Browsing Tag

Mamma

Livsstil

Påskafton, omskolning i tomatfabriken & tårar rinner från min kind

Omskolning i Totten´s tomatfabrik.

Påskafton och jag har varit förbi jobbet och hämtat mina nycklar och mitt kort som jag glömde i går och sen har jag varit Malmö runt för att leta krukor. Jag beställde ju via nätet, men dom är ju för fan inte ens skickade haha. Så jakten på krukor började  .. igen! Jag hittade höga, fyrkantiga krukor som jag tittade noga på och tänkte dessa passar i de odlingsbrätt vi har hemma, men väl hemma inser jag ju att dom är för breda och får inte alls plats i de runda brätten. Det är fan inte klokt, jag lyckas fan allt. Och när jag lägger upp detta på instastory så får jag svar av Steffie att hon har ca 50 krukor från mig som passar .. haha , jag dör. Jag har fan krukor hos alla och har jag hämtat hem dom eller har dom återlämnas ? Tydligen inte haha!

Jag såg även att det var bra pris på planteringsjord, så jag tänkte jag tar 2 20 liters säckar, för det ska ju räcka, tog 2 säckar och betalade och kom hem och såg då att jag bara kollade på skylten. Jag kollade inte påsarna utan fick med mig 2 säckar med såjord. Haha, hur fan kan jag göra 2 stora fel och inte dubbelkolla ? Skjut mig. Men det blev bra. Tomatplantorna är omplanterade i såjord och krukorna blev superbra på höjden till plantorna för jag kunde plantera ner dom rejält, vilket jag ville.

När tårarna börjar rinna på min kind.

Påskafton har varit bra .. fram tills nu ikväll när jag planterar om. Jag fick upp någon grej på Spotify där jag kunde lyssna på låtar som var spelade de senaste 2 åren. Jag körde i gång den, hällde upp ett glas vin, tände ljus och började plantera om.  Och mitt i all omplantering ljuder Lalla Hansson – Anna och Mej från högtalaren och tårarna börjar rinna.  Mammas favorit låt och jag har redan innan påsk haft en klump i magen, för högtider är sedan mamma gick bort för 2 år sedan ännu svårare än vad jag redan innan tyckte.

Jag lät tårarna rinna, sjöng med och inser att sorgen och saknaden efter min älskade mamma är lika stor och vidrig som för 2 år sedan när hon somnade in. Tankarna, känslorna och doften från den vidriga mag & tarmavdelningen där hon somnade in smög sig på.

Jag kunde börja le, skratta , gråta och sjunga med i denna låt samtidigt. Molly kom och slickade mig på kinden, jag kramade om henne och sa, det är okej hjärtat. Det slog mig ännu mer, som varje år sedan mamma gick bort och jag håller på med förodling och plantering att det är ännu ett år som jag inte kan ringa mamma eller hon mig och vi kan prata odling, vad hon har odlat, hur det går och ännu ett år som mamma inte kan ringa och skälla på mig, säga att jag är dum i huvudet åt det köp jag gjort. Och ännu ett år jag inte kan skicka foton , som tidigare år på hur det går i stugan och visa upp för mamma hur mycket tid och energi jag lägger ner på att det ska vara en blomsterprakt. Mamma älskade att få se bilder och höra hur det går.  I år hade du verkligen sagt att jag är dum i huvudet med tanke på summorna jag lagt ner på Dahlior, men du hade varit stolt över den blomster prakt jag och sjömannen kommer ha.

Mamma, du fattas mig och jag hoppas du har det fint vart du än är.

Glad påsk älskade, älskade mamma.

30 mars, 2024 by
Livsstil

2 år, stughäng och livet som gräsänkling

2 år av saknad älskade Mamma.

18 Mars. En vidrig dag. Det gör ont i hela kroppen, i varenda cell och jag har bara lust att lägga  mig ner och dra täcker över huvudet. Jag vet , livet funkar inte så, i stället får man dra på sig sitt mentalt störda leende och fånga dagen. I dag är det 2 år sedan vi begravde min älskade mamma och det är en lika vidrig känsla, nu som då. Mamma, du fattas mig.

Stughäng och premiärsolning.

