Browsing Tag

sorg

Livsstil

Ambivalent, ett helt jävla år av sorg och gräsänkling igen

När kroppen bara vill slitas i tusen bitar.

Årets sämsta bloggare går till … Totten. Grattis .. igen.  Jag förstår inte hur i helvete jag kan vara så jävla kass på att uppdatera. Det går i vågor, jag har uppehåll för jag känner att jag inte har något att skriva om, att det inte är intressant att läsa bloggar längre och responsen är inte som förr. Och ja jag är lite ambivalent till huruvida jag ska fortsätta som bloggare och influencer? Jag har gjort detta i sååå många år, jag har älskat det, jag har hatat det och en del av mig är så redo att lämna bloggen och skrivandet bakom mig, men en del av mig känner bara att jag är inte redo, jag gillar ju det här. Men när man känner att livet just är livet, att man inte har något att dela med sig av samtidigt som man har det, så blir det lätt att man hellre bara låter det vara. Och när responsen inte är som förr , så känns det mer som att det kanske rätt tid även om jag är så jävla ambivalent?!

Men samtidigt så är våren och sommaren runt hörnet, ja kanske inte sommaren men våren är och då vaknar ofta mitt skrivande, stuglivet börjar och jag blommar igen och fotograferar mer. Kanske borde jag släppa kraven på mig själv och bara skriva för min egen skull, men jag ser ju på statistiken att det är ju en hel del som fortfarande hänger här inne, även om ni är oerhört anonyma, tysta och inte har så mycket tankar om vad ni vill att jag skriver om, så gör ju det att jag blir ju ännu mer ambivalent haha. Heja mig och skit på er? haha!

Ett helt jävla år av sorg.

Denna veckan har varit fruktansvärd och jag har sedan i tisdags gått med en konstant klump i magen, tårarna har bränt bakom ögonlocken. För den 14:e Februari förra året fick vi samtalet som vände upp och ned på hela min värld, då jag och lillsyrran körde från Malmö/Svedala efter att jag varit vaken sedan 04 och spenderat hela dagen på jobbet på operation, så fick vi köra mot Akkis, akademiska sjukhuset i Uppsala för att mamma legat inne i dryga en vecka och hon nu bara hade allt från timmar till dagar kvar.  Minnena, dofterna och känslan kom som en käftsmäll och jag har velat gråta mer eller mindre hela tiden. Och i fredags den 17:e Februari var det årsdagen, dagen mamma valde att ta sitt sista andetag, på mormors födelsedag. Och det var i fredags. Jag var som tur var ledig och jag gjorde allt för att dra ut på tiden att åka till kyrkogården, men jag gjorde det. En vacker bukett köptes och jag kramade ljuset där på kyrkogården när vi klev ur bilen.  Det ilade i hela mig, tårarna brände och väl framme vid minneslunden så kom tårarna, jag tände ljus, la buketten och bara stod där och gick därifrån. Det gjorde så ont och jag torkade tårarna .. för att jag är trött på gråta, för det känns som jag mer eller mindre grät mig igenom 2022 och sjömannen har sett nog av dessa tårar .. konstant. Även om han har gått igenom samma helvete själv, så känner jag bara att jag är trött på gråta.  Livet går vidare, saknaden, sorgen och smärtan är den samma som för ett år sedan. Mamma fattas mig så fruktansvärt mycket!

Det är söndag kväll, jag är gräsänkling igen i ett par dagar. Jobbhelgen är över och sjömannen är numera i Danmark , han har mer eller mindre nyss landat. Han ska på kurs ett par dagar så jag är gräsänkling i ett par dagar och det suger ju getröv, speciellt när han varit borta i 3 veckor och skulle vara hemma 3 veckor, men så kommer kursen.  Jag har plockat fram instruktörs kläderna,  gått igenom materialet lite då jag ska utbilda måndag och onsdag. Något jag saknat och längtat till och nu är jag i gång igen som instruktör och det känns superbra, lite pirrig då det är över ett år sedan jag utbildade senast, men det ska nog gå bra.

Vad annars har hänt i våra liv?
Jo det har hänt en hel del, vi har äntligen fått installerat vår nya luftvärme pump i stugan så vi slipper det förbannade oljeelementet som drar mer ström än allt annat och man på riktigt funderar om det här med only fans kan vara något för en blekfet medelåldersman?!  Till och med har jag försökt hitta mannen på instagram som var sugen på få foton på mina fötter och betala massiv summa. Det har gått långt om en med världens fotfobi är villig att fotografera sina egna fötter haha. Nej men skämt å sido, så skönt att ha luftvärme pumpen installerad och klar.

Vi har gjort oss av med både den blå faran och Mr Grey. Något vi under tiden jag sa upp mig från centraloperation i Lund sa, att om jag börjar jobba i Malmö igen så säljer vi en av bilarna och bara har en då alltid en bil mest stod i garaget oavsett om vi var i stugan eller ej,  men det slutade med att båda bilarna såldes och vi köpte en ny gemensam bil, en mini-suv och cab. Älskar bilen.

Så ett lite livstecken från mig.
Jag lever och mår faktiskt riktigt bra , ja förutom att det varit en tuff vecka med mammas årsdag och tunghetskänslan hänger i, så mår jag riktigt bra. Jag har lite svårt att komma ner i ro ikväll så som de andra kvällarna, men jag lever , mår ändå bra och är så nöjd med att vara tillbaka och göra det jag känner att jag kan, vill och bör göra.

Hur mår ni?
Önskemål om vad ni vill läsa?
Lämna gärna en kommentar på detta inlägg, vill ni vara anonyma så uppge inte namnet bara.

