Browsing Tag

fibromyalgi

Stuglivet

När fredagen inte blir som man planerar

När fredagen inte blir som man planerar.

Denna fredagen kan kyssa mig där jag är högast när jag plockar blåbär. Eller föresten, det kanske jag hade gillat och för det andra så plockar jag ju inte blåbär, så det är väl kanske helt omöjligt att bli kysst där? Skit samma, denna fredagen kan dra åt helvete rent ut sagt.

Vädret har varit sådär och jag har haft en jävligt konstig känsla i kroppen hela dagen. Jag vaknade innan kl 06 och kunde inte somna om så innan 7 var jag uppe och redan när jag vaknade hade jag en olustig känsla i kroppen och den har inte släppt, jag har haft allmänt ont, inget har blivit som jag har tänkt så jag packade ihop och körde till lägenheten och tvättade och sov på soffan.

Jag ska dessutom jobba i morgon och kollar tågen och det går inget tåg förbi Oxie så att jag ska hinna till jobbet i tid i morgon och dessutom fortsätter strulet med urspårningar, obehöriga på rälsen och annat skit som gör att inte ett enda jävla tåg går som det ska. Så jag är även irritabel över detta, jag börjar bli så jävla trött på att tågen inte går som dom ska. Och varför i hela helvetet kan folk inte bara hålla sig i från spåren?  Förbannade jävla idioter!  Och ja, här kommer säkert något jävla snille säga men varför kör du inte själv? För att som undersköterska har man inte världens bästa lön och inte med en löneökning på 300kr heller och med dagens bensinpriser så lönar det sig verkligen inte. Hade det varit gratis parkering för personal inom sjukvården så kanske det hade lönat sig , men inte som läget ser ut just nu.

Fotot är från förra helgen och jag ville bara uppdatera och dela med mig om att livet är fan inte perfekt hela tiden och sen slår det mig nu, mitt liv har inte varit perfekt på väldigt många månader. Just nu känns det som att motgångarna bara fortsätter .. konstant. Många säger att motgångar gör en starkare och med tanke på de senaste månaderna så bör jag snart vara världens starkaste man?!

Så ja, min lediga dag som jag såg fram emot har jag inte alls sett fram emot.  Men just nu har jag förlikat mig med att dagen varit som den varit och jag har inte kunnat påverka den. Det är bara gilla läget och så här är ju livet och just nu verkar det som att jag får förlika mig med att livet just nu tar mig hårt bakifrån utan att ens fråga.

Det är inget dåligt liv, bara en jävligt tuff period i livet som verkar fortsätta och jag tar dag för dag och kämpar mig fram.

 

Livsstil

Ett litet hopp, en ny vecka och längtan

Monstera monday!

Vi packade ihop och körde hem till lägenheten i går. Motvilligt men vi behövde komma hem till lägenheten för att tvätta och för att jag har ju shit load av växter som jag måste kolla till. Dessutom har jag ju lite odlingar och jag har nojat som fan över allt jag sådde för ett par veckor sedan. Drog jag ner persiennerna eller står dom nu och steks i solen och inte får något vatten? Jag kunde andas ut, för jag drog ner persiennerna i köket. Det är ju en av nackdelarna med fibromyalgi, jag tappar ord, jag slänger runt med ord och när jag har som värst ont glömmer jag ju bort i fall jag gjorde det jag skulle innan jag lämnar hemmet. Charmigt? nej inte det minsta!

Jag gjorde inget av det jag skulle göra i går, för att jag kollade på växterna och såg att äsch, ni klarar en dag till utan vatten , jag tvättade inte upp som jag behövde utan jag packade bara upp, slängde smutstvätten i tvättkorgen , dammsög och sen låg jag i soffan och bara chillade och det blev en tidig kväll för mig och kamphundarna.

