Browsing Tag

Mamma du fattas mig

Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

17 juni, 2022 by
Livsstil

När mattan dras undan fötterna på mig

Hur mycket tårar finns det i ens kropp? Det tar fan aldrig slut och just nu kämpar jag varje dag och det känns som att den där jävla mattan dras undan från mig hela tiden.  Jag får nu sona för att jag inte tog tag att prata med någon efter att jag kommit hem från Uppsala när jag satt där hos mamma.  Och efter det har ju det varit tufft i livet allmänt med andra saker, så som värken i kroppen och tar man inte tag i det utan är så dum i huvudet som jag är nu så kommer det en dag där det tar stopp och det gjorde det i helgen då mattan ännu en gång drogs undan mina fötter.  Jag har gråtit, gråtit och jag har gråtit. Sömnen är inte vad den ska, aptiten är inte vad den ska vara och jag tittade på sjömannen i dag , tårarna rann och jag sa, jag orkar inte kämpa emot längre, jag måste ta tag i saken och prata av mig, för jag klarar inte detta längre.

Så det är vad jag ska göra, jag ska gå iväg och prata, få hjälp med min sorg efter mamma, mina tankar efter mamma och allt runt omkring.   Jag måste försöka att få såret att läka efter sorgen efter mamma för att jag ska kunna läka själv.

Sjömannen har i dag åkt på jobb och jag har bara gråtit.  Jag vet att det kommer bli tufft att gå och prata med någon, riva upp allt från början men jag känner att det är något jag måste göra för att kunna gå vidare starkare. För det fungerar inte längre att jag stoppar huvudet i sanden och köttar på som vanligt för att allt bara ska vara som vanligt.

Mamma, du fattas mig så mycket och den där glada och spralliga Totten, han fattas mig oxå.

14 juni, 2022 by
Stuglivet

Friyay, solen och ett glas bubbel

Fredag och ett glas bubbel i handen.

Det är fredag och jag har ett glas bubbel i handen.  Solen har äntligen lyckats komma fram nu ikväll och det känns som det var flera veckor sedan solen var framme och den har varit så saknad.  Jävlar vad skönt det är och självklart firas det med ett glas bubbel i näven. Skål tamefan.

I dag hängde jag och sjömannen på låset på Emporia för att vi ville så fort dom öppnade till Cutters och klippa oss. Det är fan ett magiskt koncept där dom tar samma pris för alla för en klippning, ingen tvätt och inget speciellt utan man bokar tid och så väntar man på sin tur och blir klippt.  Jag kan även berätta att jag är en av Cutters ambassadörer och i dag hade jag turen att få klippa mig hos en av de nya på Cutters och jag måste säga att jag blev så jävla nöjd. Han klippte verkligen så som jag önskade med en fade och detta på bara 20 min. Grym kille. Jag hoppas han jobbar varje gång jag vill klippa mig haha!

Jag sitter nu på terrassen i solen och bloggar, med skön musik och sjömannen framför mig som skalar potatis till dagens middag och han har en öl som han njuter av.  De senaste dagarna har varit kaos i mitt liv, pollen helvetet har bråkat som fan och jag har haft sämre dagar. Jag har mått skit och det beror på så mycket men allt löser sig. Just nu är saknaden efter mamma så fruktansvärd. Vi har fått besked om  att mamma är jordfäst och det är som att allt bara kommer ikapp en och ger en smälkäftar varje jävla dag.  Det är så overkligt , mamma ska inte vara borta redan. Hon hann inte ens bli 65 år.  Varför i helvete ska mitt liv prövas så fruktansvärt just nu?

Javäll. .. livet mina vänner, livet.
Vi pratar mycket om livet i stugan, planer och hur jävla nöjd vi är över att vi beslutade oss för att köpa stugan. Vilken resa och vilken förändring i trädgården. Just nu knoppar sig mycket, pionerna knoppar, rosenbuskarna knoppar och liljeknölarna som jag planterade har börjat komma upp, vissa har kommit långt och vissa har precis fått upp huvudet ur jorden.  Vi har dessutom placerat ut lite solcelsbelysning i eftermiddag och jag ser fram emot att kunna visa er hur jävla fint det blir.

Nu , fylla på glaset med bubbel och hjälpa sjömannen med maten och försöka skingra tankarna och försöka bara vara här och nu!

3 juni, 2022 by
Stuglivet

Tårar, en fasan jävel och gay galan

Där sitter hon , våran älskade kamphund Molly.

Läkaren ringde upp i dag som planerat.  Ökningen av medicinen mot min fibromyalgi har gett resultat men inte det resultat min läkare önskade, så efter jag fått gråta, sagt vad jag känner och han vad han tycker och tänker så blev det beslutat att jag ska köra en kort och intensiv kortison kur  och i tablettformat denna gången. Jag ville inte ha kortisonsprutor igen, för det gör så jävla ont och ja, nu blir det tabletter.  Läkaren sa antingen så kommer jag sjukskriva dig Tommy eller så kör vi på detta, vi kör bara en kort kur med kortison för att gå hårt mot inflammationen som just nu blommar inom min kropp, du är snart på benen som vanligt igen. Jag fick ge med mig.

