Browsing Tag

aldrig ensam

Livsstil

När mammas låt från begravningen spelas

När mammas låt från begravningen börjar spelas.

Dagen har rullar på bra. Jag mötte Wanda och Siesing i garaget då dom skulle hjälpa mig i stugan och med lite andra ärenden. Vi gjorde dom snabbare än vad vi trodde, vi stannade på Lidl och jag köpte bullar för den traditionella eftermiddagsfika med kaffe och bullar. Det har blivit lite av en tradition med kaffe och bullar på eftermiddagarna när man är ledig. Super mysigt.

Efter det så fixade jag hemma med hundarna och hemmet och planerade att laga middag och sen planera om lite växter och fixa bättre jordmix med mer bark som jag köpte i månads när vi var ute på våran runda och plantera om mindre plantor i de 2 terrakotta krukorna jag inhandlade, men så skriver min älskade Monika och undrar om vi ska snacka i telefon när hon ska ut på sin promenad efter jobbet  och jag hakar på och kopplar in headset och beger mig ut på min runda. Så mysigt samtal. Älskade bobo!

Under promenaden ser jag mammas favoritfågel som hon sett här i skåne under sina besök, nämligen Råka, den skriker som fan där på fältet, tårarna rinner men jag har världens bästa Monika i telefon så jag får tänka på annat och är dum nog och inte säger något. Men den där fågeln finns i mitt huvud hela tiden.

Väl hemma gör jag middag, diskar undan, damsugar hela lägenheten och röjer, för jag har ju fått någon jävla städmani under tiden jag har semester och är hemma. Rastar hundarna och så lägger vi oss och ser tv, men när jag känner att jag håller på somna så släcker jag ner.  Jag har precis somnat när Chanel och  Molly börjar tokskälla och i från vardagsrummet hör jag musik och inte vilken musik som helst, utan låten You raise me up , låten som spelades på mammas begravning… på högsta nivå från datorn.

Jag får panik, skäller på hundarna att hålla käften och tårarna börjar rinna när musiken fortsätter. Jag torkar tårarna och släpper ner hundarna på golvet, dom skäller som galningar och vägrar gå in i vardagsrummet, tårarna rinner som fan och jag plockar upp de galna skällande hundarna och går ut i vardagsrummet, de ryggar till, morrar och skäller och jag går fram till datorn och slår igen locket, tårarna rinner och jag står helt stilla. Är hon är ? Hundarna morrar och springer runt … tårarna forsar.

Vi går och lägger oss igen, jag torkar tårarna som aldrig vill sluta.
Jag har varit tveksam till allt sjömannen har upplevt här hemma efter svärmor och mammas borgång, men nu vet jag inte ? Var hon här? Ville hon något ? Varför spelades den jävla låten på datorns högsta volym ikväll ? Det var ju inge i närheten av den listan jag lyssande på tidigare ikväll?

jag är övertygad av att hon var närvarande på promenaden och såg den äckliga fula fågeljävlen, Råkan, på min dagliga promenad, men vad betyder detta?  Tårarna bara rinner och jag kan inte somna om så jag har satt mig i soffan med ett tänt doftljus och hundarna är som ett plåster på mig. Vad menas? Varför nu ? och varför ikväll?

Vi närmar oss mammas årsdag, den dagen hon tog sitt sista andetag, men varför ikväll?
Mamma, du fattas mig så mycket och jag saknar dig så fruktansvärt. Men varför?

 

Mamma , aldrig ska jag sluta älska dig! <3

#Aldrigensam

Livsstil

Aldrig ensam <3

Aldrig ensam.

Denna söndagen har gått.  Jag har mest bara tagit det lugn, plockat lite här hemma och bara väntat på att syrran skulle sluta jobbet så jag kunde hämta henne och följa med henne till tatueraren. När jag har hämtat hem henne frågar jag henne om placering på texten hon skulle göra och det visar sig att hon skulle ha den på exakt samma ställe som jag ville placera min text på och där i bilen berättar jag för henne att även jag ska tatuera mig i dag , samma text och samma placering som henne.

Väl hos tatueraren så visar hon lite olika textformat och jag och syrran pekar på exakt samma text och vi väljer att köra samma stil och samma placering.

Aldrig ensam, ett ord, ett budskap och en ideell organisation som betydde oerhört mycket för vår älskade mamma. Tanken var att jag skulle gjort denna tatueringen för ett par månader sedan, men jag var inte redo, jag var inte alls redo, men nu är jag det och jag är så oerhört nöjd över placeringen, formatet och att det är nära hjärtat.  Mamma hade älskat detta och det är med tårar trillande från min kind jag skriver detta, men nu finns den där älskade mamma och den är för dig och du är nu med mig alltid.  Älskade älskade mamma, som du fattas mig!

Jag har även hämtat hem de sakerna som är från mammas lägenhet, hundarna har fått mat, jag har postat ett paket med växter för ett byte, jag har utfodrat kamphudarna och fixat matlåda för i morgon kväll och tisdag dag. Jag har tänt ljus och landat i soffan, disken är fixad och nu ska jag bara andas ut .. och kolla i fall jag har någon salva som passar att smörja in tatueringen.   Det var denna ledigheten,  trots att kamphundarna har varit enormt plågsamma , så är dom ju ändå fantastiskt mysiga och jag är så nöjd över att hela helgen har spenderas mer eller mindre hemma i lägenheten och att allt fokus har varit på att ta det lugnt och ta igen tid med hundarna som jag missar när det är jobb och långa dagar.

