Browsing Tag

hbtq

Livsstil

Första advent, en håll käften pasta och nu håller vi helg

En hållkäften pasta.

Första advent och helgens arbete är avklarat och jag gjorde både patienter, anhöriga och kollegor glada i dag då jag hade med mig 2 påsar med lussebullar från gårdagens bak – uppskattningen gör att man känner att man gör rätt och dom tyckte dom var asagoda .. Nöjda kollegor, patienter och anhöriga är en nöjd Totten.

Nödvändigheter efter jobbet är uträttat och vi har varit ute på 1.4 mils runda på cykel och i dag var det kallt som fan om ansiktet men det släppte efter ett tag när man väl kommit i gång och jag är glad att jag hängde med ut på rundan. En ny härlig runda.

Sjömannen slängde i hop en hållkäften god pasta middag. Kylskåpsrensning och det blev en fantastisk god rätt och vi båda är mätta och belåtna och resten av kvällen kommer spenderas i soffan, tända ljus och bara vara. Helgens arbete är nu klart och jag har gått på “helg” med en ledig  måndag och ja, även kommer vara full fart med massor av fixande.

Hur har er helg varit ? Har ni haft något särskilt adventsmys?

Homosexualitet

När rädslan blir till tårar

“Är bögen duktig på suga kuk och fått stryk någon gång ?”

Jag är trött, jag är så fruktansvärt trött.
Det har varit 2 dagar med minimalt med sömn och jag försöker hålla humöret och skenet uppe, fake it til you make it, men det är tufft, det är riktigt jävla tufft just nu och tårarna brinner innanför ögonlocken mer eller mindre hela tiden.

I lördags efter jag jobbat och slappat lite på soffan så tar jag med mig kamphunden och går promenad vid 18.30-19 tiden. Jag går den sedvanliga rundan i godan ro och det är mycket folk ut, ovanligt mycket folk och främst ungdomar som är på gården och jag tänker inte mer på det utan jag går och när jag kommer ut på den större gatan så ser jag i ögonvrån när jag svänger höger att det är ett gäng killar som kommer gående, i vanlig ordning reflekterar jag inte över det utan jag går med kamphunden den vanliga rundan, men när jag sedan hör att de kommit närmare och hör orden är bögen duktig på suga kuk och fått stryk känner jag ett riktigt obehag, de skrattar och fortsätter fråga och gå snabbare. Jag svarar inte och bara går och tänker, bara de inte kommer närmare, snälla låt mig hinna in och bara de inte kommer innan för källardörren. Aldrig har vägen till källardörren varit så lång någonsin.

Orden ekar i mitt huvud, de följer fortfarande efter och ropar om suga kuk och få stryk. De stannar där trappen börjar och jag tackar gudarna att jag har tagg och inte kod eller någon jävla nyckel för att behöva komma in. Dörren stängs och jag lyfter upp kamphunden, springer till lägenheten och tänker, det hände inget Tommy, det var bara fula ord. Sjunker ihop på golvet, vill inte gråta men tårarna rinner på min kind och klumpen i magen vrider sig av smärta.  Jag skickar till sjömannen, tar en dusch och packar ihop och kör till stugan för det känns inte bra att vara i lägenheten. Pratade med en helt fantastisk kille på polisen som upprättade en anmälan! 2 timmars sömn natten till söndag och i natt har jag väl fått sammanlagt 4:a timmars sömn och jag är hemma i lägenheten igen, för att jag behöver fixa med saker här i lägenheten och det är ju här vi har allt nu när vi börjat stänga ner stugan för säsongen.

Just nu är det tungt, tungt som fan.

Krönika/åsikter/ tankar

Att våga komma ut

På begäran kommer ett inlägg om hur jag kom ut och hur mitt liv som homosexuell sett ut tills i dag.


 

De var värsta åren i mitt liv.

I början av året 2005 var de värsta månaderna i mitt liv. Månaderna innan hade det blivit en del sömnlösa nätter, men det var nu jag mådde som sämst, jag var trött på att alltid gråta mig till sömns, vrida och vända, både på mig själv och kudden blöt av tårar, jag var trött att leva i tysthet, i lögn för andra men mest av allt för mig själv, så många tårar, hur kan det finnas så många tårar?

