Så är jag vaken. Jag glömde vrida persiennerna ordentligt så jag vaknade upp av  ljuset. Solen. Värmen. Underbart. På med kläderna och direkt ut med kamphundarna för att avnjuta solens värme och det underbara väder påsken bjuder på. Och denna gången fick fasiken Mr nikon hänga på axeln och luftas lite och solnjutarna och motionärerna fick skåda en gump dom sällan skådat. Det är lite av ett projekt att ha 3 kamphundar i flexikoppel , gumpen i vädret och kameran i högsta hugg.. Men vad gör man inte för att få lite härliga vårfoton?

Jag måste bli bättre på detta. Ta med kameran nu när även kamphundarna inte vill gå in, utan att dom äntligen vill vara ute. Promenaderna blir så mycket roligare med hundar som inte piper, skakar och fryser och bara vill in.

Påskafton.  Och i dag saknar jag kärleken lite extra. Ibland önskar jag att vi hade det som många andra par, att vi jobbade måndag-fredag och hade helger och de röda dagarna ledigt. Tillsammans. Men samtidigt inte, för den här saknaden, längtan och glädjen att få krama om varandra när han varit till sjöss i 14 dagar är obeskrivlig. Men som i dag, när de sociala medierna fylls av härliga kärleksfulla promenader i solen, påsklunch ute. Då kan jag sakna att ha honom hemma.

Men snart, snart går vi båda på ledigt. Jag har jobbat och jobbar röven av mig ett par dagar till. Onsdag morgon går jag av, kärleken går av på onsdag och kommer hem under onsdagen och vi har 10 dagars ledighet tillsammans. Inget extra jobb och bara få fixa med packning, närhet, ömhet och kärlek.  Längtan. 

Jag funderar även på i fall jag eventuellt ska försöka ta ledigt några dagar nu när sjömannen är hemma. Vi har ju som sagt en flytt som närmar sig med stormsteg och vi måste flytta nu när han är hemma.  Nu börjar snart husvagnslivet och jag ser fram emot att bara kunna öppna dörren och låta kamphundarna springa fritt.