Fruktansvärt vidriga känslor.
Det är fredag och jag hade ju en kortdag på jobbet. Utbildningsdagen i dag har varit riktigt bra, ja förutom att jag började må så jävla illa och blev helt yr, men jag fick i mig vätska och satt så la det sig. Tåget hem och så promenad hem för att packa det sista och så ta med kamphundarna och packningen och bege oss till stugan. Tanken är att vi ska spendera helgen här, men det beror på vädret!
Jag har hällt upp ett glas vin och suttit i kvällssolen och njutit och bara varit. Kamphundarna har sprungit runt i trädgården och jag bara är och andas. Jag mår så bra men samtidigt så är jag så fruktansvärt trasig inombords. Tankarna och saknaden efter min älskade mamma är fruktansvärda och har varit intensiva ett par dagar. Det är så overkliga känslor och dom blir alltid starkare när sjömannen åker iväg och jag är ensam. Att sakna både sjömannen och min mamma, på en gång. Känslorna är fullständigt vidriga.
Men jag kämpar på och försöker att leva så normalt det bara går. Det är skönt att vara i stugan igen, kamphundarna njuter och lever sitt bästa liv, det är tomt utan sjömannen här i stugan, men vi ska nog få helgen att gå ändå. Men nu är det fredag, musiken strålar från högtalaren och vädret är magiskt. Kanske , kanske jag tar mig orken och börjar med projekten vi har tänkt, det hade ju varit drömmen om jag kunde påbörja och avsluta ett av 2 projekt som jag vill göra i trädgården! Dessutom så har dom fixat till gångarna här vid stugan och det blev så jävla bra. Så jävla bra!
Hur har ni det ?
No Comments