Studenten infann sig och jag tog steget och åkte och hälsade på mannen som jag förälskade mig i via internet. Han som jag pratat med dagligen via samtal, sms, msn och via Qx. Ännu en lögn för mina nära och kära om vad jag skulle göra i Malmö.  En vecka i Malmö hos Ronny fick mig att må bra, jag var hemma och det är här jag ska bo. På tåget tillbaka till Östersund släppte jag bomben för min stora syster, hon var den första som fick veta om hemligheten jag så länge burit på – Det var många tårar på tåget, tur jag satt så gott som helt ensam för jag grät av lycka, det var en sten som släppt, äntligen vågade jag vara mig själv. Övriga i familjen fick beskedet när jag var framme i Östersund.  Jag är i dag oerhört tacksam för den långa tågresan från Malmö till Östersund, för tankarna var många, hur kommer familj och vänner reagera? Det som var svårast att berätta var till de personer som uttryckt en stor rädsla och som klart och tydligt uttryckt hatiska ord om Bögar. Det fick bära eller brista, jag var trött på att leva i en lögn, att ljuga för andra men mest att jag ljög för mig själv.

Ett par dagar gick innan jag släppte nästa bomb för familj och vänner. Jag hade bokat en enkelbiljett ifrån Östersund, staden jag aldrig trivts i och jag skulle börja om mitt liv, ett liv där ingen känner mig och med kärleken – I mitt hem Malmö.

Kommer bögen tillbaka så ska han få så mycket stryk att han ångrar att han kom ut som homosexuell.

Någon vecka hann bara gå för mig i mitt nya liv i Malmö , i staden där jag från första besöket kände att här är mitt hem, det är här jag skulle ha blivit född. Jag fick mail av en vän som berättade att jag var det stora samtalsämnet i Jämtland, det pratades så mycket om mig ” Har ni hört? Tommy har flyttat till Malmö och gift sig med en rik äldre man?  Och det slutade inte där, jag fick mail, sms och även konstiga samtal om nätterna där folk skrev och talade om för mig att kom bögjävlen upp till Jämtland och hälsade på igen så skulle jag få så mycket stryk att jag ångrar att jag kom ut som homosexuell! Jag grät, grät och grät, för hur fan kan folk vara så förbannat genomrutten?

Det var nu i slutet på sommaren 2005 jag började mitt nya liv, mitt liv som öppet homosexuell och med önskan och tro att de värsta hindren var över och att jag ska inte behöva skämmas för att jag älskar en person, en man, någon med samma kön som jag.  Men på vägen har det varit mycket skratt, många tårar och saker har hänt som jag aldrig trodde skulle ske, något jag aldrig trodde att jag skulle bli utsatt för.  Ung och nyligen vågat ta steget och vilja leva ett liv som alla andra, men som öppet homosexuell.

Att synen på homosexualitet kan vara så fruktansvärd än i dag är något jag har svårt för, men samtidigt lär man sig hantera situationer, att undvika situationer som kan bli obehagliga och för att skydda sig själv. Jag startade en blogg 2007 och var fortfarande en rätt osäker kille, för jag hade aldrig fått glåpord, undantag från några från Jämtland när jag flyttat,  blivit nedtryckt för min sexuella preferens, men nu kom det, både privat och i bloggen. Jag försvarade mig med samma medel som jag fick, vart defensiv och svarade tillbaka, just av rädsla och av ilska. I dag har jag fått mer skinn på näsan, lärt mig hantera de orden och skaka av mig och ibland även bli riktigt förbannad, som vilken människa som helst.

Många tror att det är väll inget problem att komma ut som homosexuell, för vad är det för skillnad att vara homosexuell och heterosexuell? I mina ögon inga alls, mer än jag och tjejerna jagar samma köttbit, men det har inte alltid varit en dans på rosor.

En hårig röv, för det är ju vad bögar gillar

I början av min tid i Malmö blev jag utsatt för sexuella trakasserier på ett jobb av en av mina manliga kollegor, sms och en bild på en hårig röv, för det var ju det vi bögar gillade och för att jag skulle ha något att titta på och inte glömma bort han i fall vi inte träffades igen..… Trodde han ja! Det tog hårt, men jag tog hjälp av en fantastisk kvinna, kollega och vän! Hon stöttade mig och fick mig att bara släppa det och gå vidare och brister ut – Han kunde väl ha rakat röven lite innan va?! Allt för att få mig att skratta.

