förstår ni varför jag behöver kaffe för att överleva och varför jag bara ville lägga mig ner och gråta?

Jag har kunnat sova lite bättre i natt men jag är fortfarande så jävla trött.  Var ju ingen mening att jag röjd upp efter hundarna och städade i går, för Molly har haft fest i natt, transportburarna stod på andra ställen, kuddar överallt och mat i halva köket. Men hej , det är söndag, solen den skiner och i eftermiddag ska jag ha lite egentid med min älskade lillasyster, det känns dom det var länge sen vi sågs och så ska jag hämta hem lite prylar som jag har fått efter mamma nu när dom i fredags tömde henne och hennes sambos lägenhet.

 

Föresten, tommytottcafego ger er 25% på er order inne hos cafego, passa på att beställa hem fantastiskt gott kaffe!

Livsstil

Efter 14 långa veckor firar jag med bubbel – vilken jävla lycka och sorg på samma gång!

Äntligen är namnbytet godkänt <3

Jag lever och har hälsan i behåll. Kamphundarna har inte tagit död på mig  .. ännu även om dom har försökt kväva mig med att dom ska ligga nära, slicka på mig och slåss om vem som ska ligga närmast.  Jag tog bilen och körde en runda bara för att jag behövde få distans, stannade utanför syrrans jobb och snackade lite med henne och sen körde jag till systemet och köpte en liten flaska bubbel , i fall jag kände att nu jävlar är hundarna förjävliga så att jag kan spetsa deras vatten med bubbel ( ni förstår att jag är ironisk va?) haha.

Vi har varit på promenader och plötsligt ringer det på mobilen från ett nummer jag inte känner igen och just nu ringer det så extremt mycket försäljare så jag vill bara kräkas så jag svarade inte, utan sökte upp numret och det visade sig att numret gick till en handläggare på skatteverket. Jag ringde direkt upp och kommer till en telefonsvarare. Lägger på irriterat men ringer upp igen och talar in meddelande om att jag missade samtalet så hon får gärna ringa upp mig igen. Det tog 3-5 min sen ringde hon. Hon ville bara kolla av lite gällande min ansökan och dubbelkolla så jag hade kivra, för hon skulle bara vi pratat klart i telefon godkänna min ansökan.  En glädje tår rann ner från min kind.

Bara ett par minuter efter så får jag meddelande om ett besked i Kivra. Jag loggade in och klickade nervöst upp bilagan och där stod det, att mitt namnbyte nu är genomfört och godkänt.  Sån.jävla.lycka!  Strax efter att mamma somnade in den 17:e februari började jag fundera på att ansöka om byta efternamn, för att ta mammas flicknamn , som hon hade som barn för att bära det vidare och för 14 veckor sedan skickade jag in en ansökan. Det har varit 14 jävligt långa veckor, men nu är det äntligen över och Nilsson är nu inte mitt efternamn.  Nu ska det bara fixas nytt körkort, nytt nationellt id, det ska ändras både här och där och jag ska lära in en ny underskrift och jag slår vad om att det kommer nog bli ett och annat fel i början innan det sitter ordentligt, men jag är så jävla glad.

Så mamma, ikväll tar jag mig ett glas rosé bubbel, för att väntan äntligen är över, att jag nu bär ditt flicknamn. Det är både glädje och sorg i dag, för den 17:e varje månad är motig som fan och det känns fruktansvärt konstigt att det redan gått 7 månader sedan jag såg dig senast, pratade med dig, kramade dig och  kunde berätta hur mycket jag älskar dig.  Jag tar en dag i taget, men mamma, du fattas mig så mycket!

Så folket, bubblet hamnade i mig is stället för hundarna 😉

Livsstil

Sista jobbveckan, foodprepp och en stor jävla klumpa i magen

Foodprepp för veckans matlådor.

Det blev ingen uppdatering i går utan jag packade ihop och så körde jag och hundarna hem till lägenheten för att tvätta, fixa matlådor och tvätta. Samt att jag hämtade hem 2 växter som jag tidigare köpt av en tjej här i Malmö och jag lovar er, det var inget dåligt köp jag gjorde haha.  Jag ska visa foton bara dom acklimatiserat sig här och jag snyggat till dom lite.

I dag ringde klockan 04 och det har varit en helvetes natt, jag har knappt sovit något pga värmen och för att jag har en hund ( kamphunden Chanel ) som alltid ska sova så nära och hon brydde sig inte ett skit om att hon var 100 grader varm så det var en trött kille som klev upp när klockan ringde 04.  Men veckans första arbetspass är nu avklarat och jag har nu ikväll stått och fixat matlådor för resten av veckan. Det blir enklast att jag fixade alla matlådor redan idag eftersom jag nu har 2 kvällar i rad, sen ett morgonpass och sedan avslutar vi veckan med ett kvällspass på söndag och på söndag kl 21.00 säger denna herren   .. seeeeemester! Alltså, sista veckan på jobb innan jag går på 14 dagars ledighet och jag längtar så fruktansvärt. 14 dagars ledighet med sjöhunken. Drömmen!

Ikväll har jag en stor klump i magen och tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag vill egentligen bara hoppa över morgondagen, men jag vet att den måste jag igenom, jag bara måste det, för att kanske kunna få känna att sorgen och saknaden kanske ska lätta lite, men det känns rent ut sagt förjävligt. I morgon är det nämligen 6 månader sedan mamma lämnade oss och inte nog med det så är det hennes födelsedag. Älskade, älskade mamma , du fattas mig så fruktansvärt mycket! 🙁

Så nu ska jag öppna växtskåpen och vädra dom, fulsjunga för grannarna och så ska jag städa upp allt ludd från Mollys lilla bebis, hon slaktar den så allt innehåll åker ut. Andas Totten, andas!

Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

Stuglivet

Syrener, dom lever och jag har utsatt mig själv för tortyr

Syrenerna sprider en magisk doft.

Fredag kväll är här och solen har under eftermiddagen försökt kämpa sig igenom alla tunga moln och under ca en timmas tid så var solen helt framme.  Alla tomatplantor levde och mådde sina bästa liv trots det tuffa livet utan vatten på flera dagar, det är fan helt otroligt. Övriga växter som är utplanterade lever oxå sina bästa liv ser det ut som och även gräsmattan har börjat leva sitt bästa liv efter vi sådde gräsfrön i mitten där det förut var en rabatt.  Syrenerna är i full blom och det är så vackert och doftar helt magiskt

Jag har packat upp och bara slappat under hela eftermiddagen, letat självutlösaren som inte finns här i stugan heller och så inser jag att jag har utsatt mig själv för tortyr , för när jag packade upp och fixade här i stugan så efter någon timma så springer Molly runt och gnäller och letar efter något. Helvetes jävla rövballe oxå, jag har glömt att ta med mig både Fjordy och Lambi så nu är båda hennes bebisar hemma i lägenheten och jag får därmed försöka överleva denna tortyr som jag utsatt mig själv för genom att glömma hennes snusknallar hemma. Jag måste leta i stugan, för jag har för mig att vi har gömt undan ett gosedjur någonstans.

Jag har lagat middag och hällt upp mig ett glas Puy Chéri, spritt ut nya gräsfrön på de ställen som behövs, gödslat och nu jävlar håller jag på vattna gräsmattan som om det inte finns en morgondag och så sitter jag ute på terrassen med datorn, skön musik och vin. Livet, livet alltså. Det är bara sjömannen som saknas så hade det varit komplett.  Jag är glad att jag valde att packa och köra ut och spendera tiden här, för det är något speciellt med att komma hit, jag kopplar av på ett helt annat sätt än inne i stan.