Browsing Tag

fibromyalgi

Livsstil

14 dagar av saknad

image

Mannen påväg till jobb.


Gah, jag förstår inte hur vi alltid kan vara ute i sista minuten när sjömannen ska till tåget för att åka på jobb. Jag förstår det verkligen inte, varje gång! Tåget kom in precis när vi var påväg ner i tunneln, jag följde med för att hinna krama om Maja men sjömannen fick springa, för tåget hann fan knappt stanna innan det visslades och tåget skulle vidare.

Jag har sovit svinkasst i natt. Hittade ingen skön liggposition och det kröp i hela kroppen. Jag längtar verkligen tills jag får hem min värmefilt så jag kan krypa under.

När jag parkerade hemma tog jag ut kamphundarna, dom fick hänga med i bilen. Och pappa hjärtat gör fan ont när jag ser hur dom springer runt och letar efter sjömannen. Det är redan så tomt är hemma. Jag har tänt lite ljus då jag piggnade till efter morgonens stressmoment, gjort en latte och inväntar att nyhetsmorgon ska börja.. Förhoppningsvis slumrar jag till i soffan!

imageKamphundarna på morgonpromenad.

Fibromyalgi

Fibromyalgi monstret ”Ernst-Hugo 90+” vann

DSC_6783

Hej fina!  Jag lever men det har varit 2 tuffa dagar med värkhelvetet. Lördagsnatt blev värken värre och jag trodde det skulle ge med sig lite när jag körde hem och fick sova, men jag vaknade upp helt slut i kroppen, sovit oroligt och kände att lyssnar jag inte på kroppen nu så är det kört. Jag fick helt enkelt ge med mig och låta fibromyalgi monstret ”Ernst-Hugo 90+” vinna och jag fick skamset ringa till jobbet och sjukanmäla mig.  Jag får extremt dåligt samvete när jag måste ringa och meddela att jag inte kommer. Det har nog varit lite mycket den senaste tiden så jag får nog sänka tempot lite och ta hand om kroppen igen. Det där gymmet borde jag fan besöka och träna upp kroppen, men just nu känns det så .. svårt?!

Jag börjar må bättre i kroppen och värken, men i dag har jag sovit otroligt mycket. De här små djävlarna, kamphundarna vi har har inte vett att sova någon morgon, utan väcker oss före tuppen hinner vakna. Så vi gick ut med dom och sen la vi oss igen, vid 10.45 vaknar jag till liv och får ligga kvar och mojjsa till mig lite innan jag kan ta mig ur sängen, lederna och kroppen är stel och ”tung” på morgonen.

Sjömannen har bokat tvättad i dag så jag ska försöka hänga med ner och hjälpa till och vika tvätten. Nu hinkar jag latte, har fått mail om att jag har paket att hämta ut ..? Vad är det för spännande i det ?  Annars ska jag bara gå runt, pilla på sjömannen och bara vara .. I morgon bitti vid 04 ringer klockan och han ska iväg till sjöss i 14 dagar igen ?! Seriöst, hur kan tiden gå så jävla fort när han är hemma?

Livsstil

Livet, lycka & lillördag

DSC_5932

Hej goding! Hur har ni det ? Jag vet att det ekar lite tomt i bloggen men hösten är här och jag har fullt upp med att ordna och fixa med saker i det privata, det är mycket jobb, mycket roligheter och mycket jag inte kan berätta ännu. Men jag hoppas kunna berätta det under höstens gång. Jag har så mycket på gång, det planeras , funderas och det ska gå i lås. Men bloggen kommer få sig ett skjut ( jag önskade sjömannen var hemma så det var jag som fick mig ett redigt skjut ), men hej .. det kommer 😉

Jag smsade med syrran när jag satt på dass ( Ni som följer Tommytott på Facebook har nog redan sett det ) men hon undrade om jag skulle blogga. Jag skrev att jag ska ge hundarna mat , rasta dom men först bajsa och sen får jag se. Hon svarar att : Du är duktig du, men akta du inte sliter ut dig.  Jag skakar på huvudet och funderar på om hon har blivit helt galen, slita ut mig av att bajsa?! haha! Vafan?!  Men hon tycker jag har lite för mycket i gång haha!

Jag har pratat lite med mannen och fått höra mannen i mitt livs röst, kamphundarna är klara för natten och jag har hällt upp ett glas rosé, tänt ett ljus och ful sjunger för grannarna till Jasmine Thompson. Ohmy. Jag älskar den kvinnans röst och covers. Jag bör egentligen försöka sova, men är pigg som en lärka och värken i höften och armarna gör att jag varvar ner och ska uppdatera er lite, läsa lite bloggar och bara njuta av att jag faktiskt … njuter av livet och har kommit så långt med att hantera den djävla värken från mitt fibromyalgi monster ” Ernst-Hugo 90+” utsätter mig för.

Jag kan avslöja lite att jag ska försöka sätta mer tid till att ta tillbaka de personliga inläggen. Jag kommer lägga ner lite extra kärlek och skriva inlägg kring fibromyalgi. Det är en del män som har diagnosen, men det fokuseras så otroligt mycket på att det är kvinnor som har den, och det förlegade uttrycket ”kärring sjukan”. I hate it och ska försöka sprida lite kunskap bland befolkningen.