I dag vaknar jag upp och känner efter i kroppen. Det känns lite lättare, inte mycket men lite lättare, värken är intensiv men det går åt rätt håll. Kamphundarna har fått komma ut, jag har pratat med jobbet och ska testa jobba i morgon igen, vilket jag är glad för men jag är oxå så jävla nervös att kroppen inte ska orka, men då har jag i alla fall testat.  Jag har hinkat i mig kaffe och kamphundarna är bittra för att vi är hemma i lägenheten igen.  Men denna veckan flyttar vi nog ut till stugan för säsongen. Så.Jävla.skönt! 

Det är en ny vecka och även avmönstringsvecka för sjömannen. Han kommer äntligen hem igen och bara det gör ju att det rycker i hela mig. Jag längtar så fruktansvärt.  Men det är en ny vecka och bara för att det känns lättare i dag så kommer jag inte vråla och gå all in, utan det blir en lugn dag.  Jag ska ge mig iväg och posta ett paket från min tradera auktion, de andra auktioner var det en tjej som jag ska möta upp i Lund någon dag så jag slipper skicka, men jag har inte fått betalt ännu , vilket börjar oroa mig att jag kanske inte får och att hon inte svarat på mina meddelanden. Det återstår att se.

Men nu , dricka upp sista kaffet. Borsta tänderna och så ge mig iväg och posta paket.
Vad har ni för planer för dagen?

 

 

Fibromyalgi

Fibromyalgi – Den osynliga jävla sjukdomen

Fibromyalgi – Den osynliga jävla sjukdomen.

Naket, öppet och direkt från hjärtat. I eftermiddag brast det för mig. .. Totalt. Känslorna behövde få komma ut och jag tillät mig att känna och gråta. Jag hade inte mycket till val, för min kropp orkar inte mer, den är så slut och det är ingen som förstår. Ingen. Verkligen ingen!

Detta är mitt värsta skov på de 9 åren jag har haft sjukdomen fibromyalgi.  Det gör ont att sitta, det gör ont att gå. För hård beröring känns som att huden ska brinna upp, musklerna värker och det känns som varje liten led i hela mig ska slitas i tusen bitar.

Det har varit tuffa månader. Svärmor gick hastigt bort och jag hinner inte sörja henne färdigt innan jag ska behöva köra 7 timmar bil för att sitta palliativt stöd till min egen mamma och hastigt behöva säga farväl till henne. Tror ni man hinner sörja sin mammas bortgång innan nästa skit kommer ? Absolut inte för då ska fibromyalgi monstret “Ernst-Hugo 90+” ta ett krafttag och på riktigt rövknulla mig så brutalt att hela jävla kroppen ballar ur och jag kommer inte ur det. Han har ett jävla tag om mig och min kropp just nu.

Jag vill inte ha dina jävla råd .. okej?!

Inte nog med att man ska må skit över att kroppen inte orkar mer.  Jag har i samband med läkare maxat smärtstillande som inte gett tillräckligt mycket resultat så jag behövde välja mellan, kortisonsprutor i fotleder, knäveck, handledare, armbågar och axlar, bli sjukskriven eller ta en intensiv kur kortisontabletter.  Jag fixar inte att vara sjukskriven, så det fick bli kuren med tabletter.  Nej, men då ska människor , trots att jag inte ber om det eller har levt med sjukdomen i 9 år komma med du ska inte göra så här, varför gör du inte så här, har du testat detta?  Detta är så bra för oss med värk.  Men sitt i solen och njut och bara va för att du ska ju inte anstränga dig. Stopp, stopp för i helvete. Kunde du någonstans läsa att jag bad om råd?  Nej?! Men ändå ska man klappa mig på huvudet som att jag är en liten jävla pojk och försöka lära mig hur min kropp fungerar. Det som fungerar för dig kanske inte fungerar för mig? Jag förstår, det är i all välmening, men jag tror inte att du som förälder till barn skulle uppskatta om jag kommer och talar om för dig hur du ska ta hand om ditt barn, hur du ska tillrättavisa eller vägleda ditt barn i vad som är rätt eller vad som är fel!  Jag har testat så mycket under dessa 9 år att jag inte orkar testa mer.  Finns det mer att testa?  Behöver jag råd eller funderar på något så ber om jag om det, för så väl känner jag min kropp att jag vet hur den fungerar.. eller trodde det tills nu. Men snälla, jag vet att man inte gör det för att vara elak, men vi måste få ett stopp på detta , att sluta dumförklara andra människor och kasta på massa good will bara för att man tror sig kunna. Det uppskattas verkligen inte av alla  och absolut inte av en människa som varje jävla sekunder kämpar med att kunna hålla huvudet över ytan.  Okej?  Tack, då är vi överens.