7 Juli 2012 hände det jag aldrig någonsin trodde skulle hända mig.   Jag och sambon var på den vanliga kvällspromenaden med hundarna i Trelleborg, där vi har husvagnen vi hör musik bakom oss, 2 killar kommer på cykel. Vi vänder oss om och tittar och sen bara går vidare. Jag hoppar på kryckor och var sjukskriven vid tillfället då jag hade mindre förslitning i foten och sambon hade hundarna.  Vi svänger av och sambon går framför mig. Jag hör hur ena killen hoppar av cykeln och kommer springandes mot mig, det enda jag tänker på är att Ronny ska ta upp hundarna och skydd sig. Killen ropar på engelska, ”Gay , Gay, go faster ” och sen sparkar han mig i ryggen. Jag hinner precis sätta ner kryckorna när han sparkar och får sedan fatt i ena kryckan med båda händerna och vevar. Killen är redan uppe vid cykeln hos den andra killen och ger sig iväg.  Chockerad, öm i ryggen och funderar på vad som egentligen hände och vad som kunde hänt.  Platsen ger mig fortfarande i dag obehag och jag undviker att gå där och tankarna kommer än i dag ,vad hade hänt om vi gick hand i hand?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2017  och jag och mannen, sjömannen , i mitt liv håller fortfarande ihop och jag är mer kär än någonsin. Livet är bra men än i dag kan jag få ett och annat mail och kommentar om hur fruktansvärd vi homosexuella är, vilken skam vi är för mänskligheten. Nyfikenheten och okunskapen om att 2 män som är tillsammans är att någon av oss måste vara kvinna, vem gör vad i hemmet, vem bestämmer och vem sätter på vem .. ? Heterosexuella , vem är man och vem är kvinna? Vem sätter på vem och vem av er gör vad där hemma?

Att 2017 få höra att – Dom kanske inte tycker om dig för att du är lagd åt fel håll , det kändes som en kniv rakt in i bröstet och jag blev så arg, ledsen och besviken och ännu ett tecken på att jag måste fortsätta vara den jag är och fortsätta kämpa.

Jag ler, svarar och är oerhört stolt över mig själv att jag vågade ta steget att komma ut, leva det liv jag vill och inte skämmas för mig själv. Vi har kommit långt , men ännu har vi en lång väg att gå och jag kommer fortsätta dela med mig av livet här i bloggen som öppet homosexuell och fortsätta vara den jag är i dag – vägen har varit lång, men här står jag nu, oftast stadigt och med ett leende på läpparna och förhoppningsvis kan jag fortsätta hjälpa föräldrar att förstå och hjälpa de unga som ännu inte vågat ta steget att komma ut och få leva sitt liv, precis som den dom är och den dom älskar!

Följ bloggen på :
Facebook: Tommytott
Instagram: Tommytott

Homosexualitet

Bögjävel – du vet aldrig vem du har bakom dig

I år, Augusti 2015 är det 10 år sedan jag kom ut som homosexuell. Sen jag började om. Jag flyttade över ca 130 mil , kom ut som homosexuell och började om och träffade killen, som jag än i dag känner är mannen i mitt liv, 10 år senare.  I Malmö. I min, de senaste 10 åren, min hemstad. Staden jag känner att, äntligen är jag hemma. Här trivs jag och det är här jag ska bo. Ska jag någonsin flytta så är det utomlands.

Jag har bloggat sedan 2007. Aktivt sedan 2009 och här på tommytott.com sedan början av 2015. Utan någon som styr och ställer, mitt eget ställe. Här är det jag som bestämmer.  Lycka, extrem lycka. Trots att jag ibland har tvivlat på mig själv och funderat på vilken portal jag ska kontakta för att det ska bli bäst för mig. Men jag har blivit kvar , att vara min egen är något jag strävar efter och håller på. Jag vill inte ha någon som bestämmer och granskar mig, för de texter som jag skriver, de texter som är… jag!

Näthätet. Homfobin. Kärt barn har många namn, och det har kommit och gått. De senaste året har jag var skonad från homofobiskt hat. Det har trillar in en och annan kommentar som var hatiskt, men majoriteten har varit bra. Tills för ett par veckor sedan, värst för ett par dagar sedan, och ikväll,  då jag fick både kommentarer och mail som jag direkt raderade, kommentarer som :

  • Du är bara en äcklig jävla bög. Vem fan tycker om dig?
  • Du är en skam för svenska folket, en dag kommer du få igen för ditt äckliga beteende. 
  • Bögjävel, du bör hålla ett vaksamt öga på vem du har bakom dig.
  • Äckliga jävla bögjävel, din mamma och pappa måste hata dig.

