Ikväll när jag kom till jobbet så står det en svart transportväska utanför. Jag tänker bara, vad fan gör den här? Den är öppen och det ser ut som om det är massa skit i den, något plast så jag tänker inte mer på det utan går in. Snackar med kollegorna och när kollegan ska få gå hem, slår det mig att jag måste fråga i fall den stått där länge.  Min kollega som är jourhem till en katt reagerar direkt när hon hör att det är typ en påse i transportburen – Helvete, någon har dumpat en katt. 

Jag hade inte i tanken att det kunde vara någon dum jävel som dumpat en katt sådär. Jag vet ju att det finns folk till allt, men det i detta området så har man ju varit med om konstigare saker utanför än en transporbur i tyg. Vi går ut och kollar.

Mycket riktigt, hon hade rätt. Där i fanns en nalle, en säck med foder och en oerhört fin katt. Det vred sig i magen på en. Hur i helvete kan folk vara så dum i huvudet? Vi tar in katten så den ska få lite värme och vatten. Filten är genomblöt och vi börjar genast ringa och söka nummer till någon som kan hjälpa oss. Det ser mörkt ut och jag och kollegan ringer och ringer. Det vred sig i magen när jag får nummer till ställen och kollegan säger – Dom avlivar katter. 

Vi behövde bli av med katten. Katten kunde under inga omständigheter vara kvar här då vi har allergiska personer i personalgruppen. Och det vred sig i magen att jag var på väg att ringa till några som jag trodde var djurvänner, som alla säger avlivar djuren i stället.

Men det löste sig. Kattkommando syd lyckades hitta en kvinna i Skanör som kunde ta katten. Så en annan kvinna kom och hämtade för att köra och lämna katten till det nya tillfälliga hemmet.  Underbart.

Men jag fick självklart dåligt samvete. Över att jag eventuellt skulle behöva ringa någon instans för hämtning av katt som eventuellt skulle kunna avliva den stackars katten. När man inte är insatt och sällan är med om detta så är det inte konstigt att man inte vet vilka som är bra och vilka man absolut inte ska ringa. Nu vet jag bättre. Man lär så länge man lever och jag är oerhört glad att vi lyckades hitta en fantastisk lösning på det hela.

Mitt hjärta hade inte fixat att veta att ett eventuellt friskt djur ska bli avlivat.  Jag har alltid varit blödig när det gäller djur ! Och till den jävla idiot som lämnat katten såhär. Jag hoppas innerligt att du får en oerhört smärtsam tid framöver – Man gör inte så här!