När världen är upp och ner.
Inte nog med att det är ett fruktansvärt krig i Ukraina så möts vi här i Malmö av oerhört tragiska nyheter och dåd i går. Det kanske låter som en bagatell att ta upp dödligt våld på en skola här i Malmö i jämförelse med vad som pågår i Ukraina, men jag tycker det bör beröras och tas upp ändå, för det är helt sjukt att här hemma i vårt trygga Sverige händer det något så sjukt som i går där det tillkallas massiv mängd ambulans, polisen och även insatsstyrkan pga dödligt våld, flertalet skadade och 2 som blir dödade. Så jävla sjukt. Jag jobbade kväll när det sändes på nyheterna och vi var beredd på att något av larmen skulle komma till oss.
Jag hann bara hem i går kväll så borstade jag tänderna, tvättade av mig och kastade mig i sängen då jag var snäll och tackade ja till att börja klockan 6:45 i stället för klockan 08 och därmed behövde jag kliva upp 04. Jag rastade kamphundarna, snyggade till mig och pussade en sovande sjöman hejdå, för jag visste att när jag kom i eftermiddag så skulle det bara vara kamphundarna som mötte mig eftersom det är påmönstringsvecka och just nu känns det jobbigare än vanligt att han åker. De senaste månaderna har ju varit upp och ned och nu måste vi få vardagen att fungera och båda måste komma igång med jobbet igen. Jag hoppas innerligt att dessa 15 dagarna springer iväg så vi får hem sjöhunken igen.
Det ljuva pendlar livet.
Jag har nu pendlat till och från jobbet sedan December 2021 och det var den största rädslan jag hade när jag skulle byta jobb, att jag numera inte skulle köra bil till jobbet, för bensinpriset som är och varit de senaste månaderna i kombination med eventuellt månadskort på ett p-hus i Lund skulle aldrig löna sig gentemot vad ett månadskort i kollektivtrafiken kostar. Det är inte så farligt att pendla som många säger, det är rätt avkopplande när tågen går som dom ska och man inte behöver stressa, men det kan jag leva med. Värre är det med våra kära medmänniskor som beter sig värre än djur på zoo. Chanel som löper och Molly beter sig bättre än vuxna människor. Så hur beter sig egentligen människor i kollektivtrafiken? Jo så här är det:
– Det smaskas högljutt och man tuggar gärna med munnen öppen så man kan se ner till magsäcken. Tack som fan, men all min aptit är spårlöst försvunnen och jag vill helst inte äta på ett år.
– Vuxna män nyser sig i händerna och så torkar man det på sätet. Oh ditt jävla svin, jag kan inte förstå hur någon kan stå ut med att leva med dig.
– Unga killar har inte fått lära sig att skärp slänger man i en soppåse och inte på golvet! Jag är oerhört tacksam över att jag inte vet hur deras pojkrum ser ut där hemma. Dessutom bör deras föräldrar lära dom att man duschar med schampoo och tvål och inte i en jävla parfymflaska!!
– Unga tjejer pratar med så stora bokstäver så till och med de döva hade reagerat. Vart är dess föräldrar? Dom måste ju ta de stackars töserna till en vårdcentral för att få en spolning av öronen, för dom kan ju fan inte höra sig själv med tanke på ljudnivån.
– Mammor i grupp med barnvagnar, tror sig ha företräde till allt och även rätten till mina hälsenor. Mamma maffian, tack som fan morsan och farsan för att ni gjorde mig så att jag föddes som stjärtgosse. Dessa individer behöver en egen vagn. Och jag borde få skadestånd .. alternativt nya hälsenor.
Det ljuva pendlar livet bjuder på både högt och lågt. Detta kommer nog bli ett återkommande tema här i bloggen där jag delger mig allt vidrigt jag ser i kollektivtrafiken. Ja man får sig ett och annat gott skratt med. Men nu, nu ska jag ta och mysa med de små kamphundarna , käka lite middag och börja fixa för morgondagen, klockan ringer tidigt och det ska roddas med mat, hundarna och så ännu en dag på jobbet!