Nu är det nedräkning tills tisdag, för då jävlar kommer sjömannen äntligen hem igen!  Som vi längtar, både hundarna och hela jag!

Livsstil

6 månader av saknad och sorg

Grattis på födelsedagen älskade älskade Mamma.

Mamma, du fattas mig varje jävla dag.

Jag hade så jävla svårt att somna i går kväll, jag kunde inte komma till ro. Klumpen i magen kändes som den bara växte och växte, men tillslut somnade jag. Att vakna upp av att tårarna rinner och att kudden är alldeles blöt, både av svett och tårar.

I natt har den där hemska jävla doften, den vidriga stanken från Mag och tarmavdelningen på akkis i Uppsala hemsökt mig. Bilderna har kommit tillbaka och det har varit en hemsk natt.  Men i dag är det en ny dag, och det är din dag Mamma. Det är din 65 års dag och även exakt på datum 6 månader sedan du lämnade oss med stor sorg, saknad och längtan. Saknaden finns varje dag och du fattas mig så jälva mycket.  Men grattis på födelsedagen älskade älskade Mamma. Jag hoppas du har det bra, vart du än är! <3

Jag är uppe, torkar dessa jävla tårar och hundarna har fått komma ut. Svetten den rinner från hela mig, Lägenheten är så varm och jag vill bara krypa ner i sängen igen och sova bort denna jävla dag, men så funkar ju inte livet, utan man måste ju ta sig igenom dagar som är jobbiga med. Så jag ska försöka få i mig kaffet, hacka upp grönsakerna till kvällens matlåda och vid 10 måste jag gå hemifrån för att jag ska hinna med tåget och komma i tid till jobbet. Jag är måttligt trött på denna pendlingen och främst att jag är borta ungefär 12-13 timmar varje dag.

Glöm inte bort att sätta dig själv först och skjut inte upp saker du vill göra. Va rädd om er!

 

Livsstil

Frånvaro, fredagsbuketten och lifeupdate

Fredagsbuketten är plockad.

Det är fredag och fredagsbuketten är plockad. Det är något speciellt att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka sin egen bukett och ställa in på bordet och hur fin är inte denna lilla bukett med Dahlior. Tänk er, Dahlior som jag själv dragit upp från knölar. Magiskt. Sen att dom klipptes för att stjälkarna på de största , Tyrell hade vikit sig under natten, så då tänkte jag.  Fuck it, vi klipper ett par till och gör en fin fredagsbukett. Bra beslut Totten, bra beslut.

Det är fredag och vi skulle egentligen haft middagsgäster ikväll men vi har ställt in av lite olika anledningar, trist men det är viktigt att lyssna på både mig själv och på sjömannen och i detta fallet sjömannen. Så det känns ändå bra.

Livsuppdatering.

Jag har nu varit sjukskriven snart 1 månad. Och det har varit en månad som varit tuff på många vis, men jag känner mig ändå gladare, stundtals lite piggare och ibland känner jag bara att : Ingen kuk är hårdare än livet. Jag har och är sjukskriven pga jag är totalt slut i kroppen, det har varit tuffa månader och jag har kört på som om inget har hänt, jobbat, slitit, varit social och sen gråtit när ingen ser. Det har varit hemskt, men nu är jag på banan igen och jag har tagit tag och går och pratar med en psykolog om det som tyngst mig mest , nämligen min sorg efter mamma, mina tankar, funderingar och mina känslor. Det är fruktansvärt att riva av plåstren och mötas av öppna sår, saker man trodde man hade bearbetat med mammas hastiga borgång är inte alls bearbetade.  Saker som hände för flera år sedan, när jag blev påhoppad och sparkad i ryggen på promenaden med sjömannen, att jag blev förföljd av ett gäng ungar killar för 2 år sedan som ropade och frågade om bögen är duktig på suga kuk. Jag trodde det var bearbetat men tydligen inte. Psykologen sa, Tommy du är fruktansvärt stark men du har många luckor som du inte öppnat och jag ska hjälpa dig öppna dom nu.

Senaste besöket hos Psykologen så sa hon , det är en fröjd att se att du ser piggare ut, att du sätter dig själv i första hand, men du har en bra bit kvar … men jag hoppas innerligt att du tar tag i ditt skrivande som förr igen, för jag har varit inne och scrollat igenom din blogg till något år tillbaka, du har färdighet för att skriva, fenomenal på att uttrycka dig och jag märker att din rädsla att vara exakt den du är finns inte där längre, men det ska vi oxå råda bot på. Första steget är att börja skriva igen, och i dag fredag känns som en bra start.

Det är fredag och trots att jag sovit som en kratta, att sjömannen sovit asadåligt med och att vi fick ställa in planerade middagsbesöket.  Så i dag ska vi uträtta lite ärenden i stan, handla inför helgen och jag ska ladda upp batterierna till max inför måndag, då jag ska testa jobba igen. Hur känns det? Jag vet inte, både helt okej och lite lite betungande, men jag vill försöka komma in i vardagen igen och rutinerna. Jag hatar att gå hemma men är otroligt tacksam att jag denna gången bara lyssnade på psykologen och läkaren och tog mig tiden att börja bearbeta och bara vara.  Kanske är det för tidigt jag går tillbaka till jobbet, men jag tror och hoppas att psykologen har rätt, att jag är redo – tiden får helt enkelt utvisa.

Jag ska starta upp spabadet, daska sjömannen i gumpallalan och fortsatta banan på att det blir fan en bra dag! Its friday bitches!

 

Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!