1957-08-17 – 2022-02-17
Sov gott älskade, älskade Mamma.
Fy fan, detta är den värsta veckan i mitt liv. Den har varit fullständigt vidrig. I Måndags får jag samtalet från min lillasyster att dom ringt från Akademiska sjukhuset i Uppsala , mamma har blivit akut dålig och vi måste ta oss till Uppsala så fort vi kan. Aldrig har timmarna varit så lång, aldrig har en väg i bilen varit så lång, men vi kom upp på natten. Och sedan i måndags natt fram till i går har vi spenderat nästan dygnets alla timmar på ett jävla sjukhus, för att sitta palliativt stöd till mamma. Mamma somnade in med fyra av hennes barn vid hennes sida kl 19:42. I går kväll kom vi hem till Malmö och Svedala , jag och min lillasyster.
Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt. Jag ser den hemska korridoren framför mig hela tiden, den äckliga doften på mag och tarmavdelningen sitter överallt, jag känner den överallt och mammas väsande andetag ekar i mitt huvud. Kroppen slits sönder inifrån, hjärtat är i 1000 bitar och jag är så trött och tom i kroppen. Kroppen skriker, tårarna brinner bakom ögonlocken hela tiden. Det är vidrigt, så jävla vidrigt.
Att förlora någon man älskar är fruktansvärt, på alla vis. Alla dödsfall, oavsett hur det är är hemskt, ingen ska behöva uppleva det, men jag är så trött på höra att jag vet hur du har det, jag vet hur du känner. Nej det vet du inte, folk är idioter, har man inte suttit där i flera dygn och vakat över sin mamma så vet du fan inte hur jag känner.
Livet alltså. Jag hatar det och jag hatar året 2022. Kan vi bara hoppa över till 2023 nu.
Jag behöver tid, tid att läka denna trasiga kropp, tid att få gråta, skrika och bara vara. Jag vet ärligt inte hur , hur jag ska fixa detta, men på något vis ska det gå. Det bara måste göra det.
Mamma, kom tillbaka. Du fattas mig, du fattas mig så jävla mycket.
Sov gott älskade, älskade lilla mamma.
Aldrig ska jag sluta älska dig.
Aldrig ensam.
6 Comments
beklagar sorgen <3
Tack så mycket!
Kram
Är så glad att jag han träffa er och att även hinna säga hej då till eran mor. Nej du har rätt, Ingen, ingen kan veta hur en annan människa känner. Ta hand om dej, Tommy. Jag hoppas vi ses snart igen men under trevligare former.
Älskar dej
Är glad att jag fick träffa dig och att du kunde säga hej då till mamma och din syster.
Kram
Satt med svärmor först hemma i villan i ett par veckor sedan ett par dagar på sjukhuset. Första tiden var hon vaken det sista hon gjorde var att läsa Solägget för barnbarnen. Sedan satt vi alla fyra två små och två vuxna vid hennes säng. Jag åkte hem och sov några timmar med barnen. Avlöste min man tidigt på morgonen så han fick duscha och byta kläder. Sedan sat vi där och läste högt för henne fast hon var medvetslös, massa doft sköldpaddor och blommor från macken satt på sängbordet och sänggaveln för att dölja lukten, ett biträde kom in och tvättade henne och var extra noga med ansiktet och händer, hennes egen hudkräm och doft. Golvet hade skurats extra så barnen kunde leka med sina bilar. Hon dog stilla på eftermiddagen. Vi gick ut och de gjorde ordning henne med hudkräm och allt. Barnen plockade några blommor de hittat som nypon rosor, svärmor/farmor älskade blommor. De fick lägga de i hennes händer. Vi satt en stund och sa adjö pratade och barnen fick klappa farmor hej då. Så ja jag känner med dig och förstår din sorg! Min mor dog då jag var 11 år.
Det är fruktansvärt att sitta där med sina anhöriga.
Kram