 

 

 

Livsstil

Sista jobbveckan, foodprepp och en stor jävla klumpa i magen

Foodprepp för veckans matlådor.

Det blev ingen uppdatering i går utan jag packade ihop och så körde jag och hundarna hem till lägenheten för att tvätta, fixa matlådor och tvätta. Samt att jag hämtade hem 2 växter som jag tidigare köpt av en tjej här i Malmö och jag lovar er, det var inget dåligt köp jag gjorde haha.  Jag ska visa foton bara dom acklimatiserat sig här och jag snyggat till dom lite.

I dag ringde klockan 04 och det har varit en helvetes natt, jag har knappt sovit något pga värmen och för att jag har en hund ( kamphunden Chanel ) som alltid ska sova så nära och hon brydde sig inte ett skit om att hon var 100 grader varm så det var en trött kille som klev upp när klockan ringde 04.  Men veckans första arbetspass är nu avklarat och jag har nu ikväll stått och fixat matlådor för resten av veckan. Det blir enklast att jag fixade alla matlådor redan idag eftersom jag nu har 2 kvällar i rad, sen ett morgonpass och sedan avslutar vi veckan med ett kvällspass på söndag och på söndag kl 21.00 säger denna herren   .. seeeeemester! Alltså, sista veckan på jobb innan jag går på 14 dagars ledighet och jag längtar så fruktansvärt. 14 dagars ledighet med sjöhunken. Drömmen!

Ikväll har jag en stor klump i magen och tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag vill egentligen bara hoppa över morgondagen, men jag vet att den måste jag igenom, jag bara måste det, för att kanske kunna få känna att sorgen och saknaden kanske ska lätta lite, men det känns rent ut sagt förjävligt. I morgon är det nämligen 6 månader sedan mamma lämnade oss och inte nog med det så är det hennes födelsedag. Älskade, älskade mamma , du fattas mig så fruktansvärt mycket! 🙁

Så nu ska jag öppna växtskåpen och vädra dom, fulsjunga för grannarna och så ska jag städa upp allt ludd från Mollys lilla bebis, hon slaktar den så allt innehåll åker ut. Andas Totten, andas!

Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

Livsstil

När mattan dras undan fötterna på mig

Hur mycket tårar finns det i ens kropp? Det tar fan aldrig slut och just nu kämpar jag varje dag och det känns som att den där jävla mattan dras undan från mig hela tiden.  Jag får nu sona för att jag inte tog tag att prata med någon efter att jag kommit hem från Uppsala när jag satt där hos mamma.  Och efter det har ju det varit tufft i livet allmänt med andra saker, så som värken i kroppen och tar man inte tag i det utan är så dum i huvudet som jag är nu så kommer det en dag där det tar stopp och det gjorde det i helgen då mattan ännu en gång drogs undan mina fötter.  Jag har gråtit, gråtit och jag har gråtit. Sömnen är inte vad den ska, aptiten är inte vad den ska vara och jag tittade på sjömannen i dag , tårarna rann och jag sa, jag orkar inte kämpa emot längre, jag måste ta tag i saken och prata av mig, för jag klarar inte detta längre.

Så det är vad jag ska göra, jag ska gå iväg och prata, få hjälp med min sorg efter mamma, mina tankar efter mamma och allt runt omkring.   Jag måste försöka att få såret att läka efter sorgen efter mamma för att jag ska kunna läka själv.

Sjömannen har i dag åkt på jobb och jag har bara gråtit.  Jag vet att det kommer bli tufft att gå och prata med någon, riva upp allt från början men jag känner att det är något jag måste göra för att kunna gå vidare starkare. För det fungerar inte längre att jag stoppar huvudet i sanden och köttar på som vanligt för att allt bara ska vara som vanligt.

Mamma, du fattas mig så mycket och den där glada och spralliga Totten, han fattas mig oxå.

Livsstil

En ny vecka, tunga känslor och att få vardagen att fungera

När man ska få vardagen att fungera.

Måndag morgon och jag vaknade trött som ett helt ålderdomshem. Jag har sovit sisådär i natt och jag har drömt konstiga drömmar, så som att mamma var här och stökade i köket och att allt bara vara en dröm. Det känns så jävla konstigt. Efter begravningen så har det varit som att hjärtat slår tusen slag mer än vanligt men samtidigt har det varit en konstig lättnad i kroppen.  Det känns så  .. overkligt.

Men nu är det måndag och jag var av en slump in och kollade så att tåget skulle gå som det skulle. Men då ser jag att det är stopp i tågtrafiken mellan Malmö och Lund pga olyckshändelse i Burlöv och det är oklart när trafiken är i gång igen. En jävla tur att sjömannen är hemma och att han ställer upp och kör mig till jobbet i dag.

Det var ett magiskt dygn i stugan lördag till söndag och vi körde hem i går eftermiddag. Körde i gång tvätten, fixade och i dag fick vi en container utplacerad på parkeringen så vi har varit och slängt lite som vi länge velat slänga på tippen, men nu var det ju bara att asa ut det i container. Det är en ny vecka och en vecka jag inte längtat efter  . alls. Sjömannen åker iväg i morgon för en natt på hotell för att hinna i tid till påmönstring på onsdag och jag vet inte hur jag känner för det. Begravningen är över och vi ska försöka få till en vardag igen, men det är väl bara att bita i det sura äpplet, även om det känns .. tufft som fan.

Hur har ni det ?

Hoppas ni får en magisk måndag. Nu väntar en kväll på COP och där vet man aldrig vad vi möter, vilket är spännande.