Helgen sprang i från oss ..  vi hann ju knappt blinka så är det en helvetes vecka framför mig. I går spenderade vi dagen i stugan, planen var att fixa massor men vi gjorde lite, jag började gräva lite men gav upp pga det är så vidrigt mycket rötter där i hörnan och jag kände bara, detta gör jag fan inte.  Sjömannen fixade med batteribyte och krattade upp massa löv utanför staketet, jag planterade en liljeknöl, den ny pion och sen rensade jag ogräs i vår lilla gång inne på tomten. Sen hittade jag ett perfekt läge på terrassen , slet av mig tröjan och låg där i den gassande vårsolen och njöt. Vi käkade lunch i stugan, planenen var att premiär grilla men vi insåg att vi inte hade någon tändväska så det sket sig, men vi stekte korven i stället. Smakade minst lika bra och lunchen intogs i solen på terrassen. Nu är det nedräkning. Snart flyttar vi ut.

Måndag och en ny vecka. Jag har 3 kvällspass och sjömannen ska lämna oss här hemma i morgon för 14 dagar ute på de sju haven. Jag hoppas innerligt att dessa 14 dagarna går snabbt så han kommer hem så vi kan flytta ut till stugan, för nu jävlar kliar det i stugtarmen.

Ha en fantastiskt måndag och vecka.

 

18 mars, 2024 by
Livsstil

Ambivalent, ett helt jävla år av sorg och gräsänkling igen

När kroppen bara vill slitas i tusen bitar.

Årets sämsta bloggare går till … Totten. Grattis .. igen.  Jag förstår inte hur i helvete jag kan vara så jävla kass på att uppdatera. Det går i vågor, jag har uppehåll för jag känner att jag inte har något att skriva om, att det inte är intressant att läsa bloggar längre och responsen är inte som förr. Och ja jag är lite ambivalent till huruvida jag ska fortsätta som bloggare och influencer? Jag har gjort detta i sååå många år, jag har älskat det, jag har hatat det och en del av mig är så redo att lämna bloggen och skrivandet bakom mig, men en del av mig känner bara att jag är inte redo, jag gillar ju det här. Men när man känner att livet just är livet, att man inte har något att dela med sig av samtidigt som man har det, så blir det lätt att man hellre bara låter det vara. Och när responsen inte är som förr , så känns det mer som att det kanske rätt tid även om jag är så jävla ambivalent?!

Men samtidigt så är våren och sommaren runt hörnet, ja kanske inte sommaren men våren är och då vaknar ofta mitt skrivande, stuglivet börjar och jag blommar igen och fotograferar mer. Kanske borde jag släppa kraven på mig själv och bara skriva för min egen skull, men jag ser ju på statistiken att det är ju en hel del som fortfarande hänger här inne, även om ni är oerhört anonyma, tysta och inte har så mycket tankar om vad ni vill att jag skriver om, så gör ju det att jag blir ju ännu mer ambivalent haha. Heja mig och skit på er? haha!

Ett helt jävla år av sorg.

Denna veckan har varit fruktansvärd och jag har sedan i tisdags gått med en konstant klump i magen, tårarna har bränt bakom ögonlocken. För den 14:e Februari förra året fick vi samtalet som vände upp och ned på hela min värld, då jag och lillsyrran körde från Malmö/Svedala efter att jag varit vaken sedan 04 och spenderat hela dagen på jobbet på operation, så fick vi köra mot Akkis, akademiska sjukhuset i Uppsala för att mamma legat inne i dryga en vecka och hon nu bara hade allt från timmar till dagar kvar.  Minnena, dofterna och känslan kom som en käftsmäll och jag har velat gråta mer eller mindre hela tiden. Och i fredags den 17:e Februari var det årsdagen, dagen mamma valde att ta sitt sista andetag, på mormors födelsedag. Och det var i fredags. Jag var som tur var ledig och jag gjorde allt för att dra ut på tiden att åka till kyrkogården, men jag gjorde det. En vacker bukett köptes och jag kramade ljuset där på kyrkogården när vi klev ur bilen.  Det ilade i hela mig, tårarna brände och väl framme vid minneslunden så kom tårarna, jag tände ljus, la buketten och bara stod där och gick därifrån. Det gjorde så ont och jag torkade tårarna .. för att jag är trött på gråta, för det känns som jag mer eller mindre grät mig igenom 2022 och sjömannen har sett nog av dessa tårar .. konstant. Även om han har gått igenom samma helvete själv, så känner jag bara att jag är trött på gråta.  Livet går vidare, saknaden, sorgen och smärtan är den samma som för ett år sedan. Mamma fattas mig så fruktansvärt mycket!