Tårarna rinner på mig. Ännu en gång träffade ni på den ömma punkten. Grattis, ni har lyckats igen!  Jag kände mig som den osäkra 13 åringen som varje dag vaknade upp, grät och innan jag gick ur från mitt sovrum, torkade tårarna, gick in på toaletten och tvättade ansiktet för att familjen och vännerna i skolan inte skulle se det rödgråtna ansiktet , för att varje morgon komma på en ny orsak att dölja att det var killar jag gillade. Jag hatade normerna. Jag hatade att folk var så inrutade, för att skaffa familj så skulle det vara man och kvinna. Jag hatade det. Jag hatar det än i dag. Är det du eller jag som inte haft kontakt med din far på över 7 år? Är det du eller jag som fått höra att din pappa inte har en son, p.g.a homosexualitet?  Jag tog mig igenom det, varje dag i flera års tid. Och lovade mig själv den dagen jag kom ut, augusti 2005 att jag aldrig mer ska gråta över de osäkra skitarna som kastar hat över mig. Onsdag, 2015 och jag gråter. Varför?!

För att jag är inte mer än människa. Ibland, som ikväll känner jag att jag fått nog. Det räcker nu och låter tårarna rinna. Det är okej att gråta. Under större delen av min uppväxt har jag varit “mobbad” för att jag inte varit som andra, för att jag i andras ögon varit “bögen”! Jag har varit killen som fått mycket skit för att jag klädde mig “annorlunda”, killen som hade annan frisyr än de andra killarna, killen som inte var med i det matcho gänget,killen som klädde mig i de kläder jag tyckte om,  killen som gick sin egen väg.

Jag är så fruktansvärt trött på att behöva utstå detta hatet p.g.a min sexualitet. Jag är så trött på att folk använder ordet som “gay” när man tycker något är “fjolligt” och inte håller sig inom ramarna för de manliga. Jag är så trött på att vi homosexuella ska få skit för att vi älskar någon av samma kön som vi själva är. Vad du gör i sängen och vem du älskar lägger jag inga värderingar i, den du älskar avgör inte hur jag ska tycka om dig eller ej.

Varje dag är inte en dans på rosor. Många tycker att jag inte bör ta åt mig. Lätt att säga. Men ibland träffar man rätt, tårarna rinner och jag känner mig som en usel människa.Det är okej att känna så! Jag vet att om jag torkar tårarna, sträcker på mig och att det är en ny dag i morgon. Jag vet allt detta, men jag är inte mer än människa och jag kommer torka tårarna, sträcka på mig och fortsätta kämpa för det jag jobbar för – att stå upp för de som ännu inte vågat komma ut, att hoppas att de som läser här och ännu inte kommit ut en dag vågar komma ut och vara stolta för den dom är, och för den dom älskar!

I dag är jag ledsen p.g.a näthatet som jag själv väljer att radera för att du ska slippa läsa, men främst för att jag själv ska slippa läsa. I dag är jag stark, därför låter jag tårarna rinna och i morgon är en ny dag. En ny dag, jag är starkare och arbetet fortsätter , för mig, för dig som ännu inte kommit ut. Trots allt hat så är du inte ensam, vi , jag finns här för dig!

DSC_6348

Kommentera, dela och sprid. För varje ord och delning kan du hjälpa.

 

 

 

 

Livsstil

Ett litet hej från köket

DSC_5908

Söndag och jag har semester i natt. Så skönt och det har varit full fart större delen av dagen och jag och sjömannen har tagit oss en rejäl söndagspromenad till en del av stadsdelens mataffärer. Netto, Ica Rönneholm, Ica Erikslust , Lidl och slutligen då vi glömde matlagningsgrädden, självklart laktosfri ett besök på Coop nära, svindyr grädde. En promenad på närmare 5km.

Ljusen är tända i lägenheten och det vankas myssöndag. Vi skulle ha köpt bingolotter och lekt pensionärer och hoppats på vinst , men vi glömde köpa det så vi får helt enkelt vara bittra och hoppas att ingen fick våra lotter som det självklart är vinst på ! Jag har dragit mitt strå till stacken till söndagens middag, potatisen är skalad och sjömannen sköter resten – Stek, kokt potatis och hemmagjord sås på spadet från steken – Oh heaven, this is a place on earth! 

Jag själv har hällt upp ett glas rosé, tänt ljus i köket och parkerat min gumpalalla på barstolen och arbetar med en fantastisk utsikt. Sjömannen kockar för fullt och jag njuter av både skön musik, livets elixir rosé och mest av allt – utsikten. Jag njuter och tar vara på kvällen ( och mannen ;)). I morgon förmiddag är det annat, då ska sjömannan lämnas vid tåget och han börjar jobba lite tidigare än planerat. 16 dagar till sjöss väntas.