Sjömannen har tjatat på mig i flera dagar att han tycker att jag ska packa och köra till stugan för att vila och för att kunna släppa mina tankar om att jag är en värdelös farsa som inte har kunnat ge hundarna det jag brukar göra, men jag har inte haft orken. Men i dag när läkaren sa , åk ut till stugan, njut av solen och det som gör dig gott, för det behöver du och när sjömannen igen skrev att jag skulle åka ut så gjorde jag det och som ni kan se så är det fler än jag som är glad över det beslutet. Älskade älskade Molly, denna hunden alltså. Hon verkligen älskar livet här i stugan, att få sitta i trädgården hela dagarna och mot min vilja skälla på allt som går förbi och då kör ju även Chanel i gång, så jag har lite mer att jobba på med dessa kamphundar. Förra sommaren var det bara Chanel , men nu jävlar har vi två kamphundar som skäller på allt som rör sig utanför staketet och som dom vaktar deras område.

Jag har inte gjort ett jävla skit sen jag kom ut. Jag satt lite i solen men jag gick snabbt in och la mig under filten i soffan och där slocknade jag. Sen har jag bara suttit på terrassen och kollat på på hundarna, funderat och spånat över trädgården, gråtit över saknaden av mamma, saknaden och den brutala längtan efter sjömannen och så har jag kastat och vrålat ett och annan könsord över den jävla fasanen som har bosatt sig på åkern och skogen bakom. Den har något jävla kåtslag och vrålar så innihelvete  .. hela tiden.  Mina kåtvrål kommer till veckan när sjömannen kommer hem.

Men jag är glad att jag lyssnade på både sjömannen och läkaren och åkte ut till stugan för ännu mer återhämtning. Hundarna kan lulla på i trädgården, jag kan vila ännu mer och släppa mina dåliga farsa tankar och bara vara. Jag har tänt ljus, njuter av kvällssolen från soffan och väntar och bara väntar på att qx gaygala ska köra i gång 21:30. Farbror ska alltså hålla sig uppe länge i dag. Herregud.

Dessutom fick jag ett samtal från en kollega i dag, jag skrattade så tårarna sprutade och jag blev så jävla glad av samtalet. Att få samtal från kollega för att hon bara vill säga att dom saknar mig på jobb, att det märks att jag är borta för det är tyst och ingen som skrattar så hjärtligt som jag och att jag ska stanna hemma tills jag är helt på benen igen och inte känna någon stress, det mina vänner, det gjorde ju oxå att en sten föll från axlarna. För jag är ju en arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna.

Men nu .. bara vara, andas och vänta på att gaygalan början. En dag, en dag ska jag fan närvara på plats på gaygalan.

29 april, 2022 by
Stuglivet

Vin i solen, en helg i stugan och fruktansvärt vidriga känslor

Fruktansvärt vidriga känslor.

Det är fredag och jag hade ju en kortdag på jobbet.  Utbildningsdagen i dag har varit riktigt bra, ja förutom att jag började må så jävla illa och blev helt yr, men jag fick i mig vätska och satt så la det sig. Tåget hem och så promenad hem för att packa det sista och så ta med kamphundarna och packningen och bege oss till stugan. Tanken är att vi ska spendera helgen här, men det beror på vädret!

Jag har hällt upp ett glas vin och suttit i kvällssolen och njutit och bara varit. Kamphundarna har sprungit runt i trädgården och jag bara är  och andas. Jag mår så bra men samtidigt så är jag så fruktansvärt trasig inombords. Tankarna och saknaden efter min älskade mamma är fruktansvärda och har varit intensiva ett par dagar.  Det är så overkliga känslor och dom blir alltid starkare när sjömannen åker iväg och jag är ensam. Att sakna både sjömannen och min mamma, på en gång. Känslorna är fullständigt vidriga.

Men jag kämpar på och försöker att leva så normalt det bara går. Det är skönt att vara i stugan igen, kamphundarna njuter och lever sitt bästa liv, det är tomt utan sjömannen här i stugan, men vi ska nog få helgen att gå ändå.   Men nu är det fredag, musiken strålar från högtalaren och vädret är magiskt. Kanske , kanske jag tar mig orken och börjar med projekten vi har tänkt, det hade ju varit drömmen om jag kunde påbörja och avsluta ett av 2 projekt som jag vill göra i trädgården!  Dessutom så har dom fixat till gångarna här vid stugan och det blev så jävla bra. Så jävla bra!

Hur har ni det ?

22 april, 2022 by