Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

Previous Post

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.