Det är valborg , jag skulle ha jobbat men i stället sitter jag här med en kropp som totalt ballat ur och jag kämpar, jag kämpar något så fruktansvärt med att försöka hålla mig över ytan.  Från i söndags till i går låg jag hemma i lägenheten i soffan och mådde skit , grät och försökte fokusera på andningen. Stretcha, vila, korta promenader och samtidigt ha dåligt samvete för att jag inte kunde ge hundarna det jag brukar ge dom, långa promenader och stimulans.  Efter samtal med läkaren och sjömannens ord om att jag ska åka till stugan, packade jag ihop och drog till stugan. För att hundarna skulle kunna vara ute i trädgården och för att jag skulle kunna släppa tankarna på att jag, som redan mår skit över min kropp inte ska behöva må dåligt över att jag inte kunde ge mina hundar, mitt allt, det dom förtjänar.   Nu kämpar jag oxå med att ha dom här i stugan för att dom skäller och vaktar sitt revir.

Det är mycket just nu, det är jävligt mycket just nu och just nu mår jag förjävligt i min kropp. Rent utsagt förjävligt. Det var länge sen jag skrev om fibromyalgin, men efter mitt inlägg på instagram har jag fått flera meddelande om , Totten du måste börja skriva igen. Från hjärtat , i bloggen. Du sätter orden så jävla bra på hur det är , hur verkligheten är och du kan hjälpa, du kan ändra på människors syn på oss med den osynliga sjukdomen fibromyalgi och alla andra sjukdomar som inte syns. Du måste.  Jag vill och här börjar vi  igen, för jag har fått nog. Det räcker nu. Det måste bli en ändring och jag lovar , jag ska inte bli en sån bitterfitta som jag var i börjar av min sjukdomsdebut då varje jävla inlägg handlade om hur ont jag hade, men jag kommer börja skriva igen, från hjärtat. Beröra, uppröra och vara mig själv och inte skämmas för att jag antingen har ont eller att gömma den jag egentligen är, den frispråkiga local gayboy.  Det är så mycket som får räcka nu!

Och ja, många har frågat mig om det är okej att dela mina inlägg. Dela, sprid och kommentera!

Stuglivet

Tårar, en fasan jävel och gay galan

Där sitter hon , våran älskade kamphund Molly.

Läkaren ringde upp i dag som planerat.  Ökningen av medicinen mot min fibromyalgi har gett resultat men inte det resultat min läkare önskade, så efter jag fått gråta, sagt vad jag känner och han vad han tycker och tänker så blev det beslutat att jag ska köra en kort och intensiv kortison kur  och i tablettformat denna gången. Jag ville inte ha kortisonsprutor igen, för det gör så jävla ont och ja, nu blir det tabletter.  Läkaren sa antingen så kommer jag sjukskriva dig Tommy eller så kör vi på detta, vi kör bara en kort kur med kortison för att gå hårt mot inflammationen som just nu blommar inom min kropp, du är snart på benen som vanligt igen. Jag fick ge med mig.

