Browsing Tag

aldrig ska jag sluta älska dig

Livsstil

3 månader utan min älskade Mamma

Mamma, du fattas mig så mycket!

Ikväll är det ingen kaxig Totten här inte. I eftermiddags när jag gick hem från Triangelns köpcentrum och går igenom pildammsparken så fryser jag till,  det var 2 tjejer som sjöng you raised me up och tårarna började rinna. Låten som vi spelade på din begravning mamma.

I dag för 3 månader sedan satt vi där hos dig på Mag och tarm avdelningen på Akkis i Uppsala och var med dig när du tog ditt sista andetag. Det var något av det finaste jag gjort i mitt liv men oxå något av det värsta, något av det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv.

3 jävla månader Mamma, 3 månader utan dig. Livet går vidare men om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det blir sämre eller om det blir bättre. Den stor del av mig är så jävla trasig och jag är på riktigt osäker på om jag någonsin kommer läka.

Jag har så mycket jag vill berätta för dig, jag har så mycket jag vill prata med dig.  Mamma, jag hoppas innerligt att du har det bra vart du än är och vad du än gör, så hoppas jag att du inte har ont mer! Mamma, du fattas mig så jävla mycket!

Inte nog med att det är en jävla skit dag då du lämnade oss för 3 månader sedan, så har även sjömannen påmönstring och åkte mot jobb i dag. I dag jag verkligen behövt sjömannens tröstande famn!  Och jag vet, jag har så mycket om tiden med dig på sjukhuset att skriva om, men jag kan bara inte. Jag är inte redo att skriva om det. För stundtals är det än i dag så jävla overkligt att du inte finns med mig längre.

Mamma, du fattas mig så mycket!

#Aldrigensam #Aldrigskajagslutaälskadig

17 maj, 2022 by
Stuglivet

Stughäng, lesbisk aktivitet och torka tårarna i kvälls solen

När tankarna på mamma är påtaglig.

Det blev så att jag och kamphundarna packade och så körde vi till stugan. Jag tittade ut och så kollade jag vädret och såg att det kunde bli uppemot 15 grader i dag så jag tänkte, fuck this med det jävla vattnet vi packar och så kör vi ut. Kamphundarna kan springa fritt i trädgården och jag kan få sitta i solen och bara vara och bara andas.  Och det var nästan helt vindstilla på våran terrass där jag alltid brukar sitta så solstolen och en handduk åkte fram och så åkte t-shirten av och där har jag suttit i dag. Kamphundarna har däremot ägnat större delen av dagen åt lesbisk aktivitet och jag har vrålat på dom när dom turas om att rida på varandra. Detta med att ha en 14 årig kåt gammal kärring här hemma är fan inte lätt. Och ja, jag hoppas jag har fel men även Molly visar tendenser till att löpa. Giv mig styrka eller så skjut mig?!

Det har varit en lugn och skön dag och kvällen är magisk. Vi har varit på promenad vid ängarna ikväll och tårarna har runnit. Tankarna på mamma är påtagliga ikväll så det är tufft. Jag har tagit mig ett glas vin och suttit och stått ute i trädgården i kvällssolen och bara varit. En del av mig är så trasig och resten av mig försöker leva på så normalt och vanligt det bara går, men det är tufft.  Fy fan vad tufft det är och speciellt när man är ensam och sjömannen är till sjöss. Saknaden efter mamma är brutal och när man känner hennes doft så är tårarna inte lätt att hålla tillbaka. Mamma, du fattas mig. Så.jävla.mycket.

Resten av kvällen blir lugn, musiken strålar från högtalaren, jag har tänt ljus och kamphundarna har ätit, varit ute med mig i trädgården och nu ligger dom utslagna här i soffan hos mig.  Deras närhet och kärlek när man är ledsen är så mycket värt.  Så ja , jag är glad över beslutet att vi åkte ut hit, mest för hundarnas skull.

Så nu ska jag ta en allergi tablett till. I dag slog pollenallergin till ordentligt på mig. Jag har en längre tid haft känningar av den men inte påbörjat medicinering, men i dag  .. herre min skapare vad ögonen har kliat, halsen har kliat och jag har nyst som om det inte fanns en morgondag. Så ja, kvällen blir lugn med tända ljus och kamphundsmys.

 

 

25 mars, 2022 by
Livsstil

Sov gott älskade , älskade lilla mamma

1957-08-17 – 2022-02-17

Sov gott älskade, älskade Mamma.

Fy fan, detta är den värsta veckan i mitt liv. Den har varit fullständigt vidrig. I Måndags får jag samtalet från min lillasyster att dom ringt från Akademiska sjukhuset i Uppsala , mamma har blivit akut dålig och vi måste ta oss till Uppsala så fort vi kan. Aldrig har timmarna varit så lång, aldrig har en väg i bilen varit så lång, men vi kom upp på natten. Och sedan i måndags natt fram till i går har vi spenderat nästan dygnets alla timmar på ett jävla sjukhus, för att sitta palliativt stöd till mamma. Mamma somnade in med fyra av hennes barn vid hennes sida kl 19:42. I går kväll kom vi hem till Malmö och Svedala , jag och min lillasyster.

Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt. Jag ser den hemska korridoren framför mig hela tiden, den äckliga doften på mag och tarmavdelningen sitter överallt, jag känner den överallt och mammas väsande andetag ekar i mitt huvud. Kroppen slits sönder inifrån, hjärtat är i 1000 bitar och jag är så trött och tom i kroppen. Kroppen skriker, tårarna brinner bakom ögonlocken hela tiden. Det är vidrigt, så jävla vidrigt.

Att förlora någon man älskar är fruktansvärt, på alla vis. Alla dödsfall, oavsett hur det är är hemskt, ingen ska behöva uppleva det, men jag är så trött på höra att jag vet hur du har det, jag vet hur du känner. Nej det vet du inte, folk är idioter, har man inte suttit där i flera dygn och vakat över sin mamma så vet du fan inte hur jag känner.

Livet alltså. Jag hatar det och jag hatar året 2022. Kan vi bara hoppa över till 2023 nu.
Jag behöver tid, tid att läka denna trasiga kropp, tid att få gråta, skrika och bara vara. Jag vet ärligt inte hur , hur jag ska fixa detta, men på något vis ska det gå. Det bara måste göra det.

Mamma, kom tillbaka. Du fattas mig, du fattas mig så jävla mycket.
Sov gott älskade, älskade lilla mamma.

Aldrig ska jag sluta älska dig.
Aldrig ensam.

 

 

19 februari, 2022 by