Det är söndag kväll, jag är gräsänkling igen i ett par dagar. Jobbhelgen är över och sjömannen är numera i Danmark , han har mer eller mindre nyss landat. Han ska på kurs ett par dagar så jag är gräsänkling i ett par dagar och det suger ju getröv, speciellt när han varit borta i 3 veckor och skulle vara hemma 3 veckor, men så kommer kursen.  Jag har plockat fram instruktörs kläderna,  gått igenom materialet lite då jag ska utbilda måndag och onsdag. Något jag saknat och längtat till och nu är jag i gång igen som instruktör och det känns superbra, lite pirrig då det är över ett år sedan jag utbildade senast, men det ska nog gå bra.

Vad annars har hänt i våra liv?
Jo det har hänt en hel del, vi har äntligen fått installerat vår nya luftvärme pump i stugan så vi slipper det förbannade oljeelementet som drar mer ström än allt annat och man på riktigt funderar om det här med only fans kan vara något för en blekfet medelåldersman?!  Till och med har jag försökt hitta mannen på instagram som var sugen på få foton på mina fötter och betala massiv summa. Det har gått långt om en med världens fotfobi är villig att fotografera sina egna fötter haha. Nej men skämt å sido, så skönt att ha luftvärme pumpen installerad och klar.

Vi har gjort oss av med både den blå faran och Mr Grey. Något vi under tiden jag sa upp mig från centraloperation i Lund sa, att om jag börjar jobba i Malmö igen så säljer vi en av bilarna och bara har en då alltid en bil mest stod i garaget oavsett om vi var i stugan eller ej,  men det slutade med att båda bilarna såldes och vi köpte en ny gemensam bil, en mini-suv och cab. Älskar bilen.

Så ett lite livstecken från mig.
Jag lever och mår faktiskt riktigt bra , ja förutom att det varit en tuff vecka med mammas årsdag och tunghetskänslan hänger i, så mår jag riktigt bra. Jag har lite svårt att komma ner i ro ikväll så som de andra kvällarna, men jag lever , mår ändå bra och är så nöjd med att vara tillbaka och göra det jag känner att jag kan, vill och bör göra.

Hur mår ni?
Önskemål om vad ni vill läsa?
Lämna gärna en kommentar på detta inlägg, vill ni vara anonyma så uppge inte namnet bara.

 

 

 

19 februari, 2023 by
Livsstil

När mammas låt från begravningen spelas

När mammas låt från begravningen börjar spelas.

Dagen har rullar på bra. Jag mötte Wanda och Siesing i garaget då dom skulle hjälpa mig i stugan och med lite andra ärenden. Vi gjorde dom snabbare än vad vi trodde, vi stannade på Lidl och jag köpte bullar för den traditionella eftermiddagsfika med kaffe och bullar. Det har blivit lite av en tradition med kaffe och bullar på eftermiddagarna när man är ledig. Super mysigt.

Efter det så fixade jag hemma med hundarna och hemmet och planerade att laga middag och sen planera om lite växter och fixa bättre jordmix med mer bark som jag köpte i månads när vi var ute på våran runda och plantera om mindre plantor i de 2 terrakotta krukorna jag inhandlade, men så skriver min älskade Monika och undrar om vi ska snacka i telefon när hon ska ut på sin promenad efter jobbet  och jag hakar på och kopplar in headset och beger mig ut på min runda. Så mysigt samtal. Älskade bobo!

Under promenaden ser jag mammas favoritfågel som hon sett här i skåne under sina besök, nämligen Råka, den skriker som fan där på fältet, tårarna rinner men jag har världens bästa Monika i telefon så jag får tänka på annat och är dum nog och inte säger något. Men den där fågeln finns i mitt huvud hela tiden.

Väl hemma gör jag middag, diskar undan, damsugar hela lägenheten och röjer, för jag har ju fått någon jävla städmani under tiden jag har semester och är hemma. Rastar hundarna och så lägger vi oss och ser tv, men när jag känner att jag håller på somna så släcker jag ner.  Jag har precis somnat när Chanel och  Molly börjar tokskälla och i från vardagsrummet hör jag musik och inte vilken musik som helst, utan låten You raise me up , låten som spelades på mammas begravning… på högsta nivå från datorn.

Jag får panik, skäller på hundarna att hålla käften och tårarna börjar rinna när musiken fortsätter. Jag torkar tårarna och släpper ner hundarna på golvet, dom skäller som galningar och vägrar gå in i vardagsrummet, tårarna rinner som fan och jag plockar upp de galna skällande hundarna och går ut i vardagsrummet, de ryggar till, morrar och skäller och jag går fram till datorn och slår igen locket, tårarna rinner och jag står helt stilla. Är hon är ? Hundarna morrar och springer runt … tårarna forsar.

Vi går och lägger oss igen, jag torkar tårarna som aldrig vill sluta.
Jag har varit tveksam till allt sjömannen har upplevt här hemma efter svärmor och mammas borgång, men nu vet jag inte ? Var hon här? Ville hon något ? Varför spelades den jävla låten på datorns högsta volym ikväll ? Det var ju inge i närheten av den listan jag lyssande på tidigare ikväll?

jag är övertygad av att hon var närvarande på promenaden och såg den äckliga fula fågeljävlen, Råkan, på min dagliga promenad, men vad betyder detta?  Tårarna bara rinner och jag kan inte somna om så jag har satt mig i soffan med ett tänt doftljus och hundarna är som ett plåster på mig. Vad menas? Varför nu ? och varför ikväll?

Vi närmar oss mammas årsdag, den dagen hon tog sitt sista andetag, men varför ikväll?
Mamma, du fattas mig så mycket och jag saknar dig så fruktansvärt. Men varför?

 

Mamma , aldrig ska jag sluta älska dig! <3

#Aldrigensam

25 januari, 2023 by
Stuglivet

Fyra tunga och långa månader av saknad

Fyra långa, tunga månader av saknad.

I dag för fyra månader sedan tog du ditt sista andetag mamma. Du fattas mig mer än någonsin och det har varit fyra tunga och långa månader.  Jag är nu sjukskriven för att jag har pressat min kropp för hårt dessa månader, jag har mått skit och inte tagit tag i saknaden, sorgen och alla känslor efter vi satt hos dig Mamma.  Att sitta palliativt stöd till sin mamma är något av de finaste jag har gjort, men även något av de vidrigaste en människa ska behöva utsättas för.  Jag är så trött och utmattad i kroppen och känslorna att jag är sjukskriven och ska äntligen ta tag i min sorg efter mamma. För jag behöver det, för jag kan inte hålla på att sticka huvudet i sanden och köra på som en jävla robot.

Inte nog med det så fick jag i dag ett samtal som tyngde ännu mer och vi får se vad det visar, men jag känner att livet prövas så mycket och jag kommer göra vad jag kan för att finnas för personen så mycket jag bara kan och så mycket jag bara orkar.

Så en sjukskriven Totten.  När jag var i väg i onsdags på vårdcentralen brast det för mig, både av lättnad men oxå för att det var så jävla tufft, men med orden att jag sjukskriver dig nu Tommy, för du kan inte fortsätta så här. Du och din kropp är fullständigt utmattad och behöver vila, hitta tillbaka till dig själv och prata ut om din sorg efter mamma. Det kom även upp så mycket annat som jag inte trodde påverkade mig, men ibland visar det sig att saker man tror har bearbetat själv inte är bearbetade och nu när det varit så fruktansvärt tuffa månader så bubblar allt upp, speciellt om det är någon som vet på vilka punkter dom ska trycka.

Så jag spenderar dagarna i stugan, försöker få till en bra dygnsrytm och få ordentligt med sömn, tvingar i mig mat. I dag har jag tagit ett dopp i poolen, solat och klippt gräset <- – – vilket kändes som att jag sprang ett marathon och sen tog jag en cykelrunda. Jag måste börja så smått att komma i gång med träningen igen både för att jag inte trivs i min kropp som den är nu men även för att jag vet att jag mår så mycket bättre på alla plan efter att få svettas och röra på mig. Dessutom älskar jag ju cyklingen.

Fredag och jag lyssnar på psykologens ord, du planerar inte in ett skit innan du träffat läkaren nästa vecka. Du bara är, gör saker som du tycker om, som du orkar. Så ja här sitter jag  med dörren öppen, musiken strålar från högtalaren. Det känns okej, hade sjömannen varit hemma hade jag njutit till fullo. Men han är fantastisk, alla borde ha en sjöhunk i sitt liv. Han stöttar mig så gott han kan från sjön!

 

 

17 juni, 2022 by