Lillördag , ett glas rosé och i morgon är det torsdag och det kommer eka lite här i bloggen igen. I morgon är en ny dag , nytt fokus och jag ska få kramas med min älskade storasyster. Kl 9 ska jag hämta upp lillsyrran och vi ska till metropolen lund. Bara det kräver ett glas vin dagen innan. Att köra i Lund är galet, så mycket enkelriktade gator att könsorden tas till en ny nivå, men det gör inget, för jag ska få kramas med min älskade stora syster som är på skånebesök med sonen som ska genomgå en stor operation här nere i morgon. Så i morgon ska det tankas kärlek, skratt, kanske tårar och så får vi se om självaste Totten bjuder på gangnamstyle eller single ladies dans på självaste universitet sjukhuset i lund. Jag ser fram emot allt. Mest att få kramas med älskade syster som jag inte träffat på ett år.. tror jag?!

Ett hälsosammare jag, Fibromyalgi

Jag njuter så länge det varar

DSC_5586

 

Just nu tar jag vara på dagarna, jag ler och jag passar på att träna när värken är lindrigare. Jag har i dag kört mitt 3:e träningspass för dagen och i dag blev det intervaller och det kändes så bra. Så jag körde på lite extra för att få upp flåset och känna mig fram. Det kändes så bra, det värker men den var hanterlig.  I dag blev det ingen träning med händerna inkluderat då handlederna värker som fan och jag har äntligen lärt mig och insett att jag får anpassa och variera träningen för att kunna träna beroende på hur värker är och vart den sitter.

Jag vet att det är många som kommer med stora pekfingret och förstår inte varför jag inte ger mig gällande träningen. Jag mår så bra när jag tränar och konditionen, muskelmassan och styrkan i denna kropp är ett minne blott, det är inte som förut och det kommer inte bli som förr, och jag hatar det, verkligen hatar det! Men kan jag stärka kroppen lite extra för att avlasta mina stackars värkande leder så ser jag det som en vinst.

DSC_5590Vackra västra hamnen i solnedgång.

I dag känner jag mig som en hjälte. En lyckliga jävla hjälte. För ett år sedan var träning inte en del av mitt liv. Det fattades mig, för ett halvår sedan började jag träna igen, men gav upp, min fibromyalgi, monstret
”Ernst-Hugo 90+” hade vunnit och jag kände mig besegrad. I dag ett halvår senare har jag börjat träna igen, mitt 3:e pass på en vecka och jag har äntligen börjat inse att jag inte kan träna som förut, de vikterna kommer jag kanske aldrig upp i igen, men jag kommer ut och tränar och jag anpassar träningen efter hur kroppen mår. Och det är en stor vinst och något som jag är stolt över.

Jag tar det extremt försiktigt. Jag vågar inte annat. Jag vill inte uppleva den smärtan som jag upplevde för ett år sedan, då det var en kamp med tårar av att bara gå ut med kamphundarna. Men nu ser jag framåt, ändrar livstil och ändrar synen och försöker utföra saker utefter vad kroppen och och inte vad jag kunnat göra. Kosten har jag börjat ändra och jag kommer börja äta LCHF-inspierad kost och har gjort det i drygt en vecka. Jag modifierar utefter vad jag vill ha och pastan släpper jag aldrig, utan äter numera bara glutenfri pasta, fantastiskt god, magen mår bättre och humöret är därefter bättre då det inte finns en oro över att behöva springa på toaletten var och varannan timma.

Det känns så bra och jag vill ge ett extra stort tack till min älskade sjöman som alltid finns där för mig, stöttar och tror på mig och hänger med mig på träningar. Till min lillasyster som peppar, tjatar och finns där för mig med träningen. Anki som för att du är Anki och alla andra vänner som funnits för mig.

Sist men inte minst alla ni som följer mig och min resa här. Ni anar inte vad era ord både här i bloggen, på instagram och på facebooksidan gör för mig. Det värmer enormt och ni är fantastiska.

Jag vet oxå att jag är inne i en bra period och lever därefter. I morgon eller snart kan det snabbt vända och bli ett helvete igen.. Men tills dess:

Jag njuter så länge det varar!

DSC_5588

Bara se, jag drog med mig Mr nikon när jag lämnade syrran. Fotograferande har blivit åsidosatt för jag känt att jag inte duger och inte är nöjd med mina foton. Men se. En fröjd för ögat!

Livsstil

Ordbajseri och önska inlägg

image

 

Gah. Nu jävlar får det vara nog med med en massa inlägg om min ledvärk, magproblemen och ett drastiskt minskande på kaffet haha. Helvete vad kaffe jag har druckit de senaste dagarna och inte konstigt att magen gör uppror. Så jag dricker kamomillte, för det ska tydligen vara lugnande.  Men innan jag lämnar värk, orolig mage för ett tag så skickade sambon länk i dag… på annan kost. Det känns oerhört bra att sjömannen är villig att ändra sin kost lite för min skull för att se om det kan hjälpa mig i min fibromyalgi!

Så nu lämnar vi det där bakom oss, jag har bestämt att jag en gång i veckan ska försöka uppdatera om hur livet rullar på med maten, träningen ( skriver nog mer om träningen)  och hur värken ter sig för mig, för det är ju nämligen så att fibromyalgin och dess värk är något jag kämpar med dagligen och har en hel del läsare som faktiskt själv har fibromyalgi. Blir ju fan lite trött på mig själv och mitt tjatande haha!

Det står lite stilla i min hjärna just nu med inlägg. Så jag tänkte att det kunde vara kul med önskeinlägg.
Vad vill ni läsa om ? Har ni något ni vill att jag tar upp ?   Lämna då en kommentar här.

Efter inlägget med blogglistan så har jag svurit en del över att mitt gamla domän och gamla blogg är borta.
För sen jag blev min egen har det tillkommit en hel del nya läsare och i den gamla bloggen fanns det en hel del inlägg jag gärna hade reviderat och lagt upp här. Fan att den bara försvann. Irriterade som fan!