Sjömannen har tjatat på mig i flera dagar att han tycker att jag ska packa och köra till stugan för att vila och för att kunna släppa mina tankar om att jag är en värdelös farsa som inte har kunnat ge hundarna det jag brukar göra, men jag har inte haft orken. Men i dag när läkaren sa , åk ut till stugan, njut av solen och det som gör dig gott, för det behöver du och när sjömannen igen skrev att jag skulle åka ut så gjorde jag det och som ni kan se så är det fler än jag som är glad över det beslutet. Älskade älskade Molly, denna hunden alltså. Hon verkligen älskar livet här i stugan, att få sitta i trädgården hela dagarna och mot min vilja skälla på allt som går förbi och då kör ju även Chanel i gång, så jag har lite mer att jobba på med dessa kamphundar. Förra sommaren var det bara Chanel , men nu jävlar har vi två kamphundar som skäller på allt som rör sig utanför staketet och som dom vaktar deras område.

Jag har inte gjort ett jävla skit sen jag kom ut. Jag satt lite i solen men jag gick snabbt in och la mig under filten i soffan och där slocknade jag. Sen har jag bara suttit på terrassen och kollat på på hundarna, funderat och spånat över trädgården, gråtit över saknaden av mamma, saknaden och den brutala längtan efter sjömannen och så har jag kastat och vrålat ett och annan könsord över den jävla fasanen som har bosatt sig på åkern och skogen bakom. Den har något jävla kåtslag och vrålar så innihelvete  .. hela tiden.  Mina kåtvrål kommer till veckan när sjömannen kommer hem.

Men jag är glad att jag lyssnade på både sjömannen och läkaren och åkte ut till stugan för ännu mer återhämtning. Hundarna kan lulla på i trädgården, jag kan vila ännu mer och släppa mina dåliga farsa tankar och bara vara. Jag har tänt ljus, njuter av kvällssolen från soffan och väntar och bara väntar på att qx gaygala ska köra i gång 21:30. Farbror ska alltså hålla sig uppe länge i dag. Herregud.

Dessutom fick jag ett samtal från en kollega i dag, jag skrattade så tårarna sprutade och jag blev så jävla glad av samtalet. Att få samtal från kollega för att hon bara vill säga att dom saknar mig på jobb, att det märks att jag är borta för det är tyst och ingen som skrattar så hjärtligt som jag och att jag ska stanna hemma tills jag är helt på benen igen och inte känna någon stress, det mina vänner, det gjorde ju oxå att en sten föll från axlarna. För jag är ju en arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna.

Men nu .. bara vara, andas och vänta på att gaygalan början. En dag, en dag ska jag fan närvara på plats på gaygalan.

Livsstil

Ett skov från helvetet , människans bästa vän och variegerade växter på tradera

Fibromyalgi skov från helvetet.

I söndags fick jag ta mig hem från stugan tidigt som fan. Jag har nu i ett par veckor känt att det är något som är på gång i kroppen men inget har hänt. Jag brukar ha ett skov på våren och ett på hösten, ofta i kombination med väderomslag och när årstiderna skiftar om, det brukar komma tidigare, varje år och förra året var det ändå lindrigt och i höstas inget alls .. lite mer ont men inget riktigt skov.. så jag har varit så jävla glad att jag äntligen har  hittat en balans som fungerar för mig och min fibromyalgi, men i lördags natt sket jag i det blå skåpet .. ja hundarna med ska jag säga er.  Chanel kräktes som fan, molly var kass i magen och jag fick inte sova för att hundarna skulle ut hela tiden ( som tur var vi i stugan så det var bara att öppna dörrarna ) och jag grät som ett litet barn för jag hade så ont i magen och muskler och leder kändes som någon skulle slita ur kroppen på mig.  Tänker er att själv sitta på toa med dålig mage, en hund hulkar och ska kräka och den andra springer rundor och letar ställe att skita på ..  Skjut mig!

Jag tog mig hem , tog en lång varm dusch och värktabletter och hade hoppats på eftermiddagen att jag genom att ta korta promenader med hundarna, använda min tens apparat och vila skulle kunna lindra, men fibromyalgi monster “Ernst-Hugo 90+” har greppet om min kropp. Jag grät, grät och jag grät mer. Jag fick sjukanmäla mig och i måndags fick jag tag i läkaren och han sa, vi pratade om dig på ronden i dag Tommy, du kom inte i höstas med skov och nu trodde vi du hade klarat dig från vårskovet med eftersom det värsta väderomslagen är över, men  när du själv ringer och gråter så vet vi att nu är det kört. Det blir värktabletter 3 gånger om dagen och lägger det sig inte så blir det kortison kur, en kort och intensiv.  Och ordinationen, du börjar inte jobba bara för vi ökar medicineringen ett tag, du stannar hemma, tar korta promenader och vilar. Du vilar Tommy och få personer är så ensvis och starka som du är Tommy.

Människans bästa vänner, kamphundarna! <3

Jag har gjort som läkaren sa. Jag har gråtit, jag har tagit medicinen, jag har tagit korta promenader med hundarna och så har jag gråtit lite mer under tiden jag har vilat. Jag har känt mig så jävla .. svag! Alla som känner mig vet att jag är inte den som är hemma från jobbet, jag hatar det, jag klagar sällan över värken,  jag hatar det mer än allt. Men jag har nu varit hemma från jobbet och jag har varit “soff-liggandes ” sen i söndags och i dag är första dagen jag inte grät för att jag skulle av sängen. Värktabletterna hjälper, men jag mår fortfarande åt helvete i kroppen.   Inte nog med att jag gråtit pga värken så har jag haft så dåligt samvete för att hundarna inte fått det dom behöver och vad jag är van att ge dom, dom har inte lidit men dom har inte fått den aktivering som vi ger dom. Sjömannen sa, dom lider inte av det men jag är som jag är,  skaffar man djur ska dom skötas och dom ska aktiveras.  Dom har varit som iglar på mig, släpper mig inte med blicken  och har varit världens bästa hundar .. inte hela tiden då dom inte riktigt fattar att jag har ont i hela kroppen och vissa gånger när dom klivit på mig känns det som att det är knivar i varende jävla muskel så jag har vrålat rakt ut. Dom har blivit rädd,  jag har gråtit för att jag skrämde dom. Ja jag har helt ärligt varit ett jävla vrak. Jag hatar skoven, jag hatar fibromyalgi och jag hatar att jag ibland måste välja att ska jag göra något så kan du bli lidande med värk från helvette, eller så lever du ett tråkigt liv och inte gör ett skit och har “hanterbar” värk.   Det har till och med varit så jävla illa att jag haft problem att öppna en snusdosa, tänk er då att stå på central operation och ska öppna upp sterila förpackningar? Jag hade fan osterilat allt.

Ikväll har jag äntligen orkat göra annat än att ligga i soffan , men jag tar det lugnt. Jag satt och kollade på alla växter och skakade bara på huvudet, Totten, du kan fan inte spara alla sticklingar du tar heller så nu när du har lite energi så lägger du ut åtminstone 2 på tradera. Du har funderat ett tag på testa detta med tradera, men det är ju som rysk roulett. Antingen får man nästan inga pengar alls eller så får man vad sticklingarna är värda, så jag har lagt ut 2 stycken på tradera. Ni kan hitta mina auktioner här!

Jag hoppas innerligt att det börjar ge med sig och gå åt rätt håll. Men jag har lovat läkaren att vara hemma denna veckan och vi ska pratas vid igen på fredag  morgon för att höra om jag klarar att köra på med dosökning eller om jag måste köra i gång med en intensiv kur med kortison.  Men nu , nu känns det som jag har kört ett träningspass på flera timmar och handlederna börjar hinta om att det räcker nu!

 

Vi hörs ..  och tills dess.  Va rädd om er och lyssna på er kropp.

Och snälla, om inte en person ber om råd så ge för fan inga råd. Efter ca 9 år med fibromyalgi så har jag testat både det ena och det andra. Jag vet på ett ungefär vad som fungerar för mig och om jag inte ber om råd, snälla tala inte om för mig hur jag ska leva mitt liv och vad jag ska testa. Snälla? Det är tillräckligt jobbigt som det är att behöva stanna hemma, fast jag egentligen inte vill,