Strålande blå sol.
Det har blivit av en liten grej det här. Att leva med fibromyalgi kan för många upplevas som en rolig grej,speciellt när man drabbas av den fantastiska delen med att man säger helt galna saker, hjärnan vill en sak men ut kommer det något helt annat, som det här med strålande blå sol. Jag gjorde en instastory en dag när det var strålande sol och blå himmel och skulle säga att vi är på långpromenad i det fina vårvädret med strålande sol och blå himmel och ut kommer det att det är strålande blåsol ?! Heja mig och nu har det lixom blivit en grej, att det är strålande blåsol haha.
I går var det livat på Bellevue, min ljuva stämma hördes nog över hela denna delen av stan. Jag var ute på en längre promenad med hundarna, njöt av solen och det magiska vädret. Längre fram ser jag en kvinna komma gående med sin hund, okopplad och jag tänker i mitt stilla sinne att det är ju lugn. Vi närmar oss och vips så kommer den lilla pälsbollen i en jävla hastighet, flyger på Molly. Jag som har mina hundar kopplade försöker hålla koll på både Chanel, molly och nu även en okopplad hund som är rabiat. Det blir ett jävla liv och Chanel rycker in för att skydda Molly, den gamla kärringen tror sig vara en mastiff. Jag vrålar, kärringen står bara och tittar och säger inte ett ljud. Jag får tag i nackskinnet på hunden, lyfter upp henne och tittar på kärringen och ber henne ta fram kopplet och koppla hennes hund och hjälpa till med hennes hund?!
Då får jag till svar, jag har inget koppel till min Donna, för hon är inte aggressiv, det är jag som ska hålla koll på mina aggressiva hundar?! Det klickade på mig och jag har ju svart bälte i ordbajseri och talade väl om ett och annat för kvinnan, att det dessutom är koppeltvång, att nästa gång vi möts ska hunden vara kopplad och om hon inte beter sig ska jag båxa henne i ansiktet och använda hunden som skurmopp.
Molly låg sen ledsen hela kvällen, låg mer eller mindre i sin transportväska hela tiden. Chanel däremot, hon lämnar ju en inte många sekunder och försöker allt vad hon kan för att ta sig innanför skinnet på än.
Hundhår överallt.
Det märks att våren är på intågande och inte minst så märker man det på hundarna. I går dammsög jag hela lägenheten och i dammsugaren låt det minst en Molly till?! Hur i helvete kan en hund fälla så mycket päls? Chanel har med börja fälla vinterpälsen, men inte i samma mängd som Molly. Det är fan hundhår överallt i hela lägenheten, innanför kläderna och ibland kommer det även en tuss flygandes över maten .. Fantastiskt, verkligen fantastiskt. Det spelar ingen roll hur mycket man dammsuger och borstar hundarna, så är det fan samma visa några minuter senare. Livet, livet .. tur de är söta i alla fall.
En maskin tvätt är i gång, Chanel kräkts ner mitt täcke i går och i dag på morgonen vaknar jag av att det var kräk på sjömannens täcke. Tack som fan och skit på dig med. Det blir en lugn dag med promenader, dammsugning och borsta hundarna och självklart , kanske lite obligatorisk gubbsolning på promenaderna